Charles George Gordon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Charles George Gordon
Charles George Gordon by Freres.jpg
Information
Smeknamn Gordon of Khartoum, Chinese Gordon, Gordon Pascha
Född 28 januari 1833
Woolwich, London
Död 26 januari 1885 (51 år)
Khartoum, Sudan
I tjänst för Storbritannien Storbritannien
Flag of Egypt (1882-1922).svg Khedivet Egypten
Tjänstetid 1852-1885
Grad Generalmajor
Slag/krig Krimkriget
Belägringen av Sevastopol (1854)
Slaget om Kinburn
Andra opiumkriget
Taipingupproret
Slaget vid Cixi
Slaget om Changzhou
Mahdistupproret
Belägringen av Khartoum
Utmärkelser Bathorden
Krimmedaljen
Andra kinesiska krigsmedaljen
Turkiska Krimmedaljen
Hederslegionen

Charles George Gordon, även känd som Chinese Gordon, född 28 januari 1833 i Woolwich, London, död 26 januari 1885 i Khartoum, Sudan, var en brittisk general och nationalhjälte, krigsveteran från Krim, Kina och Afrika.

Från Krim till Kina och hem[redigera | redigera wikitext]

Själv son till en generalmajor genomgick Gordon Krigsakademien i Woolwich och mottog sin officersfullmakt 1852 som fänrik i ingenjörstrupperna. Gordon deltog sedan 1855-1856 som löjtnant i Krimkriget. Han biträdde 1856-1857 vid gränskommissionerna i Bessarabien och Armenien och utförde 1858 åter ett liknande uppdrag i sistnämnda land. Gordon var från september 1860 med i det fransk-brittiska kriget mot Kina (andra opiumkriget) och tillhörde de trupper, som efter dess slut kvarstannade i landet; till (tillfällig) major befordrades han i december 1862. I mars 1863 övertog han på kinesisk begäran befälet över den lilla armé - av kineserna kallad "Den alltid segrande armén" - som av Shanghaiköpmännen tre år tidigare utrustats till bekämpande av taipingupproret. Genom en rad segrar 1863-1864 lyckades han bidra starkt till ett slut på det långvariga och ohyggliga inbördeskriget.

Efter att av Tongzhi-kejsaren ha utnämnts till tidu (general i Kinas armé) och ha förärats hedersutmärkelsen den gula jackan återvände Gordon till England, utan att dragit någon materiell fördel av kinesernas tacksamhet. Han hade i brittiska armén 1864 blivit överstelöjtnant, och tillbragte åren 1865-1871 på en jämförelsevis oansenlig post som fortifikationsofficer i Gravesend, därjämte upptagen av en omfattande filantropisk verksamhet.

Åter i Asien[redigera | redigera wikitext]

1871 utsågs han till brittisk medlem av den internationella kommissionen i Galați för Sulinasjöfarten och utnämndes 1872 till överste. 1874 begav han sig med den brittiska regeringens samtycke till Egypten. Gordon utnämndes till egyptisk överste och övertog i khedivens tjänst posten som guvernör över landets ekvatorialprovinser, där han fann ett rikt fält för sitt människovänliga verksamhetsbegär. Då han såg sig hämmad i sin kamp mot slavhandeln, nedlade han i slutet av 1876 sitt ämbete. Gordon återvände i början av 1877 som generalguvernör över Sudan, Darfur och ekvatorialprovinserna och utvecklade under de följande åren en rastlös verksamhet till undertryckande av slavhandeln och till landets höjande genom förvaltningens och kommunikationsväsendets förbättring.

Gordon tvingades av hälsoskäl avgå 1879 och återvände till England 1880. Efter att i mars samma år ha avslagit ett anbud från kung Leopold II av Belgien att ta över styret av Kongofristaten gjorde han samma år ett misslyckat experiment som den nye indiske vicekungen lord Ripons privatsekreterare. Han kallades samtidigt med sin avgång från denna post till Kina, där han gjorde sitt inflytande gällande för en fredlig lösning av konflikten med Ryssland, och återkom till England före årets slut.

Afrika[redigera | redigera wikitext]

1881-1882 förde han befälet över ingenjörstrupperna på Mauritius. Gordon befordrades 1882 till generalmajor - slutpunkten i hans militära karriär. Gordon företog samma år, för att utjämna stridigheterna i Basutoland, en mission till Sydafrika, vilken emellertid på grund av de därvarande myndigheternas hållning vållade honom endast missräkningar. Efter att ha tillbragt året 1883 i Palestina stod han 1884 enligt överenskommelse med Leopold II av Belgien i begrepp att träda i dennes tjänst i Kongo. Gordon åtog sig dock i stället att återvända till Egypten, i vars sudanesiska provinser mahdistupproret rasade, och tog i februari 1884 som generalguvernör över Sudan med residens i Khartoum.

Hans uppgift var att verkställa utrymningen av Sudan, som av britterna inte ansågs värt att försvara. Ställd inför utförandet av detta uppdrag, vars svårigheter han tydligen underskattat, ville han varken utrymma Sudan utan att lämna någorlunda tryggade förhållanden efter sig eller överge de egyptiska garnisonerna på dessa avlägsna poster. Hans förslag, att landets styrelse skulle uppdras åt hans gamle motståndare från kampen mot slavhandeln, Zobeir Pascha, avböjdes av brittiska regeringen. Under de utdragna förhandlingarna härom avskars på våren 1884 förbindelsen med Egypten. Gordon instängdes i Khartoum, som han under alltmer förtvivlade förhållanden försvarade.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Alltför sent, och driven av en populär opinion snarare än av ändrade uppfattningar i sakfrågan, beslöt sig brittiska regeringen att utrusta en undsättningsexpedition från Egypten under befäl av sir Garnet Wolseley. Expeditionen drog dock ut på tiden och när dess förtrupper väl anlände till Khartoum visade det sig att Gordon dött bara två dagar innan, vid stormningen av Khartoum 26 januari 1885. Trots att mahdin gett order om att Gordon skulle gripas levande hade han halshuggits och hans huvud visats upp på ett spjut.

Gordon i litteraturen[redigera | redigera wikitext]

Gordons brev och dagböcker har till stor del blivit offentliggjorda. Så Reflections in Palestina (1883), Letters from the Crimea, the Danube and Armenia (1884), Private diary of his exploits in China (1885), Letters to his sister (s.å.), The journals at Kartoum (s.å.), Diary of the Taiping revolution (1890). - I Khartoum restes 1902 en av Onslow Ford modellerad ryttarstaty över Gordon, där denne framställs ridande på en kamel. En avgjutning därav finns uppställd i Chatham.

Av litteraturen om Gordon må nämnas Wilson, The ever victorious army (1868), Birkbeck Hill, Gordon in Central Africa (1881), Hake, Story of the Chinese Gordon (1883-1885), H.W. Gordon, Events in the life of Gordon (1885), Cromer, Modern Egypt (1908), engelska biografier av Forbes (1884), Barnes (1885), Butler (1889), Churchill (1891) och Boulger (1896) samt Cecilia Bååth-Holmbergs svenska levnadsteckning Charles George Gordon (1894).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]