Blå lövbock
| Blå lövbock | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Underklass | Bevingade insekter Pterygota |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Underordning | Allätarbaggar Polyphaga |
| Familj | Långhorningar Cerambycidae |
| Underfamilj | Äkta bockbaggar Lamiinae |
| Släkte | Stenostola |
| Art | Blå lövbock S. dubia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Stenostola dubia | |
| Auktor | Laicharting, 1784 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Blå lövbock (Stenostola dubia) är en skalbagge i familjen långhorningar. Den kallas även lövgrenbock.[1]
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Blå lövbock blir mellan 9 och 14 millimeter lång. Den har långsmal svart kropp med antydan till blågrön metallglans på täckvingarna. Metallglansen skiljer den från den mycket snarlika arten svart lövbock. Hela skutellen har vit behåring till skillnad mot svart lövbock som bara brukar ha vit mittstrimma. Antennerna når till bakkroppens spets på honan, hanens är något längre.[2]
Larv[redigera | redigera wikitext]
Larven blir högst 23 mm lång. Den är vit och benlös. Det första bröstsegmentet har ett fält med små gula taggar. [2]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Blå lövbockens larv lever på olika lövträd, främst lind, rönn och hassel men ibland även på andra lövträd. Lindalléer är ett populärt tillhåll. Larven lever i döda grenar som är 2 - 5 centimeter tjocka, både på grenar som ligger på marken och på grenar i träden. Larven är fördigutvecklad efter två år och förpuppas i maj. Skalbaggen kläcks i slutet på maj eller i juni. [2]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet sträcker sig från England och sydligaste Skottland, över Nord-, Central- till norra Sydeuropa.[3]
I Finland finns arten i ett relativt litet område från Helsingforstrakten i söder, till landskapet Mellersta Finland i norr. Den betraktas som sällsynt, och är rödlistad som nära hotad ("NT").[4]
I Sverige förekommer arten från Skåne till Medelpad, med undantag för Gotland, Dalsland, Värmland, Härjedalen och Hälsingland.[5]
Arten finns även i södra Norge[6] och är vanlig i hela Danmark[7].
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Ljungberg, H., Andrén, B., Ehnström, B., Wikars, L.-O. et al. (2020). ”Stenostola dubia | blå lövbock”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/105952/details?lang=sv. Läst 3 mars 2023.
- ^ [a b c] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar Coleoptera:Cerambycidae. 2007. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-62-7
- ^ ”Stenostola dubia (Laicharting, 1784)” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility (GBIF). 2022. https://www.gbif.org/species/1149211. Läst 3 mars 2023.
- ^ Jyrki Muona, Jaakko Mattila (2019). ”Stenostola dubia”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.194753. Läst 3 mars 2023.
- ^ Ljungberg, H., Andrén, B., Ehnström, B., Wikars, L.-O. et al. (2020). ”Blå lövbock Stenostola dubia”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/105952. Läst 3 mars 2023.
- ^ ”Stenostola dubia' (Laicharting, 1784)” (på norska). Artsdatabanken. https://artsdatabanken.no/Taxon/_/6575. Läst 3 mars 2023.
- ^ ”Blank Lindebuk” (på danska). Naturbasen. 2022. https://www.naturbasen.dk/art/8543/blank-lindebuk. Läst 3 mars 2023.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör blå lövbock.
|