Carl Säve

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Säve. Xylografi i Familje-Journalen 1866.

Carl Fredrik Säve, född 22 oktober 1812 i Roma socken, död 27 mars 1876 i Uppsala, var en svensk språkforskare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Säve var son till prosten i Roma, Per Säve, och Hedvig Lallerius samt bror till Pehr Arvid Säve. Han blev student vid Uppsala universitet 1830, och hade först tänkt bli läkare, men övergick efter en sjukdomsperiod till språkstudier. Säve blev fil dr år 1848 med avhandlingen Eriksvisan, ett fornsvenskt qväde, behandladt i språkligt afseende. Från 1857 till sin död var Säve föreståndare för Uppsala universitets myntkabinett.

År 1859 blev han professor i nordiska språk i Uppsala, den förste innehavaren av en sådan professur i Sverige. Carl Säve var en framstående dialektforskare, med inriktning på det gotländska språket i sitt hemlandskap och blev banbrytande som dialektolog. Tillsammans med brodern Pehr Arvid insamlade han material som låg till grund för utgåvan av Gotländsk ordbok 1936–1945.

Carl Säve blev 1859 ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.

Han är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Carl Säve: Gutniska urkunder - Guta lag, Guta saga och Gotlands ruininskrifter - språkligt behandlade, Stockholm 1859
  • Carl Säve: Runstenen vid Fjuckby i Uppland, Uppsala 1858
  • Carl Säve: Några upplysningar om dalmålet och dalalmogems folklynne, Stockholm 1855

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]