Antonio Gramsci

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Antonio Gramsci
Gramsci.png
Gramsci, tidigt 1920-tal.
FöddAntonio Francesco Gramsci
23 januari 1891
Kungariket Italien Ales, Sardinien, Kungariket Italien
Död27 april 1937 (46 år)
Kungariket Italien Rom, Kungariket Italien
RegionVästerländsk filosofi
SkolaMarxism
IntressenPolitik, ideologi, kultur
IdéerKulturell hegemoni
InfluenserKarl Marx, Friedrich Engels, Charles Darwin, Sigmund Freud, Vladimir Lenin, Georges Sorel, Daniel De Leon, Niccolò Machiavelli, Vilfredo Pareto, Benedetto Croce, Giambattista Vico, Antonio Labriola, Giovanni Gentile
InflueratStuart Hall, Eric Hobsbawm, E.P. Thompson, Pier Paolo Pasolini, Ernesto Laclau, Chantal Mouffe, Edward Said, Raymond Williams, Louis Althusser, Nicos Poulantzas, Gayatri Chakravorty Spivak, Pierre Bourdieu
Gramscis grav på Cimitero acattolico di Roma, griftegården för icke-katoliker i Rom.

Antonio Francesco Gramsci, född 23 januari 1891 i AlesSardinien, död 27 april 1937 i Rom, var en italiensk kommunistisk politiker och marxistisk filosof.

Antonio Gramsci deltog 1921 i bildandet av Italienska kommunistpartiet (Partito Comunista Italiano, PCI). Gramsci kom trots att han tillbringade cirka tio år som politisk fånge i det fascistiska Italien att bli en av marxismens mest inflytelserika och betydelsefulla filosofer. Mest känd är Gramsci för utvecklingen av sina teorier kring kulturell hegemoni, som förklarar hur de dominerande klasserna härskar genom att producera medhåll.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Antonio Gramscis far, Francesco Gramsci, var överste i det bourbonska gendarmeriet, född i Gaeta 1860 i en albansk invandrarfamilj som hade kommit till Bägge Sicilierna (unionsriket Neapel och Sicilien) efter att revolutionen i Grekland brutit ut 1821. När Francesco Gramsci tjänstgjorde som statstjänsteman i Ghilarza på Sardinien gifte han sig med Giuseppina Marcias. Paret flyttade till staden Ales på ön, och fick där sju barn.

Antonio Gramsci började 1920 utge tidningen Umanitá Nova och deltog i fabriksockupationerna i Turin, där även anarkisten Errico Malatesta var aktiv. 1926 dömdes Gramsci till 20 års fängelse av den fascistiska Mussolini-regimen. I fängelset författade Gramsci sitt mest betydelsefulla verk, Quaderni del carcere ('Anteckningsböcker från fängelset', på engelska Prison Notebooks). Under tiden som politisk fånge blev Gramsci allt sjukare. Han frigavs 1937, men återhämtade sig aldrig och avled endast en dryg vecka efter frisläppandet.

Teorier[redigera | redigera wikitext]

Mest känd är Gramsci kanske för sina teorier kulturell hegemoni. Han menade att det kapitalistiska samhället inte endast upprätthölls genom statens våld utan också på ett annat och mer sofistikerat sätt. Detta skulle vara den kultur varigenom borgarklassens sätt att tolka världen ses som något självklart.

Arbetarklassen borde genom skapande och spridande av en egen klassbestämd kultur presentera ett alternativ till den borgerliga och därigenom få ett instrument för sin förståelse av verkligheten. Gramsci såg en accepterad arbetarkultur som en nödvändig förutsättning för att den borgerliga kapitalistiska staten skulle kunna ersättas av ett socialistiskt samhälle.

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Selections from political writings, London, 1977-
    • Deltitel [1], 1910-1920, 1977
    • Deltitel [2], 1921-1926 : with additional texts by other Italian communist leaders, 1978
  • A Gramsci reader : selected writings 1916-1935, London, utg. av Lawrence and Wishart, 1988
  • The modern prince and other writings, 6 tr., New York, 1975
  • Selections from cultural writings, London, 1985
På svenska

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Anders Ehnmark, En stad i ljus - Antonio Gramscis slutsatser, Norstedts, Stockholm 2005.
  • Antonio A. Santucci, Antonio Gramsci 1891-1937: Intellektuell och politisk biografi (översättning Gustav Sjöberg), Celanders, Lund 2014, ISBN 9789187393167

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]