Chmelnytskyj-upproret

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Chmelnitskij-upproret)
Hoppa till: navigering, sök
Chmelnytskyj-upproret
Del av Svenska syndafloden
Pic I V Ivasiuk Mykola Bohdan Khmelnytskys Entry to Kyiv.jpg
Bogdan Chmelnytskyjs intåg i Kiev, av Mykola Ivasyuk.
Ägde rum 1648–1657
Plats Ukraina och Vitryssland (Polsk-litauiska samväldet), Moldavien
Resultat Etablering av Kossackhetmanatet, början på nedgången för Polsk-litauiska samväldet, territoriell expansion för Ryska tsardömet
Territoriella
ändringar
Slutet på det polska inflytandet över kossackerna
Stridande
Flag of the Cossack Hetmanat.svg Zaporoger
Gerae-tamga.png Krimtatarer (1649–1654, 1656–1657)
Herb Rzeczypospolitej Obojga Narodow.svg Polsk-litauiska samväldet
Gerae-tamga.png Krimtatarer (1654–1656)
Befälhavare och ledare
Flag of the Cossack Hetmanat.svg Bogdan Chmelnytskyj
Flag of the Cossack Hetmanat.svg Ivan Bohun
Flag of the Cossack Hetmanat.svg Maxym Kryvonis
Gerae-tamga.png İslâm III Giray
Gerae-tamga.png Tugaj Bej  
Herb Rzeczypospolitej Obojga Narodow.svg Johan II Kasimir
Mikołaj Potocki
Jeremi Wiśniowiecki
Stefan Czarniecki
Marcin Kalinowski  
Stanisław Lanckoroński

Chmelnytskyj-upproret var ett krig som pågick 1648-1654 efter att zaporizjakosackiskerna i Lillryssland gjorde uppror mot det Polsk-litauiska samväldet (Rzeczpospolitan). Frihetskriget ledde till att det Polsk-litauiska samväldet förlorade kontrollen över de lillryska områden. Istället skedde en förening mellan delar av Lillryssland och Ryssland.

Den zaporizjakosackiska hetmanen Bogdan Chmelnytskyj var kosackernas ledare och samlade år 1648 en armé för att kriga mot Polen. För att lyckas med sitt företag var Chmelnytskyj tvungen att alliera sig med krimkhanen. I takt med kosackerna frammarsch och segrarna vid Zjovte Vody och Korsun växte hans styrka till närmare 70 000 man. I slutet av 1648 var Polen i praktiken besegrat och Chmelnytskyj skrev ett avtal om att de lillrysska områden formellt skulle förbli polskt i en lös federation, som också beskrevs som att ”De Båda Nationernas Republik” skulle alltså förvandlas till ”De tre Nationernas Republik”. Kosackernas ledarklass upphöjda till samma ställning som den polska och litauiska adeln (szlachtan) och skulle få samma privilegier. Detta accepterade inte majoriteten av samväldets adel som hade ekonomisk vinning i att försöka göra kosackerna till livegna bönder. Avtalet ogillades även av de flesta vanliga kosackerna utanför Chmelnytskyjs närmaste omgivning, som såg det som någon sorts förräderi eftersom de inte ville ha en återgång till polsk överhöghet. Därför kontaktade Chmelnytskyj ryssarna redan 1648 och hörde sig för om en eventuell union med Tsarryssland, men ryssarna ansåg att tillfälligt inte var lämpligt. Efter en lång tvekan som varade i flera år antog de hans förslag och röstade (1653) för en union med lillrysserna. Chmelnytskyj svor trohetseden till Tsarryssland i staden Perejaslav i januari 1654 på ett öppet rådsmöte (normalt hölls rådsmöten enbart inom kosacktoppen) där även gemene man fick delta.

Lillryssland 16491667 (gult). Dagens Ukraina (vit)

Den lillryska union med Ryssland förde till ett oundvikligt krig mellan Polen och Ryssland (1654-1667). I detta kriget stod zaporizjakosackarna , ledde av Chmelnytskyj, på Tsarrysslands sida mot den polsk-litauiska kronans styrkor.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Spring, Laurance (2003). ”The Cossacks 1799-1815”. Warrior series (Osprey) (nr. 67). ISBN 1-84176-464-7. 
  • Bergman, Olle (2006). ”De hårdföra kosackerna”. Allt om historia (nr. 11): sid. 38-43. 
  • Edwards, Mike (text) & Ludwig, Gerd (foto) (1998). ”A comeback for the Cossacks”. National geographic 194 (nr. 5 (november)): sid. 34-57. 
  • Lev Tolstoj, Kosackerna (1863) [Senaste svenska utgåva 1985].