Bostadssociala utredningen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
SOU 1935:2. Bostadssociala utredningen. Betänkande med förslag.

Bostadssociala utredningen var en svensk statlig kommitté 1933–1947, vars syfte var att kartlägga landets bostadsförhållanden och utarbeta riktlinjer för bostadspolitiken.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Utredningen tillsattes av socialminister Gustav Möller, och till ordförande utsågs Bertil Nyström[1][2] och sekreterare Alf Johansson. Bland medarbetarna märktes Uno Åhrén, Gunnar Myrdal, Sven Wallander, Olle Engkvist, Sigurd Westholm, Jöran Curman, Per Holm, och senare C-F Ahlberg och Göran Sidenbladh.

Utredningens slutbetänkande blev grund för den bostadspolitik som kom efter andra världskriget och som i stora drag gällde fram till 1991 då Bostadsdepartementet lades ner. Den låg bland annat bakom tillkomsten av allmännyttan, barnrikehusen, Bostadsstyrelsen, de statliga lånebidragen och flera innovationer på bostadsområdet.

Betänkanden[redigera | redigera wikitext]

  • Bostadssociala utredningen (1946). Slutbetänkande. D. 1, Allmänna riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Förslag till låne- och bidragsformer. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1945:63. Stockholm. Libris länk 
  • Bostadssociala utredningen (1947). Slutbetänkande. D. 2, Saneringen av stadssamhällenas bebyggelse ; Organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1947:26. Stockholm. Libris länk 
  • Utredningen i Libris

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nyström, Bertil Anders Elias i Vem är det 1943
  2. ^ Nyström, Bertil Anders Elias i Svensk uppslagsbok.