Daniel Cormier

Från Wikipedia
 Daniel Cormier
Personlig information
SmeknamnDC
Födelsedatum20 mars 1979 (45 år)
FödelseortLafayette, Louisiana, USA
Längd1,80 m (5 ft 10,9 in)
Vikt111 kg (245 lb)
ViktklassTungvikt
Lätt tungvikt
TeknikBrottning, boxning
Aktiva år2009–2020 (MMA)
TitlarTungviktsmästare UFC
(2018 –2019)
Lätt tungviktsmästare UFC
(2015 – 2018)
Matcher i Mixed martial arts *
Totalt: 25 V: 22 F: 3 O: 0 NC: 1
Vinst Domslut Förlust
88 % 22 Totalt 3 12 %
10 KO/TKO 1
5 Submission 0
7 Poäng/övrigt 2
* Antal proffsmatcher och resultat är korrekta per den
17 augusti 2019
Daniel Cormier
Fristilsbrottning, herrar
Världsmästerskap
Brons Baku 2007 96 kg
Panamerikanska spelen
Guld Santo Domingo 2003 96 kg
Brons Rio de Janeiro 2007 96 kg

Daniel Ryan Cormier[1], född 20 mars 1979 i Lafayette, är en före detta amerikansk MMA-utövare och före detta olympisk brottare[2] som sedan tävlade i organisationen Ultimate Fighting Championship där han mellan maj 2015 och december 2018 var mästare i lätt tungvikt och sedan 7 juli 2018 är mästare i tungvikt. Han är en av endast tre utövare i organisationens historia som har varit mästare i två viktklasser samtidigt. Cormier tävlade tidigare i Strikeforce där han 2012 vann Strikeforce Heavyweight Grand Prix.[3] Cormier meddelade under en intervju med Joe Rogan efter tredje mötet med Stipe Miocic[4] under UFC 252[5] att han officiellt drar sig tillbaka från sporten.[6] Den tredje matchen i trilogin förlorade Cormier efter enhälligt domslut och han lämnar sporten med 22 vinster, 3 förluster och 1 NC (no contest). [7]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Brottning[redigera | redigera wikitext]

Innan MMA-karriären tävlade Cormier i fristilsbrottning. I världsmästerskapen i brottning har Cormier en femteplats 2003 och en tredjeplats 2007 som främsta meriter. Han vann panamerikanska spelen 2003 och panamerikanska mästerskapen 2002 och 2003. Cormier deltog i olympiska sommarspelen 2004 i Aten där han blev fyra efter att ha förlorat bronsmatchen mot Alireza Heidari. Inför olympiska sommarspelen 2008 i Peking valdes Cormier till lagkapten för det amerikanska brottningslaget. Han drabbades dock av njursvikt och tvingades att dra sig ur tävlingarna. Efter det tävlade Cormier aldrig mer i brottning.[8]

MMA[redigera | redigera wikitext]

Den 25 september 2009 gjorde Cormier sin debut inom MMA i organisationen Strikeforce. Cormier vann matchen via TKO och vann sedan ytterligare sex matcher i olika organisationer innan han som ersättare för Alistair Overeem fick chansen att delta i Strikeforce Heavyweight Grand Prix. Cormiers motståndare i semifinalen blev Antônio Silva, som i turneringens första omgång hade besegrat Fjodor Jemeljanenko. Cormier och Silva möttes den 10 september 2011 och Cormier vann matchen via KO i den första ronden. I turneringens final möttes Cormier och Josh Barnett den 19 maj 2012. Cormier vann matchen via domslut och tog därmed sin första titel i MMA.[3]

Cormier vann sedan ytterligare en match i Strikeforce innan han debuterade i organisationen UFC mot Frank MirUFC on Fox: Henderson vs. Melendez den 20 april 2013. Cormier vann matchen via domslut. Nästa motståndare blev Roy Nelson den 19 oktober 2013 på UFC 166. Även denna match vann Cormier via domslut.

För att slippa möta träningskamraten och tungviktaren Cain Velasquez valde Cormier 2014 att gå ned till viktklassen lätt tungvikt. Första matchen blev mot Patrick CumminsUFC 170 den 22 februari 2014 och Cormier vann via TKO i den första ronden. På UFC 173 den 24 maj 2014 möttes Cormier och Dan Henderson. Cormier vann matchen via teknisk submission i den tredje ronden.

Den 3 januari 2015 möttes Cormier och den regerande mästaren Jon JonesUFC 182 i en titelmatch i lätt tungvikt. Jones vann matchen via domslut. Den 28 april 2015 meddelade UFC att Jones förlorade titeln och stängdes av på obestämd tid efter att ha varit inblandad i en smitningsolycka.[9] Cormier och Anthony Johnson möttes på UFC 187 den 23 maj 2015 i en titelmatch för den vakanta mästartiteln. Cormier vann matchen via submission i den tredje ronden och blev därmed ny mästare i viktklassen.

Cormier försvarade titeln genom att besegra Alexander Gustafsson via domslut på UFC 192 den 3 oktober 2015. Den 9 juli 2016 möttes Cormier och Anderson SilvaUFC 200. Cormier vann matchen via domslut.

UFC 210 den 9 april 2017 möttes Cormier och Anthony Johnson för andra gången. Cormier försvarade mästartiteln genom att återigen besegra Johnson via submission – denna gång i den andra ronden.

Den 29 juli 2017 möttes Cormier och Jon Jones i en titelmatch på UFC 214. Jones vann matchen via KO i den tredje ronden. Efter matchen fastnade Jones i en dopingkontroll och den 13 september 2017 meddelade California State Athletic Commission att matchresultatet ogiltigförklaras och ändras till No contest då man bekräftat att Jones använt sig av anabola steroider.[10] I samband med detta meddelade UFC att mästartiteln återförs till Cormier.[11]

Cormier och Volkan Özdemir möttes på UFC 220 den 20 januari 2018. Cormier vann matchen via TKO i den andra ronden.

UFC 226 den 7 juli 2018 möttes Cormier och Stipe Miocic i en titelmatch i tungvikt. Cormier vann matchen via KO i den första ronden och blev därmed (tillsammans med Conor McGregor) en av endast två utövare i organisationens historia att inneha en mästartitel i två viktklasser samtidigt.[12] I december 2018 uppnådde även Amanda Nunes detta.[13]

Den 3 november 2018 möttes Cormier och Derrick LewisUFC 230. Cormier vann matchen via submission i den andra ronden.

I samband med UFC 232 meddelade Cormier att han lämnar ifrån sig titeln i lätt tungvikt.[14]

Tävlingsfacit[redigera | redigera wikitext]

Resultat Facit Motståndare Metod Evenemang Datum Rond Tid Plats Notering
Förlust
22–3–1 USA Stipe Miocic Domslut (enhälligt) UFC 252 15 augusti 2020 5 5:00 USA Las Vegas, NV Titelmatch i tungvikt.
Förlust
22–2–1 USA Stipe Miocic TKO (slag) UFC 241 17 augusti 2019 4 4:09 USA Anaheim, CA Förlorade titeln i tungvikt.
Vinst
22–1–1 USA Derrick Lewis Submission (rear-naked choke) UFC 230 3 november 2018 2 2:14 USA New York Försvarade titeln i tungvikt.
Vinst
21–1–1 USA Stipe Miocic KO (slag) UFC 226 7 juli 2018 1 4:33 USA Las Vegas Blev UFC-mästare i tungvikt.
Vinst
20–1–1 Schweiz Volkan Özdemir TKO (slag) UFC 220 20 januari 2018 2 2:00 USA Boston Försvarade titeln i lätt tungvikt. Lämnade ifrån sig titeln i december 2018.
NC
19–1–1 USA Jon Jones No Contest UFC 214 29 juli 2017 - - USA Anaheim Ursprungligen vinst via KO i tredje ronden för Jones. Resultatet ogiltigförklarades efter att Jones fastnat i en dopingkontroll.[10]
Vinst
19–1 USA Anthony Johnson Submission (rear-naked choke) UFC 210 8 april 2017 2 3:37 USA Buffalo Försvarade titeln i lätt tungvikt.
Vinst
18–1 Brasilien Anderson Silva Domslut (enhälligt) UFC 200 9 juli 2016 3 5:00 USA Las Vegas
Vinst
17–1 Sverige Alexander Gustafsson Domslut (delat) UFC 192 3 oktober 2015 5 5:00 USA Houston Försvarade titeln i lätt tungvikt.
Vinst
16–1 USA Anthony Johnson Submission (rear-naked choke) UFC 187 23 maj 2015 3 2:39 USA Las Vegas Blev UFC-mästare i lätt tungvikt.
Förlust
15–1 USA Jon Jones Domslut (enhälligt) UFC 182 3 januari 2015 5 5:00 USA Las Vegas Titelmatch i lätt tungvikt.
Vinst
15–0 USA Dan Henderson Teknisk submission (rear-naked choke) UFC 173 24 maj 2014 3 3:53 USA Las Vegas
Vinst
14–0 USA Patrick Cummins TKO (slag) UFC 170 22 februari 2014 1 1:19 USA Las Vegas Debut i lätt tungvikt.
Vinst
13–0 USA Roy Nelson Domslut (enhälligt) UFC 166 19 oktober 2013 3 5:00 USA Houston
Vinst
12–0 USA Frank Mir Domslut (enhälligt) UFC on Fox: Henderson vs. Melendez 20 april 2013 3 5:00 USA San Jose
Vinst
11–0 Nederländerna Dion Staring TKO (slag) Strikeforce: Marquardt vs. Saffiedine 12 januari 2013 2 4:02 USA Oklahoma City
Vinst
10–0 USA Josh Barnett Domslut (enhälligt) Strikeforce: Barnett vs. Cormier 19 maj 2012 5 5:00 USA San Jose Vann Strikeforce Heavyweight Grand Prix.
Vinst
9–0 Brasilien Antonio Silva KO (slag) Strikeforce: Barnett vs. Kharitonov 10 september 2011 1 3:56 USA Cincinnati
Vinst
8–0 USA Jeff Monson Domslut (enhälligt) Strikeforce: Overeem vs. Werdum 18 juni 2011 3 5:00 USA Dallas
Vinst
7–0 USA Devin Cole Domslut (enhälligt) Strikeforce Challengers 13 7 januari 2011 3 5:00 USA Nashville
Vinst
6–0 Australien Soa Palelei Submission (slag) XMMA 3 5 november 2010 1 - Australien Sydney
Vinst
5–0 USA Jason Riley Submission (slag) Strikeforce: Houston 21 augusti 2010 1 1:02 USA Houston
Vinst
4–0 USA Tony Johnson Submission (rear-naked choke) KOTC: Imminent Danger 13 augusti 2010 1 2:27 USA Mescalero
Vinst
3–0 Australien Lucas Browne TKO (slag) XMMA 2 31 juli 2010 1 4:35 Australien Sydney
Vinst
2–0 USA John Devine KO (slag) Strikeforce Challengers 7 26 mars 2010 1 1:09 USA Fresno
Vinst
1–0 USA Gary Frazier TKO (slag) Strikeforce Challengers 3 25 september 2009 2 3:39 USA Tulsa

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”STATE OF NEVADA – 05-23-15MMA.pdf”. boxing.nv.gov. http://boxing.nv.gov/uploadedFiles/boxingnvgov/content/results/2015_Results/05-23-15MMA.pdf. Läst 10 juli 2016. 
  2. ^ ”Weightlifting - Wrestling.pdf”. LA84.org. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160826023523/http://library.la84.org/6oic/OfficialReports/2004/Results/Wrestling.pdf. Läst 29 december 2015. 
  3. ^ [a b] ”Completed Strikeforce heavyweight grand prix tournament bracket: Daniel Cormier wins”. MMAMania.com. https://www.mmamania.com/2012/5/20/3031845/completed-strikeforce-heavyweight-grand-prix-tournament-bracket-daniel-cormier-wins. Läst 29 juli 2017. 
  4. ^ ”Stipe Miocic” (på engelska). Wikipedia. 2020-08-16. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Stipe_Miocic&oldid=973271750. Läst 16 augusti 2020. 
  5. ^ ”UFC 252” (på engelska). Wikipedia. 2020-08-16. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=UFC_252&oldid=973307243. Läst 16 augusti 2020. 
  6. ^ ”UFC 252: Daniel Cormier Retires”. YouTube. 16 augusti 2020. https://www.youtube.com/watch?v=moNsL5OYbC4. Läst 16 augusti 2020. 
  7. ^ Sherdog.com. ”Daniel”. Sherdog. https://www.sherdog.com/fighter/Daniel-Cormier-52311. Läst 16 augusti 2020. 
  8. ^ ”Daniel Cormier is a UFC Champion. But He Must Beat Jon Jones to Feel Like One.”. NYTimes.com. https://www.nytimes.com/2017/07/28/sports/daniel-cormier-jon-jones-ufc.html. Läst 29 juli 2017. 
  9. ^ ”Jon Jones stripped of light heavyweight title, suspended by UFC”. ESPN. http://espn.go.com/mma/story/_/id/12783425/jon-jones-stripped-light-heavyweight-title-suspended-ufc. Läst 29 december 2015. 
  10. ^ [a b] ”Jon Jones' UFC 214 knockout of Daniel Cormier changed to no-contest”. ESPN.com. http://www.espn.com/mma/story/_/id/20693123/jon-jones-ufc-214-knockout-daniel-cormier-changed-no-contest. Läst 13 september 2017. 
  11. ^ ”UFC Statement on Light Heavyweight”. UFC.com. http://www.ufc.com/news/UFC-Statement-on-Light-Heavyweight-Title. Läst 14 september 2017. 
  12. ^ ”UFC 226 results: Daniel Cormier KOs Stipe Miocic to win second title, calls out Brock Lesnar”. MMAJunkie.com. https://mmajunkie.com/2018/07/ufc-226-results-daniel-cormier-knocks-out-stipe-miocic-calls-out-brock-lesnar. Läst 8 juli 2018. 
  13. ^ ”UFC 232: Amanda Nunes makes history, KOs Cyborg to win second title”. MMAJunkie.com. https://mmajunkie.com/2018/12/ufc-232-results-cris-cyborg-makes-history-two-titles-ko-cris-cyborg. Läst 30 december 2018. 
  14. ^ ”Daniel Cormier relinquishes light heavyweight title ahead of UFC 232”. MMAJunkie.com. https://mmajunkie.com/2018/12/daniel-cormier-relinquishes-light-heavyweight-title-ufc-232-jon-jones-dana-white. Läst 30 december 2018. 

Källor[redigera | redigera wikitext]