Centern (valsamverkan)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Centern var namnet på den valtekniska samverkan som Centerpartiet och Kristen Demokratisk Samling (nuvarande Kristdemokraterna), hade i riksdagsvalet 1985.

Bakgrunden till samarbetet[redigera | redigera wikitext]

Bakgrunden till samarbetet var att man i samband med enkammarriksdagens införande 1971 också införde en fyraprocentsspärr. Kristen Demokratisk Samling (KDS) hade alltsedan partiet bildades 1964 legat kring 2 % i riksdagsvalen och fick därmed det svårare att ta sig in i riksdagen.

För KDS handlade därför ett samarbete främst om möjligheten att komma in och etablera sig som ett riksdagsparti. För de borgerliga partierna, kunde ett samarbete innebära att en röst på KDS inte längre skulle vara "bortkastad" utan skulle kunna bidra till att få en icke-socialistisk majoritet i riksdagen.

Redan inför valet 1978 diskuterades därför en valsamverkan med Centerpartiet. Det gjordes också 1981 inför valet 1982 men då beslutade KDS själva att avbryta diskussionerna. De som främst jobbade med frågan var dåvarande partisekreteraren Per Egon Johansson och informationssekreteraren Mats Odell. KDS tog nu också ställning för en icke-socialistisk regering och sällade sig därmed till partierna i det borgerliga blocket.

På våren 1984 gick man åter in i allvarliga diskussioner och man enades till slut om att i valet 1985 göra ett valtekniskt samarbete och ställa upp med den gemensamma beteckningen ”centern”. Beslutet fattades formellt den 7 september 1984 och Alf Svensson och Thorbjörn Fälldin gick ut och presenterade överenskommelsen.[1]

Överenskommelsen[redigera | redigera wikitext]

Överenskommelsen mellan partierna innebar att de skulle ha varsin partilista i valkretsarna och att centerpartiets ledning skulle medverka till man på fem centerpartilistor skulle saxa in en kristdemokrat på valbar plats. Man visste ju att centerlistorna skulle vinna i stort sett överallt men genom detta förfarande skulle man kunna få in åtminstone fem kristdemokrater i riksdagen. Centerledningens "medverkan" innebar dock i slutändan att endast listan i Kalmar län fick en kristdemokrat på valbar plats. Centerpartiets motgång i valet innebar dock att denna plats gick till ett annat parti. Alf Svensson lyckades dock ta sig in i riksdagen på KDS Jönköpingslista.[2]

Kritik och motstånd[redigera | redigera wikitext]

Den valtekniska samverkan fick hård kritik, inte minst från socialdemokratiskt håll.

Inom centerrörelsen var både Centerpartiets kvinnoförbund och Centerpartiets ungdomsförbund motståndare till samarbetet. Centerledaren Fälldin hade på grund av magsår varit tvungen att hålla sig borta från rikspolitiken under våren och vid centerstämman i Norrköping i juni gick ledamöterna emot partiledningen genom att rösta för att sänka matmomsen. Striderna inom partiet gav intryck av en splittrad och stridande rörelse som knappast var regeringsfähigt.

Överenskommelsen skapade även stora spänningar inom KDS. En debatt uppstod om hur många mandat KDS var "garanterade"[1] och riskerna med valsamverkan. Det hela resulterade slutligen i att ett av partiets stora affischnamn, miljödebattören Björn Gillberg, den 2 april, lämnade partiet med buller och bång.[3] I juni 1984 beslutade dessutom valprövningsnämnden att valsedlar med KDS egen valbeteckning skulle läggas ut i vallokalerna vid sidan om den gemensamma Centern.[3] Detta innebar problem och gjorde att man från KDS tvingades gå ut och be väljarna inte används KDS-märkta valsedlar utan de märkta med partibeteckningen Centern.

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Statistiska Centralbyrån (SCB) sammanställde efter valet en rapport där man separerat rösterna på respektive partis kandidater.[4] Den gav följande uppställning:

Valkrets C-kandidater KDS-kandidater Partimarkerade* Röster totalt
Stockholms kommun 8005 4266 4474 16745
Stockholms län 19632 6649 5915 32196
Uppsala län 15063 2975 2591 20629
Södermanlands län 12711 3384 2036 18131
Östergötlands län 23286 8194 3093 34573
Jönköpings län 26585 15908 1714 44207
Kronobergs län 19389 3358 1292 24039
Kalmar län 18345 5366 7788** 31499
Gotlands län 8105 569 530 9204
Blekinge län 9219 2188 1384 12791
Kristianstads län 24010 4424 1812 30246
Fyrstadskretsen 9780 2653 2741 15174
Malmöhus län 22124 2241 2089 26454
Hallands län 25070 2432 2008 29510
Göteborgs kommun 6750 4288 3204 14242
Bohuslän 17118 4925 2276 24319
Älvsborgs län norra 20067 4827 2258 27152
Älvsborgs län södra 15763 3420 1291 20474
Skaraborgs län 27549 6890 1908 36347
Värmlands län 20659 2777 2675 26111
Örebro län 15986 5348 1808 23142
Västmanlands län 12651 2530 2299 17480
Kopparbergs län 23514 4321 3381 31216
Gävleborgs län 20139 4208 3149 27496
Västernorrlands län 22738 5387 4015 32140
Jämtlands län 14858 1654 1534 18046
Västerbottens län 20157 7203 2385 29745
Norrbottens län 11726 4163 2061 17950
Hela riket 490999 126548 73711 691258

* Röster där valsedeln saknar markering för någon kandidat, dvs rösten är enbart på samverkansbeteckningen "Centern"[källa behövs]

** I resultatet ingår en lista med en saxad lista, dvs en lista med kandidater från båda partierna.

Centern fick 691 258 röster vilket var 12,42 % av det totala antalet röster i riksdagsvalet. Detta röstetal brukar oftast, om än felaktigt, presenteras under Centerpartiets valresultat då Centern i alla tidigare val före 1985 varit det större av de båda partierna.

Fördelar man de partimärkta valsedlarna mellan KDS och Centerpartiet proportionellt efter förhållandena mellan partiernas kandidatmarkerade listor kan man få fram ett ungefärligt resultat för respektive parti. Gör man detta valdistrikt för valdistrikt och summerar får man fram att Centerpartiet fick 543 870 röster (9,77 %) och KDS 147 388 röster (2,64 %).[4]

Effekterna av valet[redigera | redigera wikitext]

För KDS blev riksdagsvalet en stor framgång, man gick till synes starkt framåt i valet och fick in partiledaren Alf Svensson i riksdagen. Partiet fick nu en plattform. I valet 1991 kom partiet in i riksdagen under eget partinamn.

För Centerpartiet var valet en storförlust. I valet 1982 fick partiet 15,48 % med SCB:s ovan nämnda uträkning tappade partiet hela 5,71 procentenheter. Nu hade partiet mindre än 10 % av väljarstödet. Förlusten innebar att Thorbjörn Fälldins ställning försvagades kraftigt och kort efter valet avgick han som partiledare. Fälldin efterträddes av Karin Söder som av hälsoskäl lämnade över posten till Olof Johansson efter 1,5 år.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Cecilia Hjorth Attefall, red (mars 2004). Partiet som lyfte - 40 år med svensk kristdemokrati. 1964-2004. Lennart Molin, Samhällsreklam (form och layout), Roland Tröjer och Leif Schröder (omslagsfoton). Samhällsgemenskaps Förlags AB. sid. 67. ISBN 9185036528 
  2. ^ ”Trettio år med Kristdemokraterna”. Kristdemokratisk Debatt (1): sid. 7-14. 1994. 
  3. ^ [a b] Cecilia Hjorth Attefall, red (mars 2004). Partiet som lyfte - 40 år med svensk kristdemokrati. 1964-2004. Lennart Molin, Samhällsreklam (form och layout), Roland Tröjer och Leif Schröder (omslagsfoton). Samhällsgemenskaps Förlags AB. sid. 68. ISBN 9185036528 
  4. ^ [a b] ”Definitiva siffror från SCB om riksdagsvalet: KDS riksdagsval bättre än kommun- och landstingsvalen”. Samhällsgemenskap (51-52): sid. 3. 1985. 
  5. ^ Kenneth Hultgren (21 juli 2006). ”Historia: 1980-tal”. Centerpartiet. https://www.centerpartiet.se/vart-parti/historia/1980-talet/. Läst 26 februari 2008.