Kristdemokraterna (Sverige)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna logo.jpg
FörkortningKD
LandSverige Sverige
PartiordförandeEbba Busch Thor
PartisekreterarePeter Kullgren
GruppledareAndreas Carlson
Grundat20 mars 1964
HuvudkontorMunkbron 1, Stockholm
Antal medlemmar20 137[1] (5)
Politisk ideologiNutid: Kristdemokrati
Socialkonservatism
Ekonomisk liberalism
Historisk: Värdekonservatism
Politisk positionHöger
Internationellt samarbetsorganCentrist Democrat International
Nationellt samarbetsorganAlliansen
Europeiskt samarbetsorganEuropeiska folkpartiet
Politisk grupp i EuropaparlamentetGruppen EPP
Färg(er)Vit, blå, grön
UngdomsförbundKristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)
StudentförbundKristdemokratiska studentförbundet (KSF)
KvinnoförbundKristdemokratiska kvinnoförbundet
Europaparlamentet[2]
Röstandel
5,93 %
Mandat
1 / 20
Riksdagen[3]
Röstandel
6,32 %
Mandat
22 / 349
Landstingsfullmäktige
Röstandel
5,17 %
Mandat
85 / 1 678
Kommunfullmäktige
Röstandel
3,98 %
Mandat
515 / 12 780
Webbplats
www.kristdemokraterna.se
Svensk politik
Politiska partier
Val

Kristdemokraterna (KD) är ett kristdemokratiskt och socialkonservativt politiskt parti i Sverige.[4] På partiets valsedlar anges partibeteckningen Kristdemokraterna. Partiledare är sedan 25 april 2015 Ebba Busch Thor.

Kristdemokraterna antog sitt nuvarande namn 1996 som ersatte Kristdemokratiska Samhällspartiet som använts från 1987 som då ersatte Kristen demokratisk samling som partiet bar från dess grundande 1964. Partiet fick in sin första representant i riksdagen 1985 i en valsamverkan med Centerpartiet och kom in under eget namn 1991. Sedan 2004 ingår Kristdemokraterna tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna i den borgerliga Alliansen.

Kristdemokraterna beskrev sig ursprungligen som ett icke-socialistisk parti, men ville inte heller betecknas som borgerligt, men tog ställning för en borgerlig regering när de inledde ett valsamarbete 1985 med Thorbjörn Fälldins centerparti. I dag betecknar Kristdemokraterna sig som ett "värdeorienterat idéparti" som "står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund" och hävdar sig till den kontinentala kristdemokratiska traditionen med idéer som personalism, människan och hennes ofullkomlighet, förvaltarskap, subsidiaritet och solidaritet.[5] Partiet profilerar sig främst inom vård, omsorg samt familje- och äldrefrågor.

Partiet är mandatmässigt det minsta i Sveriges riksdag och har cirka 21 600 medlemmar. Partiet har sitt starkaste stöd i valkretsarna i Jönköpings län, Stockholms län och Västra Götalands läns västra valkrets.

I Europaparlamentsvalet 2014 erhöll Kristdemokraterna 5,93 procentenheter av väljarnas röster och fick därmed ett mandat i parlamentet. I parlamentet är Kristdemokraterna en del av Europeiska folkpartiets grupp (EPP). Partiet är medlem av det Europeiska folkpartiet och Kristdemokratiska internationalen.

Partiet har inte längre någon nomineringsgrupp i Svenska kyrkan, utan har ersatts av nätverket Kristdemokrater för en levande kyrka (KR) med samma namn.

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kristdemokrati

Kristdemokratin bygger på en kristen människosyn och värdegrund. Enligt kristdemokraterna innebär detta att varje människa är unik och ofullkomlig men samtidigt har ett okränkbart värde och okränkbara rättigheter. Ideologin innefattar också personalism som innebär att människan är en social varelse med behov av olika små, naturliga gemenskaper. Dessa gemenskaper, exempelvis familjen, anser man vara grunden för det goda samhället.

Kristdemokraterna står även för subsidiaritetsprincipen som innebär att beslut ska fattas på lägsta möjliga samhällsnivå och förvaltarskapsprincipen som partiet tillämpar till exempel på miljöpolitiken och den ekonomiska politiken vilken innebär att man ska förvalta det man har idag till förmån för kommande generationer. Kristdemokratin betonar även det solidariska ansvaret mot medmänniskorna.

Kristdemokraterna betraktar de europeiska kristdemokratiska partierna som sina systerpartier trots sitt eget ursprung i en svensk, folklig frikyrklighet som inte är av helt samma karaktär som den katolska kristenhet vilken de tyska, bayerska och italienska motsvarigheterna utgått från.[5] Partiet har dock under en längre tid försökt närma sig denna kontinentala, katolskt sprungna kristdemokrati, som också har idémässiga kopplingar till konservatismen.[6]

Kärnfrågor[redigera | redigera wikitext]

Kristdemokraternas viktigaste områden är familjepolitiken, äldreomsorgen och vården. De förespråkar en liberal familjepolitik, där de anser barnens omhändertagande är främst familjens ansvar, snarare än staten eller andra politiska instanser. Genom exempelvis vårdnadsbidraget ska familjen själv få en möjlighet att välja omsorg för sitt barn. Inom barnomsorgen har Kristdemokraterna drivit en fråga om att införa ett kommunalt vårdnadsbidrag, samt även en barnomsorgspeng så att föräldrar kan välja olika former av barnomsorg. Inom äldreomsorgen lyfter man upp de äldres rätt till ett värdigt liv. De vill ha en lägsta standard för vad en boende på äldreboende kan kräva. Äldre ska även kunna få välja om de vill bo kvar hemma eller om de ska bo på ett äldrehem. Inom företagspolitiken vill de bland annat sänka arbetsgivaravgifterna för företagen.

Under valet 2006 profilerade de sig starkt för sänkt bensinpris[7][8] och för slopad fastighetsskatt. Under den kommande mandatperioden var de en drivande faktor inom alliansen till att avskaffa fastighetsskatten, som togs bort den 1 januari 2008.[9] Partiet är för könsneutrala äktenskap, men vill överlåta äktenskapsbegreppet till civilsamhället och för att tydligare skilja på kyrka och stat i lagstiftningen. 2015 antog Kristdemokraternas riksting en motion som ställde sig bakom lagstiftningen som tillåter samkönade par att prövas som adoptivföräldrar.[10]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bildandet och de tidiga åren[redigera | redigera wikitext]

1956 bildades gruppen Kristet Samhällsansvar (KSA) för att lyfta fram kristna kandidater och värderingar, men så småningom växte bland flera företrädare, av vilka Lewi Pethrus var den mest pådrivande, fram en idé att grunda ett kristligt parti. En bidragande orsak var 1963 års förslag till ny gymnasiereform där kristendomsämnet skulle skäras ned mycket kraftigt. Trots en namninsamling som gav 2,1 miljoner underskrifter (vilket då motsvarade cirka 30 % av Sveriges befolkning), vilket var Sveriges största namninsamling genom tiderna sett till befolkningsantal, så drevs förslaget igenom i riksdagen vilken skapade mycket kritik.

Partiet bildades som föreningen Kristen Demokratisk Samling den 20 mars 1964. Den 15 april samma år konstituerades föreningen som ett parti och Birger Ekstedt valdes till partiordförande.

Efter att Ekstedt avlidit 1972 valdes Alf Svensson på rikstinget 1973 till ny partiordförande.

Valsamverkan med Centerpartiet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Centern (valsamverkan)

1985 hade Kristen demokratisk samling (KDS) en valsamverkan med Centern som innebar att man gick fram med egna listor men under den gemensamma beteckningen Centern. Tanken med samarbetet var att KDS skulle kunna kringgå fyraprocentsspärren och ta sig in i riksdagen och att det borgerliga blocket med hjälp av KDS skulle kunna få en icke-socialistisk majoritet i riksdagen. Samverkan kritiserades därför inte oväntat från socialdemokratiskt håll. Valet blev i en bemärkelse en framgång för KDS, man fick in Alf Svensson i riksdagen och därmed sin första riksdagsledamot som blivit invald för partiet. Dock fick man inte riksdagsledamöter i proportion till den andel röster som tillfallit KDS inom ramen för den gemensamma valbeteckningen vilket man inom partiet ansåg sig varit lovad, och en stor del av partiets ledning ansåg sig därmed ha tjänat mindre på samarbetet än vad man gav till Centern i form av nya röster.

Riksdagsinträdet och vidare[redigera | redigera wikitext]

1987 bytte partiet namn till Kristdemokratiska Samhällspartiet (KdS) och år 1991 kom man över fyraprocentsspärren och tog plats i riksdagen. Samtidigt bildade borgerligheten Regeringen Carl Bildt där KdS fick tre statsråd. Tre år senare, riksdagsvalet 1994 var partiet dock nära att åka ur riksdagen men höll sig kvar med ett valresultat bara något över fyraprocentsspärren. 1995 bytte partiet åter namn, nu till det nuvarande Kristdemokraterna.

I april 2004 lämnade Alf Svensson partiledarposten efter drygt 30 år för att efterträdas av Göran Hägglund. Efter valet 2006 och fram till 2014 satt Kristdemokraterna återigen i en moderatledd regering med tre statsråd.

Som en kuriositet kan nämnas att riksdagsledamoten Dagmar Heurlin under pågående mandatperiod lämnade Högerpartiet (nuvarande Moderaterna) i maj 1968 och gick med i KDS. Även om hon formellt sett då var Partilös, en så kallad "Politisk vilde", fram till riksdagens upplösning i oktober samma år, kan hon därmed göra anspråk på att vara "den första KDS:aren i riksdagen".

Alliansregeringen[redigera | redigera wikitext]

Kristdemokraterna deltar allt fortsatt i Allians för Sverige (vardagligt "Alliansen") som bildade regering tillsammans efter riksdagsvalet 2006. I regeringen Reinfeldt fick Kristdemokraterna tre ministrar: Göran Hägglund, Socialminister, Maria Larsson, Äldre- och folkhälsominister, Mats Odell, Kommun- och finansmarknadsminister.

Efter riksdagsvalet 2010 satt Göran Hägglund och Maria Larsson kvar, medan Mats Odell blev gruppledare för Kristdemokraterna i riksdagen och Stefan Attefall gick in som ny minister med titeln Civil- och bostadsminister. Maria Larsson bytte samtidigt titel till Barn- och äldreminister.

I oktober 2011 accepterade Mats Odell de nomineringar han hade fått till posten som partiledare för kristdemokraterna och utmanade därmed Göran Hägglund om partiledarskapet. På ett extra riksting den 28 januari 2012 fick Hägglund förnyat förtroende på posten som partiledare.[11]

Nutid[redigera | redigera wikitext]

Göran Hägglund efterträddes 25 april 2015 som partiledare av Ebba Busch Thor. Övriga kandidater till partiledarposten var Jakob Forssmed,[12] och i ett tidigare skede Acko Ankarberg Johansson, som båda dock drog sig ur sina kandidaturer.[13] Även Lars Adaktusson hade nominerats men tackat nej.[14]

Kristdemokraternas riksting fattade den 9 oktober 2015 beslutet att partiet skulle lämna den så kallade decemberöverenskommelsen.[15]

Under mandatperioden 2014–2018 låg Kristdemokraterna i många opinionsmätningar under 4%-spärren (i juni 2018 så lågt som 2,4 procent i Sifos mätning). Inför riksdagsvalet 2018 den 9 september 2018 lyckades man dock valspurta, och slutade som sjätte största parti med valresultatet 6,37 procent.[16][17] Ett valresultat som är partiets högsta på 12 år och det femte högsta i partiets historia.[18]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Partiets organisation består av tre nivåer: lokalavdelning, distrikt och riksorganisation. Medlemsinflytande utövas direkt av medlemmarna på lokalavdelningsnivå och av de ombud som medlemmarna utser för distrikts- och riksorganisationsnivå.

Vid alla tre nivåer finns en styrelse som väljs av respektive årsmöte, distriktsstämma eller riksting. Därtill har de tre associerade förbunden rätt att utse varsin ledamot och ersättare på respektive organisationsnivå.

Kontroverser[redigera | redigera wikitext]

Under 2000-talet var partiet kritiserat för att vara motståndare till utökade rättigheter för homosexuella.[19][20] Diskussionerna har handlat om partiets syn på äktenskapslagstiftningen och vilka par som ska tillåtas att prövas som adoptivföräldrar. 2005 blev Erik Slottner vald till KDU:s ordförandepost, och hoppades att valet av honom till ordförande i ungdomsförbundet skulle bidra till att motverka kritik mot partiet kring homosexuella.[21][22] Slottner tvingades dock avgå efter ett år som ordförande efter att ha förlorat medlemmarnas förtroende.[23][24] Partiet blev 2011 kritiserat av RFSL efter ett uttalande gällande homosexuellt samlag av den kristdemokratiske riksdagsledamoten Rolf Åbjörnsson.[25]

Kristdemokratiska politiker[redigera | redigera wikitext]

Göran Hägglund (fd partiledare och socialminister i regeringen Reinfeldt).

Partiordförande[redigera | redigera wikitext]

1964–1972 Birger Ekstedt
1973–2004 Alf Svensson
2004–2015 Göran Hägglund
2015– Ebba Busch Thor

Förste vice partiordförande[redigera | redigera wikitext]

1964–1968 Lewi Pethrus, därefter "hedersordförande"
1968–1979 Åke Gafvelin
1979–1982 Ernst Johansson
1982–1985 Maj-Lis Palo
1985–1993 Jan Erik Ågren (riksdagsledamot 19911994)
1993–2003 Inger Davidsson
2003–2015 Maria Larsson
2015– Jakob Forssmed

Andre vice partiordförande[redigera | redigera wikitext]

1965–1976 Sven Enlund
1976–1979 Jona Eriksson
1979–1982 Maj-Lis Palo
1982–1987 Stig Nyman (landstingsråd 1991–1994, 1998–2002, 2006–)
1987–1989 Rose-Marie Frebran (riksdagsledamot 19912002)
1989–1990 Britt-Marie Laurell
1990–1993 Ingrid Näslund (riksdagsledamot 19912000)
1993–2003 Anders Andersson (landstingsstyrelsens ordförande i Kalmar län 20022006)
2003–2004 Göran Hägglund
2004–2012 Mats Odell
2012–2015 David Lega
2015–2017 Emma Henriksson
2017– Lars Adaktusson

Partisekreterare[redigera | redigera wikitext]

1964–1972 Bertil Carlsson
1972–1978 Stig Nyman (landstingsråd 1991–1994, 1998–2002)
1978–1985 Per Egon Johansson
1985–1989 Dan Ericsson (riksdagsledamot 1991–2000)
1989–1991 Inger Davidson
1991–1993 Lars Lindén (riksdagsledamot 2002–2008)
1993–1994 Dan Ericsson (riksdagsledamot 1991–2000)
1994–2002 Sven Gunnar Persson (riksdagsledamot 2002–2008)
2002–2006 Urban Svensson
2006–2010 Lennart Sjögren
2010–2018 Acko Ankarberg Johansson
2018– Peter Kullgren

Gruppledare i riksdagen[redigera | redigera wikitext]

1991–2002 Göran Hägglund
2002–2010 Stefan Attefall
2010–2012 Mats Odell
2012–2015 Emma Henriksson
2015– Andreas Carlson

Statsråd från Kristdemokraterna i olika regeringar[redigera | redigera wikitext]

Regeringen Bildt

1991–1994 Alf Svensson (biståndsminister)
1991–1994 Inger Davidsson (civilminister)
1991–1994 Mats Odell (kommunikationsminister),

Regeringen Reinfeldt

2006–2010 Mats Odell (kommun- och finansmarknadsminister)
2006–2014 Maria Larsson (äldre- och folkhälsominister till 2010, därefter barn- och äldreminister)
2006–2014 Göran Hägglund (socialminister)
2010–2014 Stefan Attefall (civil- och bostadsminister)

Andra kända svenska kristdemokrater[redigera | redigera wikitext]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Kd val riksdag.png

Riksdagsval[redigera | redigera wikitext]

Valår % Mandat
1964
1,78 %
0 av 230
1968
1,50 %
0 av 230
1970
1,80 %
0 av 350
1973
1,75 %
0 av 350
1976
1,36 %
0 av 349
1979
1,39 %
0 av 349
1982
1,87 %
0 av 349
1985
2,64 %
1 av 349
1988
2,94 %
0 av 349
1991
7,14 %
26 av 349
1994
4,07 %
15 av 349
1998
11,77 %
42 av 349
2002
9,15 %
33 av 349
2006
6,59 %
24 av 349
2010
5,60 %
19 av 349
2014
4,57 %
16 av 349
2018
6,37 %
22 av 349
  • Vid valet 1985 var Kristdemokraterna i valsamverkan med Centerpartiet under beteckningen "Centern".

Landstingsval[redigera | redigera wikitext]

Valår %
1966
1,94 %
1970
1,93 %
1973
2,07 %
1976
1,93 %
1979
2,04 %
1982
2,40 %
1985
1,99 %
1988
3,05 %
1991
7,00 %
1994
3,74 %
1998
9,98 %
2002
8,20 %
2006
6,65 %
2010
5,01 %
2014
5,17 %

Kommunalval[redigera | redigera wikitext]

Valår %
1966
1,52 %
1970
1,84 %
1973
2,07 %
1976
1,96 %
1979
2,09 %
1982
2,42 %
1985
2,01 %
1988
2,80 %
1991
5,78 %
1994
3,21 %
1998
8,00 %
2002
7,09 %
2006
5,80 %
2010
4,36 %
2014
3,98 %

Europaparlamentsval[redigera | redigera wikitext]

Valår % Mandat
1995
3,98 %
0 av 20
1999
7,64 %
2 av 22
2004
5,68 %
1 av 19
2009
4,68 %
1 av 18
2014
5,93 %
1 av 20

Resultat i riksdagsval per kommun[redigera | redigera wikitext]

Resultat i riksdagsvalet 2018 på kommunnivå

Kristdemokraterna har ända sedan grundandet haft sitt starkaste fäste i Jönköpings läns valkrets och då främst i det område som brukar kallas Svenska bibelbältet. Detta är ett område med en stark kyrklig tradition och en djupt rotad kristen tro. Detta har helt naturligt lett till att kristdemokraterna är starka i dessa områden, då de anses ta vara på de kristna värdena. I kommunerna Sävsjö, Gnosjö, Aneby och Vaggeryd har detta lett till ett mycket starkt stöd. Röstsiffrorna för kristdemokraterna i dessa kommuner uppgår till nära eller över 25 % av rösterna, vilket leder till att de får mycket starkt inflytande.

I regeringsställning[redigera | redigera wikitext]

Mats Odell, var minister i båda regeringarna; kommunikationsminister 1991–1994 och kommun- och finansmarknadsminister 2006–2010.

Kristdemokraterna gjorde sitt intåg i riksdagen på egen hand 1991 och blev samtidigt ett regeringsparti, en regering som satt fram till valet 1994. Mellan 2006 och 2014 var partiet åter i regeringsställning och har därmed varit i regeringsställning under 11 av sina 26 år i riksdagen.

Regeringar med Kristdemokraterna[redigera | redigera wikitext]

  1. Regeringen Bildt 1991–1994
  2. Regeringen Reinfeldt 2006–2014

Båda regeringarna som Kristdemokraterna ingått/ingår i har varit koalitionsregeringar där Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna ingått och där Moderaterna innehaft statsministerposten.

Kristdemokratiska reformer[redigera | redigera wikitext]

  • 1994 Statligt Vårdnadsbidrag (slopat efter Socialdemokraternas valseger samma år)
  • 1994 Skolan får en Värdegrund från och med den nya läroplanen Lpo94
  • 2008 Vårdnadsbidraget återinförs genom att kommunerna får möjlighet att införa det på kommunal nivå
  • 2008 Fastighetsskatten avskaffas och ersätts av en begränsad kommunal avgift
  • 2009 Lagen om valfrihetssystem införs
  • 2009 Apoteksmonopolet avskaffas
  • 2009 Kömiljarden inrättas - en reform som inte i första hand var en ekonomisk satsning, utan en prestationsbaserad premie för att förmå vårdgivarna att korta köerna i vården
  • 2010 Vårdval blir obligatoriskt för samtliga landsting/regioner
  • 2012 Gåvoskatteavdraget införs, som ger en skattelättnad för den som skänkt pengar till frivilligorganisationer
  • 2014 Attefallshus - byggnader om 25 kvadratmeter får upprättas utan bygglov

Se även[redigera | redigera wikitext]

Associerade förbund[redigera | redigera wikitext]

Övriga sidoorganisationer[redigera | redigera wikitext]

Oberoende nomineringsgrupp i kyrkovalet[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Kristdemokratiska ledarsidor[redigera | redigera wikitext]

Kristdemokraterna äger, via Samhällsgemenskaps Förlags AB , tidningen Poletik.[27] Partiet utgav tidskriften Kristdemokratisk Debatt mellan åren 1992 och 2003 och Kristdemokraten 1979 till 2015.[28][29] Kristdemokraterna ger även ut tidningen Vardagsliv fyra gånger om året.

Två andra svenska veckotidskrifter betecknar sig som kristdemokratiska, se Listan över kristdemokratiska tidningar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lindholm, Amanda (23 februari 2018). ”Sjunkande medlemsantal oroar inte Schyman”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/nyheter/politik/sjunkande-medlemsantal-oroar-inte-schyman/. Läst 27 februari 2018. 
  2. ^ ”Fördelning av mandat och fastställelse av vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare i valet till Europaparlamentet 2014” (pdf). Beslutsprotokoll. Valmyndigheten. 30 maj 2014. http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/protokoll/protokoll_00E.pdf. Läst 3 juni 2014. 
  3. ^ ”Röster - Val 2018” (på sv). data.val.se. https://data.val.se/val/val2018/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 16 september 2018. 
  4. ^ Marie Demker (24 oktober 2014). ”Kristdemokraterna”. Göteborgs universitet, partiforskningsprogrammet. http://partiforskning.gu.se/Partibloggen/kristdemokraterna. Läst 14 maj 2016. 
  5. ^ [a b] ”Ideologi”. Vår Politik. Kristdemokraterna. Arkiverad från originalet den 27 februari 2014. https://archive.is/20140227172031/http://web.archive.org/web/20050926142519/www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Ideologi.aspx. Läst 12 oktober 2008. 
  6. ^ Hagevi, Magnus. Det våras för regionen, avsnitt Kristna i det politiska rummet. http://som.gu.se/digitalAssets/1294/1294376_123-138_hagevi.pdf. Läst 13 maj 2016 
  7. ^ ”Stockholmarna kräver sänkt bensinskatt”. Kristdemokraterna. 13 juli 2006. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110606143210/http://www.kristdemokraterna.se/PressOchMedia/Pressmeddelanden/KommunikationerOchIT/sankmomsenpabensin.aspx. 
  8. ^ ”Kristdemokraternas står fast: Sänk bensinpriset!”. Kristdemokraterna. 1 september 2006. Arkiverad från originalet den 6 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110606143148/http://www.kristdemokraterna.se/gunillatjernberg/Artiklar/060901bensinutspel.aspx. 
  9. ^ ”Fastighetsskatten tas bort 2008”. Dagens Nyheter. 3 april 2007. http://www.dn.se/ekonomi/fastighetsskatten-tas-bort-2008/. 
  10. ^ ”KD-ja till samkönades adoptionsrätt”. SvD.se. http://www.svd.se/kd-ja-till-samkonades-adoptionsratt. Läst 11 december 2015. 
  11. ^ Högström, Erik (28 januari 2012). ””"Stolt att leda KD””. Expressen. Arkiverad från originalet den 31 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120131141321/http://www.expressen.se/nyheter/1.2693158/goran-hagglund-stolt-att-leda-kd. Läst 28 januari 2012. 
  12. ^ ”Jakob Forssmed ger upp partiledarstrid”. Dagens Nyheter. 11 mars 2011. http://www.dn.se/nyheter/politik/jakob-forssmed-ger-upp-partiledarstrid/. 
  13. ^ ”Ankarberg hoppar av som KD-kandidat”. Aftonbladet. 26 februari 2015. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20378699.ab. 
  14. ^ ”Lars Adaktusson vill inte bli KD-ledare”. Aftonbladet. 9 februari 2015. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20286357.ab. 
  15. ^ ”Sara Skyttedal: ”Det är en segerns dag””. Svenska Dagbladet. 9 oktober 2015. http://www.svd.se/sara-skyttedal-det-ar-en-segerns-dag/om/kds-riksting-2015. 
  16. ^ Johansson, Linnea (9 september 2018). ”Ebba Busch Thor: ’Räkna aldrig, aldrig ut en kristdemokrat igen’”. Metro. Läst 12 september 2018.
  17. ^ ”Rödgröna större än Alliansen när alla röster är räknade”. SVT. Läst 13 september 2018.
  18. ^ ”Valresultat”. tacitus.nu. Läst 12 september 2018.
  19. ^ ””Alla ska ha rätt till en mamma och en pappa””. Svenska Dagbladet. 20 augusti 2006. http://www.svd.se/alla-ska-ha-ratt-till-en-mamma-och-en-pappa. 
  20. ^ ”Kd motarbetar homosexuella”, Aftonbladet, 2006-07-31
  21. ^ Bögfaktorn, svt.se
  22. ^ KDU valde bög till ny ordförande, Sylvester, 2004-05-21
  23. ^ Erik Slottner tvingades avgå Sylvester, 2005-05-06
  24. ^ "De knivhögg mig i ryggen", Aftonbladet, 2005-05-06
  25. ^ ”Uttalande befäster negativ kd-syn på homosexualitet”. RFSL. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110808224816/http://www.rfsl.se/?p=3815&aid=5872. 
  26. ^ ”Kristdemokraterna - "Vi måste kunna försvara vår nation" - ny försvarspolitik”. kristdemokraterna.se. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222162725/https://kristdemokraterna.se/Media/Nyhetsarkiv/Vi-maste-kunna-forsvara-Sverige---ny-forsvarspolitik-presenteras-i-dag/. Läst 12 december 2015. 
  27. ^ ”– Tidningen POLETIK –”. www.poletik.net. http://www.poletik.net/. Läst 11 juli 2015. 
  28. ^ Kristdemokratisk debatt.. Stockholm: Civitas. 1992–2003. Libris 8264774 
  29. ^ ”Tidningen Kristdemokraten!!”. kristdemokraten.se. Arkiverad från originalet den 12 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150712155513/http://kristdemokraten.se/. Läst 11 juli 2015. 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Arbøl, Niels; Svensson Ingvar (1986). Kristdemokraterna - en världsrörelse. Stockholm: Samhällsgemenskap. Libris 7744830. ISBN 91-85036-22-6 
  • Ekstedt, Birger (1970). Kristen demokratisk samling - en politisk nödvändighet.. [Solna]: Samhällsgemenskaps förl. Libris 740828 
  • Hjorth Attefall Cecilia, red (2004). Partiet som lyfte: 40 år med svensk kristdemokrati : 1964–2004. Stockholm: Samhällsgemenskaps förl. Libris 9411162. ISBN 91-85036-52-8 (inb.) 
  • Johansson, Göran V. (1985). Kristen demokrati på svenska: studier om KDS tillkomst och utveckling 1964–1982 = [Christian democratic parties and Christian democracy]. Bibliotheca historica Lundensis, 0519-9700 ; 59. Malmö: LiberFörlag/Gleerup. Libris 7270934. ISBN 91-40-05103-X 
  • Lindfelt, Erik (1991). Moralpartiet: en bok om KDS. Stockholm: Carlsson. Libris 7666016. ISBN 91-7798-433-1 
  • Nilsson, Torbjörn (2010). ”Tron bar in i politiken”. Populär historia (nr. 6): sid. s. 38–41. ISSN 1102-0822. 
  • Olsson, Bernt (2004). Upprinnelsen: om Kristdemokraternas första tid i Sverige. Stockholm: Samhällsgemenskap. Libris 9566982. ISBN 91-85036-56-0 (inb.) 
  • Sandström, Allan (1979). KDS, partiet bakom fromhetsvallen. LT pocket, 99-0117456-2. Stockholm: LT. Libris 7252293. ISBN 91-36-01329-3 
  • Sjöstedt Erik, red (2009). FFFF: frihet, familj, flit, företagsamhet : en ny kristdemokrati : inspirationsbok. Lidingö: Ett Till förlag. Libris 11478204. ISBN 978-91-978245-0-7 
  • Svensson, Alf (1984). I tiden: från motvind till uppvindar. Stockholm: Samhällsgemenskap. Libris 7744825. ISBN 91-85036-10-2 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]