De vita
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
De vita utgjorde den ena parten i finska inbördeskriget samt i det krig som uppstod i Ryssland efter oktoberrevolutionen. Motståndarna var de röda.
De vita bestod huvudsakligen av agrara krafter och dess ledning dominerades till en märkbar del av personer med finlandssvenskt ursprung och finländska officerare som tjänstgjort i den före detta kejserliga ryska armén. Politisk ledare för de vita i Finland var Pehr Evind Svinhufvud och deras militäre befälhavare var Gustaf Mannerheim. Den 25 januari 1918 förklarade den finska senaten skyddskåren som regeringens styrkor och som sedermera att vara stommen för de vita.
Social sammansättning i skyddskåren
| Samhällsklass | 1917 | 1922 |
|---|---|---|
| Eliten | 1 % | 0,5 % |
| Övre medelklass | 17 % | 12 % |
| Lägre medelklass | 33 % | 20 % |
| Bönder | 44 % | 45 % |
| Arbetare | 5 % | 12 % |
| Oklassificerade | < 1 % | 1 % |
Den vita armén bestod huvudsakligen av bönder och lägre medelklass, medan de röda bestod av bönder från tätorter och landsbygdsbosättare med knappa tillgångar. De vita etablerade en regering i Vasa kallad Vasasenaten, medan de röda etablerade en revolutionsregering i Helsingfors kallad Finlands folkkommissariat.
Referenser
- Lavery, Jason Edward (2006) (på engelska). The History of Finland. Westport, Connecticut: Greenwood Press. ISBN 0-313-32837-4