Egon Johnsson

Från Wikipedia
Egon Johnsson
Född25 oktober 1926
Höganäs, Sverige
Död20 juli 1985 (58 år)
Medborgare iSverige
SysselsättningFotbollsspelare
Redigera Wikidata

Egon "Atom-Egon" Johnsson, född 6 december 1926 i Höganäs, död 20 juli 1985, var en svensk fotbollsspelare (anfallare), som spelade för Gais i allsvenskan åren 1948–1950 och sedan var proffs i Frankrike och Schweiz 1950–1962, för klubbarna Stade Français, RC Lens, FC Nancy, FC Lausanne-Sport, SC Toulon och Yverdon-Sport FC. Han var känd för sitt oerhört hårda skott, och spelade även två A-landskamper för svenska landslaget.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Unga år[redigera | redigera wikitext]

Johnsson föddes i Höganäs. Han tränade som barn brottning, vilket gjorde honom hård i kroppen. Hans fotbollsidoler på 1930-talet var Höganäsbröderna Lennart och Torsten Bunke, som var stjärnor i Hälsingborgs IF. Johnsson började spela fotboll i Öresunds BK:s pojklag och gick därefter till Höganäs BK.[1]

Efter andra världskriget gjorde Johnsson lumpen vid A 2 i Göteborg.[1][2] Regementet hade övningsfält på Tånga hed i Vårgårda, och efter en kortare sejour i Utbynäs SK hamnade han i Vårgårda IK, där han mellan 1945 och 1947 spelade totalt 21 matcher.[2]

Allsvenskan med Gais[redigera | redigera wikitext]

Efter avslutad militärtjänstgöring flyttade Johnsson tillbaka till Höganäs, men då han hade träffat en flicka i Vårgårda återvände han till Göteborg för att kunna träffa henne lite oftare.[2] Hans första klubbadress i Göteborg blev Redbergslids IK, innan han sommaren 1948 värvades till Gais i allsvenskan. Med Gais gjorde han stor succé: under sin första allsvenska säsong gjorde han 14 mål på 20 matcher när Gais slutade trea i allsvenskan.[1][2]

Kort landslagskarriär[redigera | redigera wikitext]

Efter framgångarna med Gais gjorde Johnsson landslagsdebut när Sverige mötte England på Råsunda den 13 maj 1949. Sverige vann med 3–1 och Johnsson gjorde ett mål.[3] Det var första gången någonsin som Sverige besegrat England.[1] Han gjorde därefter ytterligare en landskamp, en VM-kvalmatch mot Irland den 2 juni 1949 (seger 3–1).[2][3] Han satte som mål att bli uttagen till VM i Brasilien 1950 och därefter bli proffs utomlands, men fick aldrig följa med landslaget till Brasilien.[1] Hans sista match i landslagströjan var en inofficiell match mot pressens lag den 9 juni 1949.[2] Möjligen berodde petningen på att Svenska fotbollförbundet på grund av proffsflykten efter OS 1948 inte ville att fler spelare skulle söka lyckan utomlands, och därför var ovilligt att ta ut en spelare som så tydligt deklarerade att han ville bli proffs.[1]

Proffskarriär[redigera | redigera wikitext]

Proffs blev Johnsson ändå. Efter sin andra säsong i allsvenskan för Gais gick han 1950 till franska Stade Français, där han kallades "Le Bombiere" för sina hårda skott.[1] Under sin andra säsong för klubben vann Johnsson skytteligan i andradivisionen och Stade Français gick upp i högstaligan igen.[2] Han stannade i Stade i 4,5 säsonger, men då klubben 1954 återigen hade blivit relegerad till andradivisionen bytte han efter en halv säsong i tvåan till RC Lens.[1] Med Lens kom han tvåa i ligan både 1956 och 1957 och gick till final i ligacupen 1957.[2] Efter säsongen 1956/1957 gick han vidare till FC Nancy i andradivisionen, där han återigen vann skytteligan.[2]

Efter bara en säsong i Nancy flyttade Johnsson till Schweiz och FC Lausanne-Sport 1958. Han gjorde därefter en halv säsong i franska SC Toulon och sedan ytterligare två säsonger i Schweiz, i Yverdon-Sport FC. I Yverdon var han spelande tränare i två säsonger innan han avslutade sin karriär efter säsongen 1961/1962.[1][2]

Han varvade därefter ner som spelande tränare och lagledare i division III-klubben FC Martigny-Sports till och med säsongen 1966/1967. Han hade i Schweiz utbildat sig till kiropraktor och arbetade efter den aktiva karriären som sjukgymnast[1] och rehabiliteringsexpert.[2]

Johnsson avled i förtid på grund av en obotlig sjukdom, den 20 juli 1985. Han blev inte ens 59 år gammal.[2]

Spelstil[redigera | redigera wikitext]

Johnsson var stor och stark, och var känd för att ha ett fruktansvärt hårt skott, som gav honom hans smeknamn "Atom-Egon" och "Le Bombiere". Han sågs dock som något ensidig i sitt spel; hans övriga spel var inte lika bra som hans skott och målsinne.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”"Atom-Egon" från Höganäs sänkte engelsmännen”. Helsingborgs Dagblad. 30 mars 2004. https://www.hd.se/2004-03-30/atom-egon-fran-hoganas-sankte-engelsmannen. Läst 20 januari 2023. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Egon "Atom-Egon" Johnsson 1926-1985”. Wårgårda Idrottshistoriska Sällskap. https://wargardaihs.se/foreningsdokumentation/profiler/egon-atom-egon-johnsson-1926-1985/. Läst 20 januari 2023. 
  3. ^ [a b] ”Egon Johnsson”. svenskfotboll.se. https://www.svenskfotboll.se/spelarfakta/egon-johnsson/1713410b-3368-412f-899e-519d744785cc/. Läst 20 januari 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Egon_Johnsson&oldid=54609420”