Poststrukturalism
Inom språk- och litteraturvetenskap utgör poststrukturalism en grupp teoribildningar med rötter i den strukturalistiska traditionen. Den är starkt förknippad med franska språkvetare från 1960-talet och de följande årtiondena.
De tidigaste poststrukturalisterna var Michel Foucault, Jacques Lacan[1] och Roland Barthes. Jacques Derrida räknas ibland till poststrukturalisterna men emellanåt kallas han dekonstruktionist. Senare språkvetare och filosofer har tagit vissa poststrukturalistiska drag, som till exempel Julia Kristeva, Gilles Deleuze, Judith Butler, Jean-François Lyotard och Jean Baudrillard.[2][3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Poststrukturalismen uppstod delvis som en kritik av strukturalismen men på strukturalistiska grunder. Vad som tas avstånd från i strukturalismen är tron på en mening i strukturen.
Strukturalismen menar att man kan förstå den mänskliga kulturen genom strukturell lingvistik, medan poststrukturalismen anser att en sådan hållning inte är möjlig, då strukturalismen förutsätter att dess postulat är giltiga och beständiga. Poststrukturalismen vänder sig mot denna rigiditet och strävan efter att kategorisera.[4]
Karakteristiskt för den poststrukturalistiska teorin är dekonstruktion såsom den beskrevs av Derrida. I texter söks efter sprickor, motsättningar mellan vad som sägs och hur det sägs och falska dikotomier. Alla poststrukturalister förespråkar dock inte denna teori, utan den kan snarast ses som en tillämpning och vidareutveckling av de ståndpunkter och slutsatser som de mera teoretiskt inriktade föregångarna stod för.[5]
Poststrukturalismens teoretiker[redigera | redigera wikitext]
- Louis Althusser
- Roland Barthes
- Jean Baudrillard
- Judith Butler
- Cornelius Castoriadis
- Hélène Cixous
- Gilles Deleuze
- Jacques Derrida
- Michel Foucault
- Félix Guattari
- Luce Irigaray
- Julia Kristeva
- Jacques Lacan
- Ernesto Laclau
- Jean-François Lyotard
- Paul de Man
- Christian Metz
- Chantal Mouffe
- Jacques Rancière
- Slavoj Žižek
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Ghosh 2016, s. 85
- ^ Lundy 2013, s. 76
- ^ ”Poststructuralism”. Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica, Inc. https://www.britannica.com/art/poststructuralism. Läst 28 april 2021.
- ^ Harcourt, Bernard E. (2007). ”An Answer to the Question: 'What Is Poststructuralism?'” (
PDF). Public Law and Legal Theory Working Papers. University of Chicago Law School. https://chicagounbound.uchicago.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1029&context=public_law_and_legal_theory. Läst 29 april 2021.
- ^ Attridge, Bennington & Young 1988, s. 101ff.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Attridge, Derek, Bennington, Geoffrey & Young, Robert, red (1988) (på engelska). Post-structuralism and the question of history. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-32759-8
- Ghosh, Mallika (december 2016). ”Lacan and Post-Structuralism” (på engelska). International Journal of Sociology and Social Anthropology (New Delhi: New Delhi Publishers) 1 (1): sid. 85–89. https://ndpublisher.in/admin/issues/IJSSAv1n1h.pdf. Läst 28 april 2021.
- Lundy, Craig (2013), ”From Structuralism to Poststructuralism”, i Dillet, Benoît; Mackenzie, Iain M.; Porter, Robert, The Edinburgh Companion to Poststructuralism, Edinburgh: Edinburgh University Press, s. 69–92, ISBN 9780748641222
- Nordin, Svante (2017). Filosofins historia: det västerländska förnuftets äventyr från Thales till postmodernismen (4). Lund: Studentlitteratur. sid. 545. ISBN 978-91-44-11446-0