Hoppa till innehållet

Charles Doolittle Walcott

Från Wikipedia
Charles Doolittle Walcott
Född31 mars 1850[1][2][3]
New York Mills[4], USA
Död9 februari 1927[1][2][5] (76 år)
Washington, USA
BegravdRock Creek Cemetery
Medborgare iUSA
SysselsättningBotaniker, mykolog, paleontolog, naturvetare
Befattning
Ordförande för the Geological Society of America (1901–1902)
Smithsonian Institutions sekreterare (1907–1927)[6]
ArbetsgivareUnited States Geological Survey[4]
Smithsonian Institution[4]
New York State Museum[4]
MakaLura Ann Rust
(g. 1872–1876)[7]
Helena Stevens
(g. 1888–1911)[7]
Mary Vaux Walcott
(g. 1914–)[7]
BarnHelen Walcott (f. 1894)[7]
Utmärkelser
Bigsbymedaljen (1895)
Hayden Memorial Geological Award (1905)
Wollastonmedaljen (1918)[8]
Mary Clark Thompson Medal (1921)[9]
Hedersdoktor vid Sorbonne (1924)[10]
Redigera Wikidata

Charles Doolittle Walcott, född 31 mars 1850 i New York Mills, delstaten New York, död 9 februari 1927 i Washington, D.C., var en amerikansk geolog och paleontolog. Auktorsnamnet C.Walcott kan användas för Charles Doolittle Walcott i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.

Walcott inträdde i delstaten New Yorks geologiska undersökning som tjänsteman 1876 och 1879 i US Geological Survey, där han 1888 avancerade till paleontolog och chef för avdelningen för evertebratpaleontologi samt 1894 till direktor för hela ämbetsverket. År 1892 inträdde han i styrelsen för US National Museum, och 1907 blev han styresman för detta museum och för den akademi, som leder detsamma jämte åtskilliga andra vetenskapliga inrättningar, d.v.s. sekreterare vid Smithsonian Institution.

Som vetenskapsman ägnade sig Walcott huvudsakligen med de kambriska bildningarnas geologi och paleontologi, särskilt deras fauna av brachiopoder och trilobiter; 1879 gav han det första viktigare bidraget till kännedomen om dessa djurs extremiteter och organ på buksidan. Tack vare sin ledande position hade han möjlighet att genomsöka ofantliga lagerserier, delvis med andras hjälp, främst i Nordamerikas västra delar, vilket resulterade i betydande fossilfynd. Bland de märkligaste upptäckter han gjorde kan nämnas förekomsten i kambriska bildningar av synnerligen väl bevarade exemplar av en del djurgrupper, som saknar fasta skelettdelar, såsom medusor, holoturier och annelider, samt flera fynd av fossil i de algonkiska bildningarna, äldre än kambrium, däribland såväl kalkalger som kräftdjur. Han blev ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund 1900 och av svenska Vetenskapsakademien (1919). Han tilldelades Bigsbymedaljen 1895 och Wollastonmedaljen 1918.

  1. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6736t07, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 24485659, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ MAK, PLWABN-ID: 9810568826005606.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d] läs online, siarchives.si.edu , läst: 12 januari 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Bruno Delmas (red.), Annuaire prosopographique : la France savante, CTHS person-ID: 117603, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, siarchives.si.edu .[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d] läs online, siarchives.si.edu .[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.geolsoc.org.uk , läst: 21 december 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.nasonline.org .[källa från Wikidata]
  10. ^ Liste des docteurs honoris causa de l'Université de Paris de 1918 à 1933 inclus, Annales de l'Université de Paris (på franska), vol. 9, 1, 1934, s. 90-95, läs online.[källa från Wikidata]