Martti Ahtisaari
Martti Ahtisaari  | |
.jpg) Martti Ahtisaari 2012. | |
| Tid i befattningen 1 mars 1994–1 mars 2000 | |
| Statsminister | Esko Aho Paavo Lipponen |
|---|---|
| Företrädare | Mauno Koivisto |
| Efterträdare | Tarja Halonen |
| Tid i befattningen 1973–1977 | |
| Företrädare | Seppo Pietinen |
| Efterträdare | Richard Müller |
| Född | Martti Oiva Kalevi Ahtisaari 23 juni 1937 Viborg, Finland (i nuvarande Ryssland) |
| Död | 16 oktober 2023 (86 år) Helsingfors, Finland |
| Gravplats | Sandudds begravningsplats[1] |
| Nationalitet | Finländsk |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Alma mater | Uleåborgs universitet |
| Yrke | Diplomat, politiker, lärare |
| Ministär | Ahtisaari |
| Maka | Eeva Hyvärinen[2] |
| Barn | Marko Ahtisaari |
| Namnteckning |  |
| Webbplats | www.ahtisaari.fi |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för |  Finland |
| Försvarsgren |  Armén |
| Grad |  Kapten |
Martti Oiva Kalevi Ahtisaari (finskt uttal: [mɑrtːi oiʋɑ kɑleʋi ɑhtisɑːri] ⓘ), född 23 juni 1937 i Viborg i Karelen (då tillhörande Finland, nu Ryssland), död 16 oktober 2023 i Helsingfors,[3] var en finländsk diplomat och statsman. Han var republiken Finlands tionde president 1994–2000.
Ahtisaari tilldelades 2008 Nobels fredspris för sitt arbete som FN:s chefsförhandlare i frågan om Kosovos självständighet, samt för sina övriga insatser för att lösa internationella konflikter.
Ahtisaari fördes fram som presidentkandidat av socialdemokraterna, och besegrade Elisabeth Rehn i den andra och avgörande omgången i presidentvalet 1994. På presidentposten efterträdde han Mauno Koivisto (1923–2017), och han efterträddes i sin tur år 2000 av Tarja Halonen (född 1943).
Biografi
[redigera | redigera wikitext]
.svg)
Fadern var underofficer och härstammade från en norsk släkt. Ahtisaaris farfars farfar Adolf Olaus Jacobsen och farfarsfar Julius Marenius Adolfsen flyttade 1872 till Finland från Tistedalen i Østfold. Ahtisaaris farfar Frank använde faderns patronymikon Adolfsen som släktnamn och Ahtisaaris far Oiva tog 1937 det finska efternamnet Ahtisaari som ansågs vara bättre än det skandinaviska.
Efter att 1956 ha tagit studentexamen utbildade Ahtisaari sig till folkskollärare.[4] Han arbetade 1960–1963 i Pakistan för det svenska u-landsbiståndsorganet SIDA. Han anställdes 1965 vid Finlands utrikesministeries nyinrättade u-hjälpsbyrå och avancerade 1972 till biträdande avdelningschef.
År 1973 utnämndes han till ambassadör i Tanzania. År 1977 trädde han in i FN:s tjänst och blev år 1982 undergeneralsekreterare samt specialsändebud i Namibia. Åren 1984–1986 var han understatssekreterare för utvecklingssamarbetsfrågor vid utrikesministeriet och återvände 1987 till Namibia, där han ansvarade för de förhandlingar som ledde till landets självständighet 1990.
År 2000 grundade han Crisis Management Initiative, en oberoende, ideell förening som innovativt främjar och arbetar för en hållbar säkerhet i världen. CMI arbetar för att stärka det internationella samfundets förmåga till omfattande krishantering och konfliktlösning. Ahtisaari var också dess ordförande.[5]
Martti Ahtisaari avled i Helsingfors den 16 oktober 2023. Ahtisaaris begravning ägde rum i Helsingfors domkyrka den 10 november 2023. Genast efter jordfästningen fördes Ahtisaaris kista till Sandudds begravningsplats. Begravningsföljet stannade vid Presidentens slott för några minuter. Samtidigt ringde alla kyrkklockor i Helsingfors för 45 minuter. Ahtisaaris jordfästning var öppet för allmänheten. Förutom den högsta statsledningen i Finland deltog också Sveriges kung Carl XVI Gustaf, Kosovos president Vjosa Osmani, Namibias president Hage Geingob och Tanzanias tidigare president Jakaya Kikwete i begravningen.[6][7][8]
Posten hedrade Ahtisaaris minne med ett sorgemärke. Det svartvita frimärket har en bild av Ahtisaari och texten ”In Memoriam Martti Ahtisaari 1937–2023”. Utöver frimärket ges ut ett förstadagskuvert och en förstadagsstämpel. På kuvertet står det ”Fred är en fråga om vilja.”[9]
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden, 6 december 1975[10]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1983[11]
Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1992[12]
Riddare av Elefantorden, 1994
Storkorset av Finlands Lejons orden, 1 mars 1994[13]
Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden, 1 mars 1994[14]
Frihetskorsets storkors, 1 mars 1994[15]
Kungliga Serafimerorden, 12 april 1994[16]
Storkors av Sankt Olavs orden, 1 juli 1994[17]- Reservistförbundet – Reservunderofficers-förbundets förtjänstkors med spänne, 6 december 1994[18]
- Zamenhof-priset, 1995
Kedja av Terra Mariana-korsets orden, 16 maj 1995[19]
Storkorset av isländska falkorden, 26 september 1995
Första klass av Jaroslav den vises orden, 10 januari 1996[20]
Storkors av Vytautasorden, 15 januari 1996
Vita örnens orden, 1997[21]
Storkorsriddare med kedja av Republiken Italiens förtjänstorden, 28 januari 1997[22]
Storkors av San Martín Befriarens orden, 24 februari 1997[23]
Storkors av Godahoppsuddens orden, 13 maj 1997[24]
Storkorset av Tre Stjärnors orden, 3 november 1997[25]- Ordenskedja av Rumänska Stjärnans orden, 23 oktober 1998[26]
Storkors av Hederslegionen, 1999[27]- Befälsförbundets förtjänstmedalj med spänne, 1999[28]
Kedja av Isabella den katolskas orden, 29 januari 1999[29]
Republiken Turkiets statsorden, 20 november 1999[30]- Fyra friheters-priset – Frihetsmedaljen, 2000
- Fulbright Prize, 2000
- Hessischer Friedenspreis, 2000
Hedersofficer av Australienorden, 2 april 2002[31]
O. R. Tambos följeslagares orden, 2004[32]- Manfred Wörner-medaljen, 2007
- Félix Houphouët-Boignys fredspris, 2007[33]
- Nobels fredspris, 2008[34][35][36]
- Geuzenpenning, 13 mars 2008[37]
- Weltwirtschaftlicher Preis, 2012[38][39]
Albaniens nationalflaggsorden, 12 september 2016[40]- Kommendör av Kongos förtjänstorden[41]
Mubarak den stores orden[41]
Malaysias kronorden[41]
Militärens förtjänstmedalj[42]
Bintang Jasa Utama[42]
Finlands Reservofficersförbunds förtjänstmedalj i guld med spänne[43]
Republiken Indonesiens stjärna, tredje klassen[44]
Storkors av Heliga Lammets orden[45]- Delta Prize for Global Understanding
- Hedersdoktor vid Moskvas statliga institut för internationella relationer[46]
Storkors av Chilenska förtjänstorden[41]
Storkorset av Nederländska Lejonorden[41]
Kedja av Mexikanska Aztekiska Örnorden[41]
Storkors av Frälsarens orden[41]
Storkors med kedja av Södra korsets orden[41]
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors av särskilda klassen[41]
Storkors av Leopoldorden[41]
Storkorset av Ungerska förtjänstorden[41]
Riddare med storkors av Bathorden[42]
.png){kind=small}
_BAR.svg){kind=small}
.gif){kind=small}
_-_DMN.svg){kind=small}
_1class_BAR.svg){kind=small}
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Find a Grave, läst: 11 maj 2024.[källa från Wikidata]
- ↑ Eeva Ahtisaari
- ↑ ”President Martti Ahtisaari är död”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10010897. Läst 16 oktober 2023.
- ↑ ”Board > Curriculum vitae” (på engelska, finska). Crisis Management Initiative. http://www.cmi.fi/?content=cv_board&id=1. Läst 10 oktober 2008.
- ↑ ”Crisis Management Initiative” (på engelska, finska). Crisis Management Initiative. http://www.cmi.fi/. Läst 10 oktober 2008.
- ↑ ”President Martti Ahtisaari förs till den sista vilan på fredag – här kan du följa med sorgetåget”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10045131. Läst 14 november 2023.
- ↑ Adam Stefánsson Högnäs. ”Se bilder från begravningen – kyrkklockorna ringer under hela kortegen”. www.hbl.fi. Hufvudstadsbladet. https://www.hbl.fi/artikel/7b0b87e9-8ff3-5dde-94ae-553125758615. Läst 14 november 2023.
- ↑ ”Martti Ahtisaari begravd – kungen på plats”. Aftonbladet. 10 november 2023. https://www.aftonbladet.se/a/4o4kmV. Läst 14 november 2023.
- ↑ ”Posten hedrar president Martti Ahtisaaris minne med ett sorgemärke | Åbo Underrättelser”. abounderrattelser.fi. 9 november 2023. https://abounderrattelser.fi/posten-hedrar-president-martti-ahtisaaris-minne-med-ett-sorgemarke/. Läst 14 november 2023.
- ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1975, s. D1 .[källa från Wikidata]
- ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1983, s. 21 .[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 356.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 495.[källa från Wikidata]
- ↑ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 488.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, vapaudenristinritarikunta.fi , läst: 12 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Valtio palkitsee, Finska litteratursällskapet, 2007, s. 59, ISBN 978-951-746-964-7.[källa från Wikidata]
- ↑ Tildelinger av ordener og medaljer (på norska), läs online, läst: 9 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1994, s. D10 .[källa från Wikidata]
- ↑ Teenetemärkide kavalerid: Martti Ahtisaari (på estniska), läs online, läst: 12 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Державні нагороДи України: Дипломатичний вимір (på ukrainska), s. 1073, no value: 2707-7683, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Order Orła Białego w Rzeczypospolitej (på polska), läs online, läst: 14 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ AHTISAARI S.E. Martti Decorato di Gran Cordone (på italienska), quirinale.it, läs online, läst: 9 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Secretaría Legal y Técnicade la Presidencia (red.), Boletín Oficial de la República Argentina, 2 september 1997, s. 2.[källa från Wikidata]
- ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 14 maj 1997, s. A7 .[källa från Wikidata]
- ↑ Latvijas Vēstnesis, 289, Latvijas Vēstnesis, 5 november 1997 .[källa från Wikidata]
- ↑ DECREE no. 363 of October 23, 1998regarding the awarding of the "Star of Romania" Order in the rank of Colan (på engelska), läs online, läst: 12 december 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Kahden presidenttikauden kunnia / Två presidentperioders heder : Mauno Koivistos ordnar och utmärkelsetecken, 2018, s. 19, ISBN 978-951-53-3708-5, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Päällystö-lehti (på finska), oktober 2019, s. 19, läs online, läst: 28 oktober 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ BOE-ID: BOE-A-1999-2504.[källa från Wikidata]
- ↑ Finlandiya Cumhurbaşkanı Ahtisaari'ye Verilen "Devlet Nişanı" Töreninde Yaptıkları Konuşma (på turkiska), läs online, läst: 2 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ↑ Australian honours system, Australian Honours-ID: 1042965.[källa från Wikidata]
- ↑ MARTTI AHTISAARI (på finska), läs online, läst: 2 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ↑ Ahtisaari mottog Unescos fredspris (på finska), FN:s regionala informationskontor för Västeuropa, läs online, läst: 16 oktober 2023.[källa från Wikidata]
- ↑ The Nobel Peace Prize 2008 (på engelska), Nobelprize.org, läs online, läst: 16 oktober 2023.[källa från Wikidata]
- ↑ The Nobel Prize amounts (på engelska), Nobelprize.org, läs online, läst: 16 oktober 2023.[källa från Wikidata]
- ↑ Martti Oiva Ahtisaari, Brockhaus Enzyklopädie (på tyska), F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: ahtisaari-martti-oiva, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, geuzenpenning.nl .[källa från Wikidata]
- ↑ List of all Prize Winners of the Global Economy Prize (på engelska), Kiel Institut für Weltwirtschaft, läs online, läst: 16 oktober 2023.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.ifw-kiel.de .[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, president.al , läst: 14 december 2022.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Suomen valtiokalenteri, 2021, s. 82.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 Ulla-Maija Paavilainen (red.), Kuka kukin on 2015, Otava, 2014, s. 32, ISBN 978-951-1-28228-0.[källa från Wikidata]
- ↑ Suomen valtiokalenteri, 2023, s. 82.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.antaranews.com .[källa från Wikidata]
- ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 22 februari 1995, s. A4 .[källa från Wikidata]
- ↑ Honorary Doctorates (på engelska), Moskvas statliga institut för internationella relationer, läs online, läst: 29 juni 2019.[källa från Wikidata]
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Martti Ahtisaari.- ”Ahtisaari, Martti”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4140-1416928956746
- Finlands svenskspråkiga TV-Nytt om Ahtisaaris Nobel-pris (Ahtisaari berättar på svenska om sitt Nobelpris).
- Ahtisaari i 80 års födelsedagsintervju. Hufvudstadsbladet 18.6.2017.
- Martti Ahtisaari hos Nobelstiftelsen (på engelska)
| |||||||
| |||||||||||||||||||
|
Kategorier:
- The Elders
- Finländska nobelpristagare
- Finlands presidenter
- Födda 1937
- Mottagare av Nobels fredspris
- Män
- Avlidna 2023
- Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts Orden
- Personer från Viborg, Finland
- Finländska politiker under 1900-talet
- Finländska politiker under 2000-talet
- Mottagare av Serafimerorden
- Mottagare av Geuzenpenning
- Alumner från Uleåborgs universitet
- Gravsatta på Sandudds begravningsplats
- Mottagare av Vita örnens orden (Polen)
- Storkorset av Sankt Olavs orden
- Storkorsriddare av Isländska falkorden
- Storkorset av Tre Stjärnors orden
- Mottagare av Rumänska Stjärnans orden
- Mottagare av Italienska republikens förtjänstorden
- Mottagare av Elefantorden
- Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden
- Storkorset av Finlands Lejons orden
- Mottagare av Terra Mariana-korsets orden
- Mottagare av Ungerska Förtjänstorden
- Storkorset av Hederslegionen
- Storkorset av särskilda klassen av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
- Storkorset av Belgiska Leopoldsorden
- Mottagare av Södra korsets orden
- Mottagare av Chilenska förtjänstorden
- Storkorset av Frälsarens orden
- Mottagare av Mexikanska Aztekiska Örnorden
- Mottagare av Nederländska Lejonorden
- Mottagare av Isabella den katolskas orden
- Kommendörer av Finlands Lejons orden
- Kommendörer av Finlands Vita Ros’ orden
- Kommendörer av första klassen av Finlands Vita Ros’ orden
- Storkorset av Frihetskorset
- Mottagare av San Martín Befriarens orden