Charles Éon de Beaumont

Charles Éon de Beaumont
Charles Éon de Beaumont, 1792.
Född	Charles-Geneviève-Louis-Auguste-André-Timothée-Robert-Pierre d'Éon de Beaumont 5 oktober 1728 Tonnerre, Frankrike
Död	21 maj 1810 (81 år) London
Begravd	St Pancras Old Church Garden Gates And Railings To Road Frontage
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	Universitetet i Paris
Sysselsättning	Diplomat, spion, skribent, militär
Utmärkelser
Riddare av Sankt Ludvigsorden
Redigera Wikidata

Charles Éon de Beaumont (Charles Geneviève Louis Auguste André Timothée d'Éon de Beaumont), född 5 oktober 1728 i Tonnerre, död 21 maj 1810 i London, var en fransk diplomat och äventyrare.

Éon levde huvudsakligen som man under sina första 49 år, och som kvinna under sina sista 33 år. Éon har gett upphov till termen eonism.

Biografi

Utbildning och diplomatisk karriär

Från 1743 studerade hon vid Collège Mazarin i Paris och blev juris doktor. Som 21-åring började hon skriva och utgav ett flertal publikationer. Hon uppmärksammades genom furst Contis förmedling av Ludvig XV av Frankrike och utnämndes till kunglig censor av historia och filosofisk-historiska vetenskaper.

Hon fick anställning i Ludvig XV:s hemliga diplomati (Secret du Roi) och hade flera viktiga framgångar i sina diplomatiska uppdrag. Bland annat företog hon tillsammans med skotten M. Douglas 1756 en beskickning till Sankt Petersburg, där hon lyckades återupprätta den diplomatiska förbindelsen mellan det ryska och franska hovet, som hade varit avbruten sedan länge. Därmed säkrade hon Frankrikes allians med Ryssland inför utbrottet av sjuårskriget. Beskickningens framgångar berodde till stora delar på Éons skickliga intrigerande vid kejsarinnan Elisabeths hov, och som belöning för sin insats erhöll hon en dragonlöjtnants fullmakt vid sin återkomst till Paris.

Éon var därefter åter ambassadör i S:t Petersburg 1758 - 1760, och tog där aktiv del i Aleksej Bestuzjev-Rjumins störtande. Vid sin återkomst hade hon lyckats utvinna Rysslands anslutning till det Nordiska neutralitetsförbundet. Éon blev dragonkapten 1760, och utnämndes 1761 till adjutant hos Victor François de Broglie och var även hans chef inom den hemliga diplomatin. Éon förde även med framgång befäl under fälttåget 1761. 1762 utnämndes hon till ambassadsekreterare i London samt agent för "den hemliga diplomatien". 10 februari 1763 överförde hon till Paris den engelska ratifikationen på det nya fransk-engelska fredsfördraget. För denna diplomatiska bedrift belönades hon med en av sin tids förnämsta utmärkelser, Ludvigskorset. Då henness chef, hertigen av Nivernais 1763 avgick, blev han interimminister.

Éons framgångar hade stigit henne åt huvudet, och hon hade genom ett enormt slöseri dragit på sig stora skulder. I allt mer pockande skrivelser begärde hon att bli utnämnd till ambassadör. I Paris blev man trött på hennes oblyga pretentioner, och en ny ambassadör, greve de Guerchy, anlände i oktober 1763 till London, och medförde en rappel som förklarade Éon i onåd. Éon som nu blev desperat, vägrade såväl att resa hem som att utlämna sina för Ludvig XV:s diplomati mycket känsliga dokument, och inlät sig i skandalösa gräl med greven de Guerchy och publicerade en häftig pamflett mot denne, Lettres, mémoires et négaciations particulières du chavalier d'Éon (1764), vilken blev åtalad och konfiskerad.

Transition

På grund av Éons feminina utseende började det 1770 att uppstå rykten i London att Éon egentligen var kvinna - de engelska vadhållningsbyråerna var ivrigt sysselsatta med höga vad gällande hennes rätta kön. Éon försökte på intet sätt förneka dessa rykten utan utnyttjade istället situationen. Vintern 1771-72 lät Éon utsprida att hennes föräldrar, som önskat få en manlig arvinge, vid Éons födelse falskeligen utgett, att det flickebarn som fötts, var en gosse.

Éon fortsatte bära mansdräkt, men då franska regeringen 1775 sänt en diplomatisk agent, Beaumarchais, för att komma över Éons farliga papper, träffade hon med denne en ovanlig skriftlig överenskommelse, att Éon skulle utlämna sitt arkiv, erhålla fransk livränta och förbinda sig att för framtiden bära sitt "verkliga" köns dräkt.

Éon lämnade London i augusti 1777 och återvände till Frankrike, där hon fullföljde sin roll som kvinna och kallade sig Madame de Chevalier d'Éon. Hennes garderob betalades av kungen och drottning Marie-Antoinette gav henne en gåva på 24.000 francs för att "köpa sig några vackra klänningar". Hon blev en populär gäst i de mondäna salongerna, men så småningom svalnade intresset för hennes person, och hon begärde att få inträda som officer på nytt. På grund av sin bråklystnad fick hon sitta i fängelse i Dijon en tid 1779, men frigavs sedan hon lovat hålla sig i lugn i sin hemstad Tonnerre.

1785 åkte hon till London, där hon tvingats lämna kvar sitt bibliotek och andra dyrbarheter i fordringsägares händer. Hennes livränta upphörde efter Franska revolutionen och hon blev då helt utblottad, trots att hon för att få behålla den ivrigt bedyrat sin jakobinism som "Citoyenne d'Éon. För sin försörjning tvingades Éon, som även var en av sin tids skickligaste fäktare att - iklädd kvinnodräkt - ge uppvisningar i fäktning. Efter att ha blivit sårad i en fäktningsförevisning 1796, bodde hon de sista femton åren av sitt liv ihop med en kvinna i hennes egen ålder, Marie Cole, som aldrig för ett ögonblick tvivlade på att Éon också var kvinna.

Hon levde i stor fattigdom och avled 21 maj 1810. Vid obduktionen avslöjades det att Éon hade både "manliga organ i alla avseenden perfekt formade", men också "kvinnliga drag". Den allmänne notarien från medicinska institutionen skrev i protokollet att det vid undersökningen av Éon gick att fastställa att Éon var av manligt kön.