Dammfladdermus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dammfladdermus
Status i världen: Nära hotad[1]
Status i Sverige: Starkt hotad[2]
Myotis dasycneme1.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljLäderlappar
Vespertilionidae
SläkteMyotis
ArtDammfladdermus
M. dasycneme
Vetenskapligt namn
§ Myotis dasycneme
AuktorBoie, 1825[3]
Utbredning
Myotis dasycneme range map.png
Utbredningsområde enligt IUCN
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Dammfladdermus (Myotis dasycneme), fladdermusart i familjen Vespertilionidae (läderlappar). En stor fladdermus med en vingbredd på 20–30 cm, kroppslängd på 5,5 - 6,5 cm och vikt upptill 20 g. Pälsen är gulbrun på ovansidan, ljusgrå under.[4][5]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Dammfladdermusen jagar likt vattenfladdermusen helst över vatten, där den flyger fram och åter på låg höjd. Börjar jaga efter solnedgången. Födan består av sländor och andra vatteninsekter samt fjärilar.[5] Lokalisationslätet har tydligt urskiljbara pulser (i detektor) med en medelfrekvens av 35 kHz[6].

Arten påträffas i vattenrika, trädbevuxna biotoper[5].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Dammfladdermusen finns sällsynt i norra Centraleuropa, södra Skandinavien samt mellersta Ryssland. Når i Sverige från Skåne upp till mellersta Svealand. Mycket ovanlig i Sverige, även om modern ultraljudsteknik gjort att den upptäckts på fler lokaler de senaste åren.[4]

Dammfladdermus är liksom alla andra svenska fladdermusarter fridlyst i hela Sverige.

Status[redigera | redigera wikitext]

Dammfladdermusen är globalt hotad ("NT")[1]. Upptagen på Röda listan: EN (starkt hotad), klassning "D". Upptagen i EU:s habitatdirektiv (bilaga 2 och 4).[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Myotis dasycnemeIUCN:s rödlista, auktor: Hutson, A.M. et. al. (2008), besökt 29 januari 2009.
  2. ^ [a b] AtrDatatabankens faktablad (pdf)[död länk]
  3. ^ [a b c d e f] ”Mammal Species of the World”. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?s=y&id=13802390. Läst 8 mars 2011. 
  4. ^ [a b] Bjärvall, Anders; Ullström, Staffan (1995). Däggdjur: alla Europas arter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 52. ISBN 91-46-16576-2 
  5. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 231-232. ISBN 91-1-864142-3 
  6. ^ Lundberg, Peter; de Jong, Johnny (1995). Sveriges smådäggdjur. Örebro: Fältbiologerna. sid. 25. ISBN 91-85094-60-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]