Charles Cornwallis, 1:e markis Cornwallis

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Charles Cornwallis” leder hit. För andra betydelser, se Charles Cornwallis (olika betydelser).
Charles Cornwallis, 1:e markis Cornwallis
Född31 december 1738[1][2][3]
Grosvenor Square, Storbritannien
Död5 oktober 1805[1][2][3] (66 år)
Ghazipur
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidEton College[4]
Clare College
Accademia militare di Modena
SysselsättningDiplomat, politiker, officer, ämbetsman, arméofficer
Befattning
Ledamot av Storbritanniens 12:e parlament
Ledamot av Storbritanniens 11:e parlament
Ledamot av Storbritanniens parlament (1760–)
Konstapel av Towern (1770–1784)
Konstapel av Towern (1784–1805)
Irlands lordlöjtnant (1798–)
Politiskt parti
Whigs
MakaJemima Cornwallis, hertiginna Cornwallis
(g. 1768–)[5][6]
BarnLady Mary Cornwallis (f. 1765)[7]
Charles Cornwallis, 2.a markisinna Cornwallis (f. 1774)
FöräldrarCharles Cornwallis, 1.a earl Cornwallis[5]
Hon. Elizabeth Townshend[7][5]
SläktingarWilliam Cornwallis (syskon)[5]
Utmärkelser
Riddare av Strumpebandsorden (1786)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Charles Cornwallis, 1:e markis Cornwallis, född 31 december 1738 i Mayfair i London, död 5 oktober 1805 i nuvarande Ghazipur i Uttar Pradesh, Indien, var en brittisk aristokrat, ämbetsman och yrkesmilitär (general) i Storbritanniens armé.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till Charles Cornwallis, 1:e earl Cornwallis, bror till William Cornwallis och far till Charles Cornwallis, 2:e markis Cornwallis. Han utbildades vid Eton College samt vid Accademia militare di Modena.

Under sjuåriga kriget (17561763) tjänade han i Tyskland och steg i graderna till överstelöjtnant. Som politiker i whigpartiet, motsatte han sig bland annat beskattningen av de amerikanska kolonierna. Han föll dock aldrig i onåd hos kung Georg III, utan utnämndes tvärtom 1775 till generalmajor.

I det amerikanska frihetskriget (1775–1783) förblev han lojal med kungamakten. 1777 segrade han i slaget vid Brandywine och blev 1778 generallöjtnant och befälhavare för de lojala trupperna i Brittiska Amerika. Han försökte nu vinna brittiskt stöd i södra amerika, erövrade Charleston och segrade vid Camden (1780) och Guildford (1781). Men efter Yorktown (19 oktober 1781), då rebellerna fick artilleriunderstöd av en anländande fransk sjöstyrka, under ledning av François Joseph Paul de Grasse och en landstigande trupper under befäl av Jean-Baptiste Donatien de Vimeur de Rochambeau, Cornwallis och sina 8 000 instängda mannar tvungna att kapitulera till George Washington och dennes franska allierade. Cornwallis överlåt dock av skam kapitulationsakten till sin vice befälhavare, Charles O'Hara.

William Pitts enträgna begäran lät Cornwallis sig 1786 utnämnas till generalguvernör i Ostindien, där han lyckosamt kämpade mot Tippo Sahib 1790–92 och tvang honom att avträda en stor del av sitt område. 1793 återkom han till Storbritannien och blev upphöjd till markis. Cornwallis var medlem av kabinettet från 1795 och fram till 1798 då han utnämndes till Irlands lordlöjtnant (vicekung), där han undertryckte uppror och tillbakaslog fransmännens landstigningskår som leddes av Humbert.

Han medverkade därefter i unionen mellan Storbritannien och Irland 1800, men nedlade sina ämbeten på Irland 1801, då kungen vägrade samtycka till en förbättring av katolikernas ställning på ön. Åren 18011802 var Cornwallis engelsk fullmäktig vid fredsunderhandlingarna i Amiens och 1805 blev han för andra gången generalguvernör i Ostindien, men dog där redan i oktober samma år. Av hans Correspondence utkom andra upplagan 1859.

Populärkultur[redigera | redigera wikitext]

I den amerikanska långfilmen Patrioten spelar Tom Wilkinson rollen som Charles Cornwallis.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Charles Cornwallis, 1st Marquess Cornwallis, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Find a Grave, Charles Cornwallis, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, www.historyofparliamentonline.org .[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]