Brakved

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Brakved
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Frangula-alnus-fruits.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionKärlväxter
Tracheophyta
KlassTvåhjärtbladiga blomväxter
Magnoliopsida
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljBrakvedsväxter
Rhamnaceae
SläkteGetaplar
Rhamnus
ArtBrakved
Rhamnus frangula
Vetenskapligt namn
§ Rhamnus frangula
Hitta fler artiklar om växter med

Brakved (Rhamnus frangula)[2] är en brakvedsväxtart. Rhamnus frangula ingår i släktet getaplar, och familjen brakvedsväxter.[2][3] Brakved är ett litet träd eller buske med smärt stam, vanligen av 2–3 meters höjd, någon gång dubbelt högre.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[2]

  • R. f. baetica
  • R. f. frangula
  • R. f. pontica
  • R. f. saxatilis
  • R. f. sphagnicola

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Kronan är gles, grenar och kvistar långa, fina och böjliga, bladen platta, tunna och mjuka. Allt detta är kännetecknen för en skuggälskande buske som kan växa under större träd och alltså finns inne i skogen, se biotop.

Brakveden har 5-taliga, tvåkönade blommor med gulvita, tämligen stora foderblad, men mycket små, kapuschongformade kronblad, och ståndarna motsatta kronbladen. Blomningen börjar under försommaren och fortsätter under hela vegetationstiden. Mogna och omogna frukter (stenbär) ses därför alltjämt bredvid blommorna; fruktfärgen är först röd, sedan svart. De två fruktrummen är enfröiga. Frukten är giftig[4]. Giftet är irriterande på magslemhinnorna och ger rödfärgad urin.

Biotop och ekologi[redigera | redigera wikitext]

Brakveden har sina ståndorter dels på skogsängar och vid skogsbryn, helst på fuktig mark, dels inne i lundar eller skog. Den hittas även på myr.[1]

Arten blommar mellan april och juli (sällsynt augusti) beroende på utbredning.[1]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Allmänt förekommer arten i tempererade områden av Eurasien samt över Medelhavsöar till norra Afrika. Brakved blev före året 1800 introducerad i Nordamerika. I bergstrakter når arten 1500 meter över havet.[1]

Buskens utbredning sträcker sig i Norden ända upp till polcirkelns närhet, dock icke i fjällområdet.

Användning[redigera | redigera wikitext]

  • Förkolnad ved används vid tillverkning av svartkrut.
  • Barken kan användas för växtfärgning och gör ylle gult eller brunt. Även bär och löv kan användas till färgning.

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Barken av denna växt, "frangulabark" (farmakopéns "Cortex Frangulæ"), var tidigare ett mycket använt medel mot kronisk förstoppning (vanligen som extrakt med vatten).

Inom folkmedicinen används te av bark i blodreningskurer (tillsammans med andra örter, t.ex. brännässla, maskros och enbär) samt mot gall-leverbesvär (tillsammans med andra örter, t. ex. kronärtskocksblad).[5]

Biverkningar vid överdosering kan vara diarréer och buksmärtor. Laxerande örtteer ska inte användas vid tarminflammationer eller för att gå ned i vikt.[5]

Status[redigera | redigera wikitext]

Populationen i Irland hotas av landskapets omvandling till jordbruksmark och genom bruk av torv. På Iberiska halvön hotar längre tider med torka beståndet. I andra regioner av Europa ökar populationen. Brakved hittas i flera Natura 2000 områden. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Synonymer[redigera | redigera wikitext]

  • Frangula alnus
  • Frangula dodonei Ard., 1766
  • Frangula nigra Samp., 1913
  • Frangula vulgaris Rchb., 1832 nom. illeg.
  • Rhamnus alnoides Gray, 1821 nom. illeg.
  • Rhamnus nemoralis Salisb., 1796 nom. illeg.
  • Rhamnus sanguinea Ortega, 1800

Dialektala namn[redigera | redigera wikitext]

  • Brake [6]
  • Brakebuske [6]
  • Bråkbuske
  • Brågon
  • Gulbark (p.g.a. egenskap att färga gult vid växtfärgning)
  • Toste
  • Tröske
  • Tröste

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Artepitetet syftar på att bladen till formen liknar klibbalens (dock utan alens "glutt i nosen").

Ordleden brak och bråk kan syfta dels på ljudet, när veden knäckes, dels till användning av det av brakved framställda svartkrut, som orsakar kanoners brak och bråk.

Tröste med förvanskningarna Tröske och Toste kan avse den bot, som den folkmedicinska användningen kan ge.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Wilson, B. 2018 Frangula alnus . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 18 april 2020.
  2. ^ [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (9 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16794505. Läst 26 maj 2014. 
  3. ^ World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World
  4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 90. ISBN 91-20-04445-3 
  5. ^ [a b] Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
  6. ^ [a b] Elof Hellquist: Svensk etymologisk ordbok, sida 59 [1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]