Cecilia Payne-Gaposchkin

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Cecilia Payne-Gaposchkin
Cecilia Payne-Gaposchkin vid skrivbordet på Harvard College Observatory.
Cecilia Payne-Gaposchkin vid skrivbordet på Harvard College Observatory.
Född10 maj 1900
Död7 december 1979 (79 år)
Yrke/uppdragAstronom
Payne-Gaposchkin

Cecilia Payne-Gaposchkin, född 10 maj 1900 i Wendover i Buckinghamshire, död 7 december 1979 i Cambridge, Massachusetts, var en brittisk astronom som 1925 var den första att visa att solen till allra största del består av väte, vilket stred mot den dåtida uppfattningen att solen huvudsakligen bestod av järn.[1]

Asteroiden 2039 Payne-Gaposchkin är uppkallad efter henne.[2][3]

Liv och karriär[redigera | redigera wikitext]

Cecilia Payne föddes och växte upp i England. Hon studerade vid universitetet i Cambridge där hon fullföljde sina studier. Hon tog dock ingen examen, eftersom Cambridge inte tillät kvinnor att ta examen förrän 1948.

Payne insåg att hennes enda karriäralternativ i Storbritannien var att bli lärare, så hon letade efter stipendier som skulle göra det möjligt för henne att flytta till USA. 1923 rekryterades hon till Harvard College Observatory av Harlow Shapley och emigrerade till USA för att starta ett nytt liv. Vid observatoriet lärde hon bland annat känna de döva astronomerna Annie Jump Cannon och Henrietta Swan Leavitt.

Shapley övertalade Payne att skriva en doktorsavhandling, och 1925 blev hon filosofie doktor i astronomi. Hennes avhandling hette Stellar Atmospheres; A Contribution to the Observational Study of High Temperature in the Reversing Layers of Stars.[4][5] I avhandlingen drog Payne slutsatsen att väte var den vanligaste beståndsdelen i solen och i andra stjärnor, vilket skulle göra väte till det vanligaste grundämnet i universum. Men astronomen Henry Norris Russell övertalade Payne att stryka slutsatsen från avhandlingen, eftersom det skulle motsäga den tidens vetenskapliga konsensus.[6] Russell insåg några år senare att Payne hade haft rätt, efter att hans egna forskning kom till samma slutsats. Och även om Russel erkände Paynes tidigare bidrag i slutet av sin korta uppsats från 1929, ges äran för upptäckten i allmänhet till honom snarare än till henne.[6][7][8]

Astronomen Otto Struve beskrev 1962 Paynes arbete som "den mest lysande doktorsavhandling som någonsin skrivits inom astronomi".[9][10]

1931 blev hon amerikansk medborgare och 1933 träffade hon den ryskfödde kollegan Sergei Gaposchkin i Tyskland vid en rundresa i Europa. De flyttade till USA, gifte sig 1934 och fick tre barn.

År 1956 fick Payne som första kvinna en professur vid Harvard.[1]

Asteroiden 2039 Payne-Gaposchkin är uppkallad efter henne.

Forskning[redigera | redigera wikitext]

  • I sin doktorsavhandling föreslog hon att skillnaderna i styrka hos absorptionslinjerna i stjärnspektrat beror på skillnader i temperatur, snarare än kemisk sammansättning.
  • Payne föreslog 1925 att väte var det mest förekommande grundämnet i stjärnor. Detta tillbakavisades först av den erkände astronomen Henry Norris Russell, men accepterades till slut 1929.
  • Den senare delen av sin karriär ägnade hon åt att försöka förstå Vintergatan. Tillsammans med sin man och ett forskarlag utförde hon 1,25 miljoner observationer av variabla stjärnor i Vintergatan, samt ytterligare 2 miljoner variabelobservationer i Magellanska molnen. Forskningen blev en pusselbit i kunskapen om stjärnornas livscykler.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • The Stars of High Luminosity (1930)[11]
  • Variable Stars (1938)[12]
  • Variable Stars and Galactic Structure (1954)[13]
  • Introduction to Astronomy (1954)[14]
  • The Galactic Novae (1957)[15]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Cecilia Payne-Gaposchkin - Upptäckte stjärnors beståndsdelar”. Hjältinnor. 26 september 2019. https://hjaltinnor.se/cecilia-payne-gaposchkin/. Läst 3 december 2021. 
  2. ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2039) Payne-Gaposchkin. Springer Berlin Heidelberg. sid. 165. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2040. Läst 18 juni 2018 
  3. ^ Editor (26 november 2019). ”Cecilia : The Tale of Two Elements” (på brittisk engelska). The Oxford Scientist. https://oxsci.org/cecilia-the-tale-of-two-elements/. Läst 2 december 2021. 
  4. ^ Payne, Cecilia Helena (1925-01-01). Stellar Atmospheres; a Contribution to the Observational Study of High Temperature in the Reversing Layers of Stars.. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/1925PhDT.........1P. Läst 2 december 2021. 
  5. ^ ”CWP at physics.UCLA.edu // Cecilia Payne-Gaposchkin”. web.archive.org. 12 oktober 2012. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181010061013/http://cwp.library.ucla.edu/Phase2/Payne-Gaposchkin,_Cecilia_Helena@861234567.html. Läst 2 december 2021. 
  6. ^ [a b] Mace, Emily. ”Payne-Gaposchkin, Cecilia (1900-1980) | Harvard Square Library” (på amerikansk engelska). https://www.harvardsquarelibrary.org/biographies/cecilia-payne-gaposchkin-3/. Läst 2 december 2021. 
  7. ^ Sandra (17 december 2020). ”Cecilia Payne-Gaposchkin - Epigenesys - platform for Health, Medicine & Advisors” (på amerikansk engelska). https://www.epigenesys.eu/en/science-and-you/women-in-science/808-cecilia-payne-gaposchkin. Läst 2 december 2021. 
  8. ^ Russell, Henry Norris (1929-07-01). ”On the Composition of the Sun's Atmosphere”. The Astrophysical Journal 70: sid. 11. doi:10.1086/143197. ISSN 0004-637X. https://ui.adsabs.harvard.edu/abs/1929ApJ....70...11R. Läst 2 december 2021. 
  9. ^ ”This Month in Physics History” (på engelska). www.aps.org. http://www.aps.org/publications/apsnews/201501/physicshistory.cfm. Läst 2 december 2021. ”the most brilliant PhD thesis ever written in astronomy.” 
  10. ^ ”Payne-Gaposchkin, Cecilia Helena | Encyclopedia.com”. www.encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/science/dictionaries-thesauruses-pictures-and-press-releases/payne-gaposchkin-cecilia-helena. Läst 2 december 2021. 
  11. ^ Payne-Gaposchkin, Cecilia (1930). The stars of high luminosity. Harvard Observatory monographs. Pub. for the Observatory by the McGraw-Hill Book Company, inc. https://catalog.loc.gov/vwebv/search?searchCode=LCCN&searchArg=30034245&searchType=1&permalink=y. Läst 3 december 2021 
  12. ^ Payne-Gaposchkin, Cecilia (1938) (på english). Variable stars,. The Observatory. OCLC 831947. https://www.worldcat.org/title/variable-stars/oclc/831947. Läst 3 december 2021 
  13. ^ Payne-Gaposchkin, Cecilia (1954) (på english). Variable stars & galactic structure.. University of London, Athlone Press. OCLC 530546. https://www.worldcat.org/title/variable-stars-galactic-structure/oclc/530546. Läst 3 december 2021 
  14. ^ Payne-Gaposchkin, Cecilia (1954) (på english). Introduction to astronomy.. Prentice-Hall. OCLC 416552. https://www.worldcat.org/title/introduction-to-astronomy/oclc/416552. Läst 3 december 2021 
  15. ^ Payne-Gaposchkin, Cecilia (1957) (på english). The galactic novae.. North-Holland Pub. Co.; Interscience Publishers. OCLC 838013. https://www.worldcat.org/title/galactic-novae/oclc/838013. Läst 3 december 2021