Bolmört

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bolmört
Hyoscyamus niger 0003.JPG
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Potatisordningen
Solanales
Familj Potatisväxter
Solanaceae
Underfamilj Solanoideae
Släkte Bolmörtssläktet
Hyoscyamus
Art Bolmört
H. niger
Vetenskapligt namn
§ Hyoscyamus niger
Auktor Carl von Linné, 1753[1]
Hyoscyamus niger - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-073.jpg
Hitta fler artiklar om växter med
Bolmörtsfrö

Bolmört (Hyoscyamus niger) är en art i familjen potatisväxter,[2] som först beskrevs av den svenske botanikern och zoologen Carl von Linné, 1753.[1] Hela växten är mycket giftig.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Bolmört är ett- eller tvåårig och blir 0,5-1 meter hög med grovt tandade blad. Hela växten är klibbiga och har en obehaglig lukt. De trattlika blommorna har en smutsgul krona med violetta, smala ränder och är mörkt violettfärgade nedtill på insidan, Blomningen inträffar från juni till september.[3] Frukten är en mångfröig kapsel som sitter omsluten av fodret.[4] Varje planta kan ge upp till 8000 frön.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Bolmörten härstammar från Medelhavsområdet och västra Asien, och den förekommer i en stor del av Europa[2]

Första skriftliga fynduppgiften publicerades 1658, men arten är känd redan under medeltiden,[4] Växten förekommer numera sällsynt och ibland tillfälligt i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandskusten. Den växer vid vägkanter och på ladugårdsbackar med mera.[3]

Fröna kan bevaras i jorden under lång tid och bolmörtsfrön varit grobara även efter flera hundra år.[4]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Bolmört har använts som medicinalväxt mycket långt tillbaka i tiden och omtalas redan för 6 000 år sedan på sumeriska lertavlor.[3] Den var känd av babylonierna, forna egyptier, och i antika Grekland och Rom.[5]

När och hur växten kom till Sverige är oklart, men arkeologiska fynd visar att bolmörten kom till Sverige senast under förromersk järnålder, möjligen som kulturväxt.[6] Under medeltiden odlades bolmörten i Sverige i kloster och slottsträdgårdar. [3]

  • Bladen användes som sömn- och bedövningsmedel vid sinnessjukdom, magkramper och sjösjuka
  • Bolmörtsolja användes mot örsprång
  • Bladavkok användes som kärleksdryck
  • Ångor användes mot tandvärk. Ångan användes också av hönstjuvar för att bedöva hönsen före stölden.

Historisk har fler giftmord med hjälp av bolmört genomförts. I Frankrike användes bolmörtsgift för lönnmord på franska aristokrater.[5]

När torkad bolmört eller bolmörtsfrön glödgas uppstår en bolmande rök som orsakar hallucinationer. Vissa forskare anser att bolmört kan ha använts för att försätta sig i rus i form av "flygsalva" som är känt från häxprocesserna under medeltiden.[3][6]

Giftighet[redigera | redigera wikitext]

Bolmört är mycket giftigt på grund av alkaloiderna hyoscyamin och skopolamin.[3] Allvarliga förgiftningar har förekommit vid medicinsk användning och då växten använts i missbrukssyfte. Däremot är förgiftningar genom olyckshändelse hos barn ovanliga. Symtomen är muntorrhet, ansiktsrodnad, hjärtklappning, yrsel, vidgade pupiller, dimsyn, oro och hallucinationer.[7]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Växten hette tidigare bolma och bakgrunden är oklar. Antingen syftar bolma på "stöpt rund klump", som kan ha med fröets form att göra, eller så syftar det på "svindla för ögonen", som då kan anspela på bolmörtsförgiftning. Namnet finns belagt i skrift 1628.[8] Flera andra namn fanns, som trullkål, galneört, sömnört och hjärnbrylla.[5][6] På engelska heter växten henbane som motsvarar hönbane på svenska.[5]

Det namnet hyocyamus kommer från grekiskan och betyder "svinböna". Namnet niger betyder ”svart”.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 28th April 2014”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/col/details/reference/species/16693543. Läst 29 april 2014. 
  2. ^ [a b] Roberts, Margaret F.; Wink, Michael (1998). Alkaloids: biochemistry, ecology, and medicinal applications. Springer. ISBN 0-306-45465-3. http://books.google.com/?id=bMCzyrAtrvYC&dq=henbane. Läst 29 april 2014 
  3. ^ [a b c d e f] ”Bolmört”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bolm%C3%B6rt. Läst 11 juli 2016. 
  4. ^ [a b c] Anderberg, Anna-Lena. ”Den virtuella floran: Hyoscyamus niger L. - Bolmört”. linnaeus.nrm.se. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/solana/hyosc/hyosnig.html. Läst 11 juli 2016. 
  5. ^ [a b c d e f] Jonas Olsson. ”Solanaceae i medicin och folktro”. Sveriges lantbruksuniversitet. http://stud.epsilon.slu.se/5478/1/olsson_j_130419.pdf. Läst 11 juli 2016. 
  6. ^ [a b c] Jens Heimdahl. [samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/3206/2009_112.pdf ”Bolmörtens roll i magi och medicin under den svenska förhistorien och medeltiden”]. Fornvännen. samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/3206/2009_112.pdf. Läst 11 juli 2016. 
  7. ^ ”Bolmört”. www.giftinformation.se. https://www.giftinformation.se/vaxtregister/bolmort/. Läst 11 juli 2016. 
  8. ^ ”Ingress”. Svenska Akademins Ordbok. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/37/1.html. Läst 29 april 2014.