Chantal Mouffe

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Chantal Mouffe
Chantal Mouffe 2013.jpg
Född17 juni 1943[1] (78 år)
CharleroiBelgien
MedborgarskapBelgien
Utbildad vidUCLouvain
University of Essex Arbcom ru editing.svg
SysselsättningStatsvetare, universitetslärare, filosof, feminist
ArbetsgivareUniversity of Westminster
Fondation de France
MakeErnesto Laclau
Redigera Wikidata

Chantal Mouffe, född 1943 i Charleroi, Belgien, är en politisk teoretiker och professor i statsvetenskap vid University of Westminster i London, England.[2]

Centrala begrepp[redigera | redigera wikitext]

Hegemoni, antagonism och identitet är centrala begrepp för Chantal Mouffes när hon utvecklar sin ide om radikal demokrati. Enligt Mouffe har människan ett ofrånkomligt behov av kollektiva identifikationsformer[3] och hon vänder sig mot alla former av dialog- deliberations eller konsensusdemokrati. Mouffe utgår från Carl Schmitts antiliberala antagande att vän och fiende, inte ond-god, är definitionen på en politisk kamp. Men till skillnad från Schmitt menar hon att detta ofrånkomliga utpekande av fiender och vänner inte behöver bli antagoninistisk och i innefatta krig och våld utan kan förbli agonistisk, det vill säga bestå av en kamp eller tävling mellan grupperingar och meningsmotståndare som har oförenliga intressen[4]. Politik är för Mouffe en förhandlingsprocess och en maktkamp mellan olika rivaliserande samhällskrafter.[5]  

Hegemonin och den socialistiska strategin[redigera | redigera wikitext]

Hennes mest kända verk är Hegemony and Socialist Strategy[6], som hon skrev tillsammans med Ernesto Laclau år 1985. Laclau/Mouffe menade att västeuropeiska vänstern och marxismen stagnerat och drabbats av svåra nederlag bland annat genom att den politiska kampen reducerats till att bara handla om klasskamp.[7] Boken har kallats postmarxistisk, bygger på idéer från poststrukturalismen och Antonio Gramscis arbete där kampen om hegemonin i samhället är viktigt. Laclau/Mouffe menade att marxismen ofta dras med ekonomisk reduktionism (att motsättningarna i samhället alltid har sin grund i basen ”i sista instans”), en ”överbestämning” de försöker komma ifrån.[8] I boken försöker dom omformulera vänsterns strategi så att den involverar fler kamper som tillsammans skapar ett projekt för radikal demokrati.[9]

Vänsterpopulism[redigera | redigera wikitext]

I likhet med nynationalistiska idéerna och högerpopulistiska rörelsen menar hon att det finns en konflikt mellan dagens eliter och de stora folkflertalet. Mouffe menar dock att den folkliga vreden måste rikta sig mot den ekonomiska eliten och inte mot invandrare, flyktingar och andra minoriteter som den högerpopulismen gör.[4]

Publikationer i svensk översättning[redigera | redigera wikitext]

  • Om det politiska (2005; svensk utgåva 2008 i översättning av Oskar Söderlind)
  • Hegemonin och den socialistiska strategin (tillsammans med Ernesto Laclau 1985; svensk utgåva Stockholm 2008 i översättning av Carl-Michael Edenborg)
  • Agonistik (2013; svensk utgåva 2016 i översättning av Henrik Gundenäs)
  • Till vänsterpopulismens försvar (2018; svensk utgåva 2019 i översättning av Oskar Söderlind)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Archive of Fine Arts, omnämnd som: Chantal Mouffe, person-ID på abART: 145761.[källa från Wikidata]
  2. ^ Chantal Mouffe: “Society Is Always Divided”, Digital Development Debates issue #14
  3. ^ Mouffe, Chantal (2008 ;). Om det politiska. Tankekraft. sid. 34. ISBN 978-91-976718-5-9. OCLC 770536782. https://www.worldcat.org/oclc/770536782. Läst 4 maj 2021 
  4. ^ [a b] Liedman, Sven-Eric (2020). Från Platon till demokratins kris. sid. 340-341 
  5. ^ Mouffe, Chantal (2016). Agonistik : texter om att tänka världen politiskt. Introduktion av Dalia Mukhtar-Landgren och Per-Anders Svärd. Atlas. sid. 8-29. ISBN 978-91-7389-536-1. OCLC 1001704428. https://www.worldcat.org/oclc/1001704428. Läst 30 april 2021 
  6. ^ Jules Townshend (2003). ”Discourse theory and political analysis: a new paradigm from the Essex School?”. British Journal of Politics and International Relations 5. 
  7. ^ Laclau, Ernesto (2008). Hegemonin och den socialistiska strategin. Glänta. sid. 7-8. ISBN 978-91-85000-60-9. OCLC 258172337. https://www.worldcat.org/oclc/258172337. Läst 30 mars 2021 
  8. ^ Payne, David (2015). Samtida politisk teori. Tankekraft. sid. 232. ISBN 978-91-88203-05-2. OCLC 942207300. https://www.worldcat.org/oclc/942207300. Läst 30 mars 2021 
  9. ^ Laclau, Ernesto, 1935-2014. (2001). Hegemony and socialist strategy : towards a radical democratic politics (2nd ed). Verso. ISBN 1859846211. OCLC 47168798. https://www.worldcat.org/oclc/47168798. Läst 11 juni 2019