Eero Heinäluoma
 |
Den här artikeln innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-09) Motivering: Heinäluoma sitter sedan 2019 i Europaparlamentet. Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan. |
| Eero Heinäluoma | |
_(cropped).jpg) Eero Heinäluoma under Nordiska rådets session i Helsingfors 2012.
| |
| Tid i befattningen 23 juni 2011–21 april 2015 | |
| Företrädare | Ben Zyskowicz |
|---|---|
| Efterträdare | Juha Sipilä |
| Tid i befattningen 23 september 2005–19 april 2007 | |
| Företrädare | Antti Kalliomäki |
| Efterträdare | Jyrki Katainen |
| Mandatperiod 2003–2007 | |
| Valkrets | Nyland |
| Mandatperiod 2007– | |
| Valkrets | Helsingfors |
| Född | Eero Olavi Heinäluoma 4 juli 1955 Gamlakarleby |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Maka | Satu Siitonen-Heinäluoma |
| Webbplats | riksdagen.fi |
Eero Olavi Heinäluoma, född 4 juli 1955 i Gamlakarleby, är en finländsk politiker (socialdemokrat). Åren 2011–2015 var han Finlands riksdags talman.
Heinäluoma var länge aktiv i den finska fackföreningsrörelsen där han började som ungdomssekreterare inom Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC). Det var från en chefspost i samma organisation som han tog steget in i politiken, först som partisekreterare för socialdemokraterna (SDP) 2002 och strax därefter som riksdagsledamot efter valet 2003.
Från 2005 till 2007 var Heinäluoma vice statsminister och finansminister i Matti Vanhanens ministär. På partikongressen 2005 valdes han till Paavo Lipponens efterträdare som ordförande för Finland socialdemokratiska parti.
Heinäluoma misslyckades som finansminister i april 2006 att få gehör under för ökad övervakning av finansiella institutioner, trots ihärdiga försök.[1] Under Världshandelsorganisationens Doharunda agerade Heinäluoma för ökad frihandel; han vill intensifiera det transatlantiska samarbetet.[2]
SDP led nederlag i riksdagsvalet 2007 och fick lämna regeringen. Året därpå efterträdde Jutta Urpilainen honom som partiledare.
Heinäluoma har aktivt verkat för Finlands inträde i Europeiska unionen. Trots detta valde han att inte ställa upp i Europaparlamentsvalet 2009. Däremot var han kandidat i Europaparlamentsvalet 2019 och invaldes. I Europaparlamentet är han numera ledamot i budgetutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, delegation till den parlamentariska partnerskapsförsamlingen EU‒Förenade kungariket och delegationen till den parlamentariska samarbetskommittén EU-Ryssland. Dessutom är han suppleant i underutskottet för säkerhet och försvar och delegationen till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU-Turkiet.[3]
Heinäluoma har sagt att ”När sextio procent av finländarna säger att invandringen inte bör öka är det inte rasism, det är en helt förnuftig reaktion i ett läge när vi har 300 000 arbetslösa”.[4]
Eero Heinäluoma är gift och har tre barn. Han är bosatt i Helsingfors.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”International Monetary and Financial Committee – Fourteenth Meeting September 17, 2006 – Statement by Mr. Eero Heinäluoma Minister of Finance, Finland – On behalf of Denmark, Estonia, Finland, Iceland, Latvia, Lithuania, Norway, and Sweden” (PDF). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/External/AM/2006/imfc/statement/eng/fin.pdf.
- ^ Finansministeriet (2007-01-30). ”Finansminister Eero Heinäluoma: Finland understöder Tysklands målsättningar”. Pressmeddelande. Arkiverad från originalet den 2007-02-10.
- ^ ”Eero Heinälouma”. europaparl.europa.eu. https://www.europarl.europa.eu/meps/sv/197800/EERO_HEINALUOMA/home#detailedcardmep. Läst 16 mars 2024.
- ^ http://www.hbl.fi/text/inrikes/2010/4/24/w46137.php Arkiverad 26 april 2010 hämtat från the Wayback Machine. Hufvudstadsbladet 2010-04-24
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
| Politiska ämbeten | ||
|---|---|---|
| Företräddes av Antti Kalliomäki |
Finlands finansminister 2005–2007 |
Efterträddes av Jyrki Katainen |
| Företräddes av Ben Zyskowicz |
Talman i Finlands riksdag 2011–2015 |
Efterträddes av Juha Sipilä |
| Partipolitiska uppdrag | ||
| Företräddes av Kari Laitinen |
Socialdemokraternas partisekreterare 2002–2005 |
Efterträddes av Maarit Feldt-Ranta |
| Företräddes av Paavo Lipponen |
Socialdemokraternas partiledare 2005–2008 |
Efterträddes av Jutta Urpilainen |
| ||||||||||||||||||||||||||||