Dalim (stjärna)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Dalim (α)
Fornax IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildUgnen
Rektascension03t 12m 04,5277s[1]
Deklination-28° 59′ 15,425″[1]
Skenbar magnitud ()+3,85[2] (3,98 / 7,19)[3]
Stjärntyp
SpektraltypF8 IV[4]
U–B+0,082[5]
B–V+0,581[5]
Astrometri
Radialhastighet ()-20,5[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +371,49[1] mas/år
Dek.: +612,28[1] mas/år
Parallax ()70,24 ± 0,45[1]
Avstånd46,4 ± 0,3  (14,24 ± 0,09 pc)
Absolut magnitud ()+3,08[7]
Detaljer
Massa1,33 ± 0,01[8] M
Radie2,04 ± 0,06[9] R
Luminositet4,87 ± 0,16[9] L
Temperatur6 240[8] K
Metallicitet-0,20[8] dex
Vinkelhastighet3,9[9] km/s
Ålder2,9[10] miljarder år
Andra beteckningar
α For, 12 Eridani, CD-299 1177, GJ 127, HD 20010, HIP 14879, HR 963, SAO 168373, LTT 1512 [2]

Dalim eller Alfa Fornacis (α Foracis, förkortat Alfa For, α For) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[11] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Ugnen. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 3,85[2], är den ljusaste stjärnan i stjärnbilden och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 70,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 46 ljusår (ca 14 parsek) från solen. För ca 350 000 år sedan hade Alfa Fornacis ett nära möte med stjärnan Nu Horologii då de två befann sig på ett beräknat avstånd av 0,265 ljusår (0,081 parsek) från varandra.[12]

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Alfa Fornacis var upptagen under namnen Dalim (i Piazzis Palermo katalog)[13][14][15] och Fornacis (i Burritts Atlas).[16]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[17] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Dalim för Alfa Fornacis A i september 2017 och detta är nu inskrivet i IAU:s Catalog of Star Names.[18]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan Alfa Fornacis A är en gul till vit underjättestjärna av spektralklass F8 IV.[4]. Den har en massa som är ca 33 procent[8] större än solens massa, en radie som är omkring dubbelt så stor[9] som solens och utsänder från dess fotosfär ca 5[9] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 6 200[8] K. Den har en snabb rörelse genom rymden[2] och visar ett överskott av infraröd strålning, vilket kan tyda på närvaro av omgivande material som en stoftskiva.[19]

Följeslagaren, Alfa Fornacis B, har identifierats som en blå eftersläntrare, och har tidigare antingen ackumulerat material från eller sammanslagits med en tredje stjärna. Det är en stark källa till röntgenstrålning och har en massa som är 78 procent av solens.[20]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Perryman, M. A. C.; et al. (April 1997). "The HIPPARCOS Catalogue". Astronomy & Astrophysics. 323: L49–L52. Bibcode:1997A&A...323L..49P.
  2. ^ [a b c d] "LHS 1515 -- High proper-motion Star". SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2010-05-10.
  3. ^ Hartkopf, W. I.; et al. (June 30, 2006), Sixth Catalog of Orbits of Visual Binary Stars, United States Naval Observatory, hämtad 2017-06-02.
  4. ^ [a b] Favata, F.; Micela, G.; Sciortino, S. (July 1997). "The [Fe/H] distribution of a volume limited sample of solar-type stars and its implications for galactic chemical evolution". Astronomy and Astrophysics. 323: 809–818. Bibcode:1997A&A...323..809F.
  5. ^ [a b] Rakos, K. D.; et al. (February 1982). "Photometric and astrometric observations of close visual binaries". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 47: 221–235. Bibcode:1982A&AS...47..221R.
  6. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". In Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick. Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30. University of Toronto: International Astronomical Union. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  7. ^ Holmberg, J.; et al. (July 2009), "The Geneva-Copenhagen survey of the solar neighbourhood. III. Improved distances, ages, and kinematics", Astronomy and Astrophysics, 501 (3): 941–947, arXiv:0811.3982, Bibcode:2009A&A...501..941H, doi:10.1051/0004-6361/200811191.
  8. ^ [a b c d e] Santos, N. C.; Israelian, G.; Mayor, M. (July 2001). "The metal-rich nature of stars with planets". Astronomy and Astrophysics. 373 (3): 1019–1031. arXiv:astro-ph/0105216. Bibcode:2001A&A...373.1019S. doi:10.1051/0004-6361:20010648.
  9. ^ [a b c d e] Bruntt, H.; et al. (July 2010), "Accurate fundamental parameters for 23 bright solar-type stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 405 (3): 1907–1923, arXiv:1002.4268, Bibcode:2010MNRAS.405.1907B, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.16575.x
  10. ^ Nordström, B.; Mayor, M.; Andersen, J.; Holmberg, J.; Pont, F.; Jørgensen, B. R.; Olsen, E. H.; Udry, S.; Mowlavi, N. (May 2004). "The Geneva-Copenhagen survey of the Solar neighbourhood. Ages, metallicities, and kinematic properties of ˜14 000 F and G dwarfs". Astronomy and Astrophysics. 418 (3): 989–1019. arXiv:astro-ph/0405198. Bibcode:2004A&A...418..989N. doi:10.1051/0004-6361:20035959. See VizierR catalogue V/130.
  11. ^ Söderhjelm, Staffan (January 1999). "Visual binary orbits and masses POST HIPPARCOS". Astronomy and Astrophysics. 341: 121–140. Bibcode:1999A&A...341..121S.
  12. ^ Deltorn, J.-M.; Kalas, P. (2001). "Search for Nemesis Encounters with Vega, ε Eridani, and Fomalhaut". In Ray Jayawardhana; Thomas Greene. Young Stars Near Earth: Progress and Prospects. ASP Conference Series. 244. San Francisco: Astronomical Society of the Pacific. p. 227. arXiv:astro-ph/0105284. Bibcode:2001ASPC..244..227D. ISBN 1-58381-082-X.
  13. ^ Piazzi, G, ed. (1814). Praecipuarum Stellarum Inerrantium Positiones Mediae Ineunte Saeculo XIX: ex Observationibus Habitis in Specula Panormitana ab anno 1792 ad annum 1813. Palermo. p. 21.
  14. ^ Kunitzsch, P. (1959). Arabische Sternnamen in Europa. Wiesbaden: Otto Harrassowitz. p. 155.
  15. ^ Laffitte, R. (2005). Héritages arabes: Des noms arabes pour les étoiles (2éme revue et corrigée ed.). Paris: Librairie Orientaliste Paul Geunthner / Les Cahiers de l'Orient. p. 229.
  16. ^ Burritt, E. H. (1835). Atlas, Designed to Illustrate the Geography of the Heavens (new ed.). New York: F. J. Huntington. plate III.
  17. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  18. ^ "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
  19. ^ Oudmaijer, Rene D.; et al. (December 1992). "SAO stars with infrared excess in the IRAS Point Source Catalog". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 96 (3): 625–643. Bibcode:1992A&AS...96..625O.
  20. ^ Fuhrmann, K.; Chini, R. (August 2015), "Multiplicity among F-type Stars. II", The Astrophysical Journal, 809 (1): 19, Bibcode:2015ApJ...809..107F, doi:10.1088/0004-637X/809/1/107, 107.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]