Sveriges herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För dam- och ungdomslandslag, se Sveriges landslag i fotboll.
Sveriges herrlandslag i fotboll
Sverige FIFA landskod
SWE
Fotbollsförbund Svenska Fotbollförbundet
Federation Uefa
Smeknamn Blågult
Förbundskapten Sverige Erik Hamrén
Asst. tränare Sverige Marcus Allbäck
Lagkapten Zlatan Ibrahimović
FIFA-rankning 34 (7 januari 2016)[1]
Flest landskamper Anders Svensson
 • Antal landskamper 148 (1999–2013)
Flest mål Zlatan Ibrahimovic
 • Antal mål 62 (2001–)
Första landskamp
 Sverige 11–3 Norge 
(Göteborg, 12 juli 1908)[2]
Största vinst
 Sverige 12–0 Lettland 
(Stockholm, 29 maj 1927)
 Sverige 12–0 Sydkorea 
(Selhurst Park, 5 augusti 1948)[2]
Största förlust
 Storbritannien 12–1 Sverige 
(London, 20 oktober 1908)[2]
Kit left arm sweden1415h.png
Lagfärger
Kit body sweden1415h.png
Lagfärger
Kit right arm sweden1415h.png
Lagfärger
Kit shorts sweden1415h.png
Lagfärger
Kit socks sweden1415h.png
Lagfärger
Hemmaställ
Kit left arm sweden1415a.png
Lagfärger
Kit body sweden1415a.png
Lagfärger
Kit right arm sweden1415a.png
Lagfärger
Kit shorts sweden1415a.png
Lagfärger
Kit socks long swe1415a.png
Lagfärger
Bortaställ
Världsmästerskap
 Spelade mästerskap 11 [2]
  Guld 0
  Silver 1 [2]
  Brons 2 [2]
Olympiska spelen
9 [2]
  Guld 1 [2]
  Silver 0
  Brons 2 [2]
Europamästerskap[2]
 Spelade turneringar 5
  Guld 0
  Silver 0
  Brons 1

Sveriges herrlandslag i fotboll, blågult, med Friends Arena som nationalarena[3], representerar Sverige i fotboll på herrsidan. Till de historiskt sett största framgångarna hör OS-guldet i London 1948[4], VM-silvret på hemmaplan 1958, VM-bronsen 1950 och 1994 samt OS-bronsen 1924 och 1952.

Efter att Sverige missat avancemang till VM 2010 avgick Lars Lagerbäck som förbundskapten och Erik Hamrén tog över sysslan med start i november 2009. Lagkapten är sedan juli 2010 Zlatan Ibrahimović.

Historia[redigera | redigera wikitext]

1908–1933: Träningslandskamper och olympiska spel[redigera | redigera wikitext]

Sveriges första fotbollslandslag, 1908. Thor Eriksson, Gustaf Bergström, Karl Gustafsson, Nils Andersson, Ove Erickson, Thodde Malm, Erik Börjesson, Kalle Ansén, Sven Olsson, Erik Bergström och Hans Lindman.

Då fotboll skulle stå på programmet i OS i London 1908 började planer på att delta med ett svenskt diskuteras. Då Sveriges olympiska kommitté sagt ja till att skjuta till medel för ett deltagande insåg man att ett internationellt träningsmotstånd behövdes och inbjudningar till de övriga nordiska länderna sändes ut. Danmark svarade genast nekande, Finland ansåg sig för svagt medan Norge (som inte heller de spelat någon internationell match) tackade ja.[5] Länderna kom överens om att mötas i en officiell landskamp den 12 juli 1908 på Idrottsplatsen på Lefgrens äng (på platsen för dagens Gamla Ullevi) i Göteborg.[6] Det svenska laget, synnerligen Göteborgsbetonat, som tagits ut av en uttagningskommitté bestående av C. L. Kornerup, Gösta Dalman, Wilhelm Friberg och Anton Johanson, hade ursprungligen följande sammansättning[5]:

Ove Erickson (IFK Göteborg) – Theodor Malm (AIK), Nils Andersson (IFK Göteborg) – Sven Olsson (Örgryte IS), Hans Lindman (IFK Uppsala), Thor Eriksson (Örgryte IS) – Gustaf Bergström (Örgryte IS), Erik Bergström (Örgryte IS), Erik Börjesson (IFK Göteborg), Karl "Köping" Gustafsson (IFK Köping) och Samuel Lindqvist, (Djurgårdens IF). Reserver var Karl Ansén (AIK), Arvid Fagrell (IFK Göteborg), Åke Fjästad (IFK Stockholm) och Olof Ohlsson (IFK Eskilstuna). Dock skulle det visa sig att Samuel Lindqvist fått förhinder och att Fagrell skulle träda in på dennes plats i den svenska kedjan. Av oklara omständigheter blev det ändå till sist Karl Ansén från AIK som fanns med i startelvan istället för Lindqvist.[5]

Mellan 2 000 och 3 000 åskådare fanns på plats för att se de historiska elvorna ta den grusade planen i besittning och låta domaren Charles Smith, en i Göteborg boende engelsman, blåsa igång tillställningen.[5] "En del av norrmännen använde benskydd, något som man i Sverige ansåg sig ha vuxit ifrån", som man i svenska tidningar kunde läsa kring beskrivningen av matchen.[5] Efter en nervös svensk inledning då Norge redan i den första spelminuten tagit ledningen efter ett misslyckat svenskt uppspel fick Sverige inom kort tid två straffar som dock båda missades. Man kvitterade ändå till sist, efter ca 15 minuters spel; detta genom "Köping" Gustafsson som därmed blev den första svenska landslagsmålskytten.[5] Sverige kunde gå till halvtidsvila med 5–2 för att sedan med både vinden (vridande mot sidvind) och solen i ryggen göra ytterligare sex mål i andra halvlek. Bäste svenske målskytt blev Erik Börjesson med fem mål när svenskarna till sist vann med 11–3. Tidningarna summerade det hela med noteringen "Efter matchen hurrade lagen för varandra, och man åtskildes efter att ha konstaterat att våra gossar i fotboll stå framom norrmännen".[5]

Under det första landslagsåret mötte Sverige även England, Nederländerna och Belgien; samtliga matcher slutande med förlust. Samma år åkte man också på sitt största nederlag i historien då man i Olympiska spelen i London förlorade med 1–12 mot Storbritannien.[7]

Under 1910- och 1920-talet spelade Sverige ett antal vänskapsmatcher varje år, ofta mot grannländerna Danmark, Norge och Finland (de sistnämnda hade eget landslag från 1911 trots att man blev självständig stat först 1917). Efter att i augusti 1916 förlorat en landskamp i Stockholm mot USA med 2–3 vann Sverige i Stockholm i oktober samma år för första gången över Danmark som dittills vunnit alla möten länderna emellan sedan utbytet inleddes 1913.[8][9]

I tävlingssammanhang deltog Sverige i Olympiska spelen 1912 i Stockholm, 1920 i Antwerpen i Belgien och i Paris i Frankrike 1924. I OS 1924 fick Sverige sin första stora internationella framgång på landslagsnivå då man lyckades ta hem bronset. I turneringen, där Sverige inledde med att sensationellt nog besegra regerande mästarna Belgien med 8–1, utnämndes Rudolf "Putte" Kock till bästa vänsterytter[10] och han var tillsammans med Sven Rydell och målvakten Sigge Lindberg tongivande i det svenska laget.[11][12] Den 29 maj 1927 besegrades Lettland med 12–0 i en landskamp i Stockholm vilket fortfarande (tillsammans med den senare segern över Korea i OS 1948) är landslagets största segermarginal.[13]

1933–1939: Japaner, kubaner och brasilianare[redigera | redigera wikitext]

Sverige ställde inte upp i det första världsmästerskapet i Uruguay 1930. Fyra år senare var man dock med. Efter kvalsegrar över Estland och Litauen under sommaren 1933[14] tog sig Sverige till VM i Italien 1934 där man i andra omgången åkte ut mot Tyskland efter att i första omgången ha slagit ut ett av 1930 års finallag, Argentina.[15][16] En av semifinalerna och finalen kom att dömas av en svensk, Ivan Eklind, som efter båda matcherna kritiserades för att ha gynnat den slutliga vinnaren, hemmafavoriten Italien.[15]

I Olympiska spelen i Berlin 1936 förlorade Sverige högst oväntat mot Japan med 2–3 redan i den första omgången och blev därmed utslaget. Matchen ses än idag som ett av svensk fotbolls största fiaskon[17] och lever vidare i folkminnet tack vare Sven Jerrings klassiska radioreferat om "Japaner, japaner, japaner...".[18]

I VM i Frankrike 1938 gick det bättre. Sverige, som nu som första nation någonsin färdades med flyg till ett mästerskap[19], hade tillsammans med Tyskland gått vidare från kvalgruppen med Estland och Finland och man lottades därefter mot Österrike i den första VM-matchen.[20] Svenskarna gick dock vidare på walk overÖsterrike anslutits till Tyskland i mars samma år. Man slog därpå Kuba med 8–0 i kvartsfinal men föll sedan med 1–5 mot Ungern i semifinalen.[20] Sverige förlorade också matchen om tredjepriset mot Brasilien vilka enligt den av tidens rastänkande Europa färgade journalisten (och VM-domaren från 1934) Ivan EklindIdrottsbladet bestod av "elva jonglörer, varav 5 negrer, 5 mulatter och en vit".[19] Sverige slutade därmed på fjärde plats i en turnering som ändå var den största framgången dittills i VM-sammanhang.

1939–1945: Under andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget var idrottsutbytet mellan länder kraftigt begränsat men Sverige, som stod utanför kriget, spelade trots det fotbollslandskamper, mestadels mot de övriga nordiska länderna och neutrala Schweiz.[21] Dock innefattade landskampsutbytet även två vardera matcher mot Ungern och Tyskland. Matcherna mot Tyskland vanns båda två; i Berlin med 3–2 och i Solna med 4–2.[21]

1945–1959: Medaljer och svensk proffsvåg[redigera | redigera wikitext]

De första efterkrigsåren blev början till nya framgångar för landslaget tack vare en gyllene generation av spelare födda kring 1920. 1945 besegrades Norge med hela 10–0 och vid OS i London 1948 ansågs Sverige, ledda av coachen George Raynor och med bl a tre bröder Nordahl i laget, ha goda chanser att hävda sig väl.[22] Efter 3–0 och två mål av Gunnar Nordahl i öppningsmatchen mot starka Österrike på ett vattensjukt White Hart Lane tog man sig i kvartsfinalen an Korea. Rädslan för ett nytt misslyckande mot en så kallad "blåbärsnation" likt Japan i OS 1936 var påtaglig men matchen blev aldrig spännande då svenskarna redan efter 27 minuters spel ledde med 3–0.[22] Segersiffrorna stannade till sist vid 12-0 i Sveriges största seger i tävlingssammanhang någonsin.[23] I semifinalen mot antagonisten Danmark utmärkte sig framför andra Henry "Garvis" Carlsson, som enligt engelska Daily Mail "...gjorde allt utom att dribbla av den olympiska elden...",[22] när två mål var från Carlsson och högeryttern Kjell Rosén gav Sverige en finalplats efter seger med 4-2. Finalen mot Jugoslavien den 13 augusti på Wembley Stadium blev en av de mest fysiskt hårda matcher ett svenskt landslag spelat.[22] Sverige, som genom Gunnar Gren tog ledningen efter 24 minuters spel, beklagade sig över motståndarnas armbågar och efterslängar medan jugoslaverna kallade svenskarna för "fascister och gangsters" och menade att de gynnades av domaren.[22] Efter Jugoslaviens kvittering gjorde Gunnar Nordahl 2–1 strax efter paus. Samme man ordnade sedan fram den straff som Gren i den 67:e minuten "tittfintade" in till 3-1 som också blev slutresultatet och därmed gav Sverige olympiska guldmedaljer.[22]Svenska Fotbollförbundets Jubileumsbok 1904-2004 kan man om segerscenerna efter matchen läsa att "en överraskad och gråtfylld Sven Jerring kunde /från prispallen/ meddela att stora, starka, svenska karlar grät och pussades!/.../"[22] när lagkaptenen Birger "Bian" Rosengren som ensam man stod överst som tecken på Sveriges turneringsseger.[22][24] Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm fick här sina internationella genombrott och Nordahl som skyttekung med sju mål blev därpå den förste svensken att bli utlandsproffs.[25] Han återförenades snart i italienska Milan med Liedholm och Gren i den senare berömda trion kallad Gre-No-Li.[26] De tre proffspionjärerna följdes snart av flera andra svenska spelare.

Sveriges lag i segermatchen mot Italien i VM 1950.

Från 1950 valde den svenska förbundsledningen liksom en del andra nationer att enbart låta amatörspelare få spela i landslaget.Trots proffsens frånvaro tog blev det nya framgångar i Brasilien-VM 1950. I det inledande gruppspelet besegrade man regerande mästarna Italien med 3–2 och efter oavgjort, 2–2, mot Paraguay blev Sverige gruppsegrare.[27] I finalspelet förlorade man dock mot Brasilien med 7–1 och mot de blivande mästarna Uruguay med 3–2. Genom seger över Spanien med 3–1 kunde man ändå belägga tredjeplatsen och därmed var bronset vunnet och Sveriges första medalj i VM-sammanhang ett faktum.[28] Bland de svenska spelarna utmärkte sig målvakten Kalle Svensson så pass att han därefter fick smeknamnet "Rio-Kalle" - trots att de matcher han dominerade i faktiskt spelades i Sao Paulo.[29][30] Andra tongivande spelare var tremålsskyttarna Stig "Vittjärv" Sundqvist och Calle Palmér samt tvåmålsskytten Hasse Jeppson. De två sistnämnda bildade innertrion "Pal-Jep-Sko" ihop med den 20 år unge Lennart "Nacka" Skoglund som här fick sitt genombrott då han blev utsedd till turneringens bästa vänsterytter och därefter blev proffs.[31]

Vid Olympiska sommarspelen 1952 i Helsingfors, Finland, fortsatte Sverige att nå framgångar. Laget hade besegrat Norge (4–1) och Österrike (3–1) i de inledande omgångarna för att sedan förlora stort i semifinalen mot blivande mästarna Ungern, dåtidens dominanter i världsfotbollen.[32] Anförda av spelgeniet Ferenc Puskàs och storskytten Sándor Kocsis maldes svenskarna ner med hela 6–0.[33] Dock repade laget nytt mod och i bronsmatchen bärgade man hem ännu en svensk medalj efter seger mot Västtyskland med 2–0 efter mål av Ingvar Rydell och Gösta Löfgren.[34] Det följande året hade fotbollsförbundet bestämt sig för att inte heller nu tillåta utlandsproffs att spela i landslaget och Sverige misslyckades därpå att ta sig till VM i Schweiz 1954 då man slutade tvåa i sin kvalgrupp efter Belgien.

Silvermedaljörerna i VM 1958, inför finalmatchen mot Brasilien.

Fyra år senare, 1958, stod Sverige som värd för VM och i och med arrangörskapet beslutade man att för första gången ta ut spelare från utländska ligor.[35] Med ett lag bestående av både utlandsproffs, spelare från Allsvenskan och division II lyckades svenskarna inför hemmapubliken att gå till final och bärga ett VM-silver - den bästa placeringen någonsin för Sverige i VM-sammanhang. Efter att ha vunnit sin grupp med segrar över Mexiko (3–0) och Ungern (2–1) och ett oavgjort resultat mot Wales besegrades Sovjetunionen med 2–0 i kvartsfinalen.[36] I semifinalen slogs sedan de regerande mästarna Västtyskland tillbaka med 3–1 efter att "Kurre" Hamrin i matchens slutskede definitivt avgjort tillställningen genom att göra ett av svensk fotbolls mest omtalade mål genom tiderna. Hamrin hade velat få tiden att gå och långsamt börjat driva bollen längs sidlinjen. När tyskarna efterhand attackerade dribblade han från mittlinjen ned mot kortlinjen, in i straffområdet och då alla förväntade sig en passning "lirkade" han in 3–1 ur en snäv vinkel.[37][38] I finalen mot Brasilien visade sig dock svenskarna vara chanslösa, trots ett tidigt ledningsmål av Nils Liedholm. Med sin överlägsna fart, teknik och improvisation gled brassarna ifrån till en 5–2-seger efter bland annat två mål av den 17-årige framtida världsstjärnan Edson Arantes do Nascimento, mer känd under artistnamnet Pelé. Det svenska laget bestod av idel profiler såsom Kalle Svensson, Orvar Bergmark, Agne Simonsson, Kurt Hamrin, Gunnar Gren, Lennart "Nacka" Skoglund, Nils Liedholm och Bengt "Julle" Gustavsson.[39]

1960–1968: Fall på mållinjen[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet lyckades det svenska landslaget inte kvala in till vare sig VM-slutspelet i Chile 1962 eller VM i England 1966; båda gångerna föll man på mållinjen. 1961 förlorade Sverige efter omspel mot Schweiz på neutral plan i Västberlin (där dock större delen av åskådarna hållit på Schweiz i en revanschlusta efter Sveriges vinst över Västtyskland tre år tidigare) i en match som slutade 1–2 efter att svenskarna tagit ledningen genom Yngve Brodd.[40] I kvalet till VM 1966 spelade Sverige oavgjort i bortamatchen mot Västtyskland men förlorade sedan returen på Råsunda hösten 1965 med 2–1 trots en ledning med 1–0. Tyskarna, som senare skulle segla vidare till en VM-final på Wembley, tog därmed förstaplatsen i kvalgruppen med Sverige som tvåa och med Cypern sist.[40][41]

Den största framgången för landslaget under 1960-talet blev kvartsfinalen i Europacupen för landslag 1964, en turnering som startat 1960 utan svenskt deltagande. I ett turneringsformat som spelades över tre år med både hemma- och bortamöten besegrade man Norge i första omgången[42] och därefter Jugoslavien[43] innan laget föll mot Sovjetunionen i kvartsfinalen.[44] Turneringen ersattes från 1968 av Europamästerskapet i fotboll vartill Sverige dock inte lyckades att kvalificera sig efter att ha hamnat trea i sin grupp efter Bulgarien och Portugal.[45]

1969–1978: Tre raka VM-slutspel[redigera | redigera wikitext]

Vid kvalspelet till VM 1970 i Mexiko lottades Sverige mot Frankrike och Norge. Sverige slog Norge både hemma och borta och 15 oktober 1969 blev man klart för sitt första VM på tolv år via seger mot Frankrike på Råsunda efter att den blivande bragdmedaljören Ove Kindvall gjort båda målen i 2–0-segern.[46] Förlusten i bortamötet mot Frankrike i november samma år spelade ingen roll då Sverige redan vunnit kvalgruppen.

Åby Ericsson lotsade Sverige till två VM-slutspel

I VM var Sverige lottat med Italien, Uruguay och Israel i samma grupp. Trots en uppmärksammad insats av konditionsstarke Jan Olsson i mötet med Italien genom sin punktmarkering av stjärnan Riva förlorade Sverige snöpligt när Ronnie Hellström under armen släppte in ett skott från långt håll i 1–0-förlusten.[47] I mötet med Israel fick Sverige bara med sig 1–1 och man behövde nu slå Uruguay med minst två mål för att gå vidare till kvartsfinal. Uruguay besegrades, men bara med 1–0 efter att Ove Grahn gjort mål i 90:e minuten. Sverige var därmed som första lag i VM-historien utslagna tack vare den nya regeln om målskillnad.[48]

Sverige tog sig inte till EM-kvartsfinalspel 1972. Detta efter att man förlorat de viktiga bortamatcherna mot Österrike och Italien och endast mäktat med hemmavinster över Irland och Österrike.[49][50][51] Den nye förbundskaptenen Georg "Åby" Ericson skulle dock komma att leda Sverige till relativt stora framgångar. 1973 vann man för första gången över Brasilien[52]. 1–0-segern på Råsunda ingick i den världsturné (World Champions Coupe Jules Rimet Tour) de regerande världsmästarna nu företog efter att slutgiltigt tagit hem Coupe Jules Rimet i och med sina tre VM-segrar. Roland Sandberg gjorde det svenska målet.[53]

1973 var också året som Sverige tog sig till VM i Västtyskland, dock via extremt små marginaler. Ett pressat Sverige hade klarat 3–3 i en match mot UngernNepstadion i Budapest där VM-chansen vid förlust varit borta. I kvalets sista match hade Sverige avgörandet i egna händer och skulle vid en seger med minst två mål mot Malta på bortaplan vara klara för VM.[54] Laget lyckades dock vinna med endast 2–1 och därmed slutade man på samma poäng och samma målskillnad som Österrike och det krävdes därför en omspelsmatch för att avgöra vilket av länderna som skulle kvalificera sig för VM. I en av svensk fotbolls mest klassiska matcher[55][56], på en snötäckt neutral plan i västtyska Gelsenkirchen, vann Sverige med 2–1 efter mål av Roland Sandberg och Bosse Larsson och därmed var VM-platsen säkrad.[57]

I VM-slutspelet ställde Sverige upp med ett profilstarkt lag innehållande bland andra Ronnie Hellström, Bo Larsson, Björn Nordqvist, Ralf Edström och Roland Sandberg. Det gick också bättre än fyra år tidigare då laget obesegrat tog sig vidare från det första gruppspelet. Sverige spelade två 0–0-matcher, mot Bulgarien och de blivande silvermedaljörerna Nederländerna, och i den sista gruppspelsmatchen säkrade man avancemang via 3–0 mot Uruguay där Ralf Edström gjorde två av sina sammanlagt fyra mål i turneringen.[58]

I den andra omgångens gruppspel inledde Sverige den 26 juni med förlust mot Polen, sedermera bronsmedaljörer, sedan Grzegorz Lato från nära håll avgjort matchen i Stuttgart där Staffan Tapper blev "syndabock" efter att han missat en straffspark.[59] Den följande matchen mot Västtyskland ansågs av många som en av turneringens absolut bästa där Sverige chockade hemmafavoriterna genom att i halvtid leda med 1-0. Detta efter ett volleymål av Ralf Edström som ses som ett av svensk fotbolls mest klassiska mål genom alla tider.[60][61] Klassiskt blev också kommentatorn Bengt Grives referat när han förvånat konstaterade att Sverige faktiskt var i ledningen samtidigt som han jämförde målet med Edströms tidigare fullträff mot Uruguay: "Där kommer Edström...volley...åh vilket skottl! [...] ...och jag tror nästan lika bra fart på bollen också va e klockan?"[62] Bilderna på målet med en målskytt sträckande endast högerhanden i luften som firande (på grund av en orolig mage och rädsla för att tappa kontrollen över rektum vid för stora rörelser)[63] fick stor spridning och visades därefter i vinjetten till det populära TV-programmet Sportspegeln under flera års tid. Efter att Sverige gjort en stark match och länge haft 2–2 kunde de blivande världsmästarna ändå avgöra till 4–2 med två mål under den sista kvarten.[60] Sverige vann den avslutande matchen mot Jugoslavien med 2–1 och hamnade därmed till slut på total femte plats; landets bästa VM-placering sedan 1958.

Trots det på papperet starka landslag Sverige förfogade över misslyckades man att kvalificera sig till EM-kvartsfinalspel 1976. Detta efter förluster på hemmaplan mot både Nordirland och Jugoslavien som omöjliggjorde avancemang.[58][64] Sverige förlorade sedan i maj 1976 för första gången sedan 1937 på hemmaplan mot Danmark.

Hösten 1977 tog sig Sverige för tredje gången i rad till ett VM i och med avancemanget till VM 1978 då man vunnit en trelagsgrupp med Schweiz och Norge som motståndare. Flera av profilerna från 1974 var fortfarande aktiva (Hellström, Larsson, Edström, Nordqvist) men även nya spelare som Anders Linderoth, Hasse Borg och Torbjörn Nilsson hade nu tagit plats.[65][66] I VM som spelades i Argentina fick Sverige i den första matchen oavgjort (1–1) mot Brasilien efter ett mål av Thomas Sjöberg; Sveriges dittills bästa resultat i VM-sammanhang mot världsnationen. Laget förlorade därefter mot Österrike (0–1) och Spanien (0–1) och hamnade därmed sist i gruppen med 1 poäng och målskillnaden 1–3.[67]

1979–1988: Missade mästerskap[redigera | redigera wikitext]

Sverige missade EM i Italien 1980 efter att i kvalet endast ha mäktat med en vinst mot Luxemburg i en grupp som också innehöll Jugoslavien och Frankrike.[68][69]

1980 tog Laban Arnesson över som förbundskapten men trots ledarbytet blev det ett VM i Spanien utan Sverige sedan man i kvalspelet tappat viktiga poäng mot Israel och därför fått se Skottland och Nordirland ta de två direktplatserna.[70] 1983 möttes Sverige och Brasilien i Göteborg till minne av VM-finalen 25 år tidigare i en match som slutade 3–3.[71]

Torbjörn Nilssons comeback gav så när en VM-plats

I kvalspelet till EM i Frankrike 1984 misslyckades Sverige åter igen, trots seger mot regerande världsmästarna Italien i både hemma- och bortamötet, att ta sig till ett mästerskap. 3–0-segern i Neapel efter bland annat två mål av Glenn Strömberg var Sveriges första seger på italiensk mark någonsin.[72] Sverige förlorade dock både borta och hemma mot Rumänien som kvalificerade sig som enda lag från gruppen.[73]

I kvalet till VM 1986 i Mexiko satte sig Sverige i ett bra läge att gå till ett nytt mästerskap då Torbjörn Nilsson, vid tiden allmänt ansedd som Sveriges bäste fotbollsspelare men som under fler år bojkottat landslagsspel, gjorde comeback och var helt avgörande då man i en "måstematch" lyckades besegra Portugal på bortaplan med 3-1.[74] När man sedan i oktober 1985 lyckades få 2–2 hemma mot vice världsmästarna Västtyskland efter en stark slutspurt och ett kvitteringsmål av inhoppande Mats Magnusson med matchens sista spark trodde de flesta att VM-biljetten var säkrad.[74] En poäng mot Tjeckoslovakien borta och vinst mot avsågade Malta samtidigt som Portugal inte fick vinna borta mot Västtyskland var allt som krävdes. Då Västtyskland aldrig förlorat en VM-kvalmatch på hemmaplan fanns fortfarande chansen trots Sveriges oväntade förlust med 2–1 i Prag. Men Portugal trotsade alla odds och med ett långskott av Carlos Manuel och en sensationell 1–0-seger tog landet sig förbi Sverige i gruppen och gjorde Västtyskland sällskap till VM.[74] Robert Prytz grät sina senare berömda tårar på landslagets middag där man via radio följt sändningen av matchen[75] och Lars "Laban" Arnesson valde efter debaclet att kliva av från sin post.

Till ny förbundskapten utsågs den oprövade tidigare landslagsspelaren Olle Nordin.[76] Bytet innebar dock att inte någon omedelbar förbättring och Sverige missade sitt femte mästerskap i rad när avancemanget också till EM 1988 i Västtyskland uteblev efter spel i en kvalgrupp där Italien blivit för svåra.[77]

1989–91: 1-2, 1-2, 1-2[redigera | redigera wikitext]

Sverige hade för första gången på 12 år tagit sig till ett mästerskap då man vunnit sin kvalgrupp till VM 1990 före England och Polen. Mest uppmärksammad under kvalet blev mittbacken Glenn Hysén som efter sin insats på Wembley Stadium i oktober 1988, där Sverige kämpat sig till en poäng i en 0–0-match, av den största svenska kvällstidningen fick betyget 6 på en 5-gradig skala.[78] Optimismen på laget inför VM under förbundskaptenen Olle Nordin var stor; detta då man i ett genrep bland annat utklassat Finland med 6–0 där den spelskicklige Anders Limpar dominerat och stjärnskottet Tomas Brolin gjort två mål.[79] Men i VM-premiären blev det - trots en godkänd svensk insats - förlust mot Brasilien med 2–1 efter två mål av målfarlige Careca och ett sent reduceringsmål av Brolin.[80] Därpå mötte Sverige Skottland i en match som vid seger skulle ge svenskarna greppet om andraplatsen i gruppen men efter ytterligare en förlust med 2–1 satt man i en svår position. Dock gick övriga resultat i gruppen med svenskarna och vid vinst i den sista gruppspelsmatchen mot Costa Rica skulle man ändå via målskillnad tråckla sig vidare till en åttondelsfinal.[81] Sverige tog ledningen med 1–0 men när en kvart återstod av matchen kvitterade Costa Rica och med två minuter kvar, genom inhoppande Hernán Medford, gjorde man också segermålet som definitivt spikade igen Sveriges VM-kista med ännu en 1–2-förlust. Tre förluster i rad innebar att Sverige för första gången misslyckades med att ta poäng i ett VM-slutspel.[82]

Efter VM avgick Olle Nordin och Nisse Andersson blev tillfällig förbundskapten fram till 1991 då Tommy Svensson tog över.[83]

1991–94: Succéer[redigera | redigera wikitext]

Till hemma-EM 1992 var Sverige som arrangör direktkvalificerade och man fick nu för första gången spela ett EM-slutspel. Bara delar av 90-laget var kvar och många nya namn som Joachim Björklund, Patrik Andersson, Janne Eriksson, Martin Dahlin och Kennet Andersson hade tillkommit.[84] Laget inledde starkt med en 1–1-match mot Frankrike, en av EM:s favoriter, där Janne Eriksson nickat in ledningsmålet på en hörna. Laget följde sedan upp med en 1-0-seger över ett Danmark som halkat in i EM tack vare ett utestängande av det krisande Jugoslavien som nu låg i inledningsfasen av det som skulle bli Balkankrigen.[85] Sverige besegrade sedan England i en avgörande gruppspelsmatch där man vände ett underläge till seger med 2–1 sedan Tomas Brolin väggspelat med Martin Dahlin för att avgöra med åtta minuter kvar av matchen och därmed skicka Sverige till semifinal.[86] Väl där, mot regerande världsmästarna Tyskland, vägde dock svenskarna lite för lätt och var efter en hedersam 2–3-förlust utslaget.[87] Kennet Andersson hade i slutminuterna på en långboll hoppat högre än tyske målvakten Ilgner och skarvat in en reducering[88]; något han skulle kopiera i VM två senare - då med större betydelse.

Sverige hade gjort bra ifrån sig i EM 1992 och efter ett lyckat VM-kvalspel då man bland annat hade stornationen Frankrike efter sig i tabellen fanns det goda förhoppningar om en bra insats också I VM 1994. Till en början såg det dock sämre ut; laget var nära en 2–1-förlust i den första matchen mot Kamerun men efter Martin Dahlins kvittering till 2–2 och 3–1-segern över Ryssland på midsommaraftonen räckte sedan 1–1 mot Brasilien för att laget skulle ta sig till åttondelsfinal. Sverige hade därmed gått obesegrade från ett VM-gruppspel för första gången sedan 1974.[13]

Thomas Ravelli, en av hjältarna från VM -94

I åttondelsfinalen slog det svenska laget tillbaka Saudiarabien med 3–1 efter två mål av Kenneth Andersson[89] och man fick möta Rumänien i det som skulle bli en högdramatisk kvartsfinal. Med endast elva minuter kvar av matchen tog Sverige ledningen med 1–0 efter en frispark av Håkan Mild som djupledskortpassat till Tomas Brolin som smugit upp bakom den rumänska muren och därpå skjutit bollen upp i nättaket. Rumänien kvitterade dock med två minuter kvar av ordinarie tid genom Florin Răducioiu och förlängning fick tillgripas. Här gjorde Răducioiu ytterligare ett mål och satte Rumänien i segerposition vilket befästes då Stefan Schwarz blev utvisad. Trots det numerära underläget lyckades Sverige via Kennet Andersson ordna en avgörande straffsparksläggning då denne hoppat högre än den utrusande rumänske målvakten Prunea och med huvudet skarvat in 2–2; detta då enbart fem minuter återstod.[90] Målvakten Thomas Ravelli blev sedan matchhjälte genom att rädda två rumänska straffar som tog Sverige till semifinal med 5–4 på straffar och sammanlagda 7–6.[89]

I semifinalen mot Brasilien blev Jonas Thern utvisad med en halvtimma kvar och Romario gjorde därefter segermålet (1–0) för Brasilien i den 81:a matchminuten. Detta i en match där Sverige inte kunde upprepa samma positiva spel från lagens möte i gruppspelet och aldrig var nära att hota de blivande världsmästarna.[91] Istället för att spela VM-final mot Italien fick Sverige möta Bulgarien i en match om bronset. Här tog svenskarna hem medaljen efter en 4–0-seger där man gjort alla fyra mål redan i den första halvleken.[89]

Sverige hade gjort sin bästa turnering sedan VM 1958 och landslaget firades med en TV-sänd välkomstfest i Rålambshovsparken i Stockholm. Flera svenska spelare hade utmärkt sig under VM-slutspelet och Tomas Brolin som hade varit en av hela turneringens bästa spelare valdes av FIFA följdriktigt in i Världslaget.[92] Anfallsparet Martin Dahlin och Kennet Andersson gjorde sammanlagt fler mål än den brasilianska anfallsduon Romario och Bebeto och Andersson blev med sina fem mål Sveriges bästa målskytt i ett VM genom tiderna.[93] Backlinjen hade ett starkt mittbackspar i Patrik Andersson och Joachim Björklund och mittfältet innehöll förutom Brolin tunga namn såsom Klas Ingesson, Stefan Schwarz och lagkaptenen Jonas Thern.[92]

1995-97: Kvalmissar[redigera | redigera wikitext]

Efter VM 1994 hade Sverige svårt att nå upp till samma nivå då man fick det svårt i försöket att nå EM i England 1996. Kvalet hade börjat med en vinst med 1–0 borta mot Island i september 1994 men sedan förlorade man mot Schweiz. I november 1994 bröt sedan Tomas Brolin foten i en vinstmatch mot Ungern och med sin absolut största stjärna skadad fortsatte motgångarna i kvalet under 1995. Sverige förlorade bortamatcherna mot Turkiet och Ungern och spelade 1–1 på hemmaplan mot Island. När Sverige sedan spelade 0–0 mot Schweiz i Göteborg i september 1995 stod det klart att laget skulle missa EM-slutspelet.[94]

Kvalspelet till VM i Frankrike 1998 gick inte bättre. I oktober 1996 vann Österrike via ett Andreas Herzog-mål med 1–0 i Stockholm och månaden efter förlorade svenskarna mot Skottland på bortaplan. Visserligen vann Sverige mot Skottland i returmatchen i Göteborg på Valborgsmässoafton 1997, men i Wien i september samma år avgjorde återigen Österrikes Herzog med matchens enda mål i en för Sveriges mästerskapschanser helt avgörande match.[95] I oktober 1997 lämnade Tommy Svensson posten som förbundskapten och Tommy Söderberg tog över.

1997–04: Lars-Tommy och kvalframgångar[redigera | redigera wikitext]

Se även: Lars-Tommy
Tommy Söderberg - förbundskapten mellan 1997 och 2004.

Söderberg hade en tuff första match förbundskapten och fick omgående utstå presskritik när Sverige åkte på en 0–4-förlust mot Spanien i Vigo.[96] Dock blev resultaten och därmed också kritiken snart bättre då laget bland annat spelade oavgjort mot Frankrike och besegrade Danmark och Italien, alla tre matcher på hemmaplan. I kvalspelet till EM i Belgien och Nederländerna 2000 växte flera nya spelare såsom Fredrik Ljungberg, Johan Mjällby och Magnus Hedman fram när Sverige obesegrade vann sin kvalgrupp före England med endast två tappade poäng och en 2-1-seger över England på Råsunda som höjdpunkten.[97] Dock hade Sverige på 8 matcher endast mäktat med 10 gjorda mål och problemen med målskyttet fortsatte under EM. Förluster mot både Belgien och Italien med 1–2 och 1 poäng efter en 0–0-match mot Turkiet blev resultatet som fick den svenska presskåren att utdela massiv kritik.[98]

2001 och 2003 deltog Sverige i King's Cup, en turnering i Thailand, som man båda gångerna lyckades vinna. Vinsten 2003 var dessutom den tredje på tre försök.[99]

Vid VM i fotboll 2002 i Japan och Sydkorea var Sverige för första gången sedan 1994 tillbaka i VM-hetluften. I kvalet gjorde laget resultatmässigt bra ifrån sig men förbundskaptensduon Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck fick under gången ändå viss kritik då spelet inte övertygade.[100] Kritiken tystnade dock när Sverige vunnit den svåra bortamatchen mot Turkiet med 2–1 och därmed rott avancemanget till VM i hamn med en match kvar att spela.[101]

I VM-slutspelet 2002 lottades Sverige mot Argentina, England och Nigeria i en svår grupp som av media kom att kallas "Dödens grupp".[102] Det svenska laget klarade dock oavgjort mot England i öppningsmatchen efter att Niclas Alexandersson kvitterat och i matchen mot Nigeria togs tre poäng efter två mål av Henrik Larsson som gav en svensk 2–1-seger[103]. I den avslutande gruppspelsmatchen klarade Sverige oväntat oavgjort mot Argentina efter att Anders Svensson gjort ett frisparksmål i en match där latinamerikanerna kvitterade och sedan pressade Sverige som dock stod emot och med en hel del tur var man vidare som gruppetta.[104][105] Sveriges sorti kom dock redan i matchen därpå sedan Senegal avgjort med ett golden goal i förlängningen av åttondelsfinalen som vid full tid slutat 1–1 efter att Henrik Larsson med ett nickmål gett Sverige ledningen med 1–0.[106] Anders Svensson var nära att bli svensk matchvinnare när han efter en "snurrfint" i straffområdet i den femte förlängningsminuten fintat bort sin motståndare och träffat stolpen med ett högerskott.[106][107]

Ett kvalspel till EM 2004 som för svensk del startat svagt med en hemmaförlust mot Lettland slutade återigen med att man direktkvalade som gruppetta.[108] Henrik Larsson, som annonserat att han inte längre skulle spela i landslaget, gjorde i kvalet ett gästspel och senare också en mer permanent comeback.[109] I EM vann Sverige inledningsmatchen mot Bulgarien med 5–0 där Larssons språngnick till 2–0 ansågs som ett av turneringens vackraste mål.[110] Den EM-debuterande Zlatan Ibrahimović utmärkte sig sedan när han klackade in den svenska kvitteringen mot Italien i 1–1-matchen och gav Sverige hopp om vidare avancemang.[111] Inför den avslutande gruppmatchen mot Danmark uppstod den märkliga situationen att de nordiska grannarna resultatet 2–2 båda skulle ta sig vidare - oavsett vad Italien gjorde mot Bulgarien. Italienska farhågor om en på förhand uppgjord match, "Due-due", cirkulerade innan avgörandet och blev till en "skandal" i italiensk media när matchen till sist verkligen slutade just 2–2 efter att Mattias Jonsson kvitterat i matchminut 89.[112][113][114] Sverige var nu vidare till kvartsfinal mot Nederländerna där det blev förlust efter straffar i en 0-0-match där Sverige haft tillfällen att avgöra med skott i både stolpe och ribba. Dock hade även holländarna haft sina chanser och resultatet kunde ändå inte ses som helt orättvist, som Lars Lagerbäck summerade matchen.[115] Efter EM klev Tommy Söderberg av som förbundskapten och Lagerbäck blev ensam kvar på posten. Assisterande förbundskapten blev Roland Andersson.

2004–09: Mästerskapsbesvikelser[redigera | redigera wikitext]

VM 2006[redigera | redigera wikitext]

Sverige inledde kvalet till VM 2006 med en 7–0-seger borta mot Malta i september 2004 bara för att fyra dagar senare förlora hemma mot Kroatien med 0–1 sedan Dario Srna skruvat in en frispark. Sverige övertygade sedan i oktobermötena mot Ungern (3–0) och mot Island på bortaplan där man vann med 4–1. Kvalet fortsatte med en 3–0 seger borta mot Bulgarien i mars 2005 efter bland annat ett frisparksmål av Erik Edman. Därefter besegrades Malta med 6–0 på hemmaplan i juni och Bulgarien med 3–0 i september. Sverige vann sedan bortamatchen mot Ungern den 7 september med 1–0 efter ett sent mål av Zlatan Ibrahimović som ur liten vinkel till höger i straffområdet avgjorde med ett stenhårt högerskott över en duckande ungersk målvakt.[116] Sverige förlorade därpå borta mot Kroatien med 1–0 men då man 3–1-besegrade Island fyra dagar senare var man som grupptvåa klart för VM. För första gången i historien kvalade Sverige in till ett fjärde mästerskap i rad.

Svenska landslaget vid VM 2006.

I VM-slutspelets gruppspel inledde Sverige med att spela 0–0 mot Trinidad och Tobago vilket av en enad svensk fotbollsexpertis ansågs som ett fiasko.[117] Sverige besegrade sedan Paraguay med 1–0 efter ett nickmål av Fredrik Ljungberg i den 88:e minuten. Efter 2–2 mot England i den sista gruppspelsmatchen då Henrik Larsson kvitterat Englands ledning i den sista spelminuten fick Sverige som grupptvåa möta värdlandet Tyskland i åttondelsfinalen. Efter en match där tyskarna var bättre på allt och redan efter 12 minuter hade skaffat sig en 2–0-ledning som stod sig tiden ut fick svenskarna lämna turneringen. I eftermälet fick laget med förbundskaptenen i spetsen av media utstå hård kritik för bristande taktik och kunnande i stort.[118][119]

EM 2008[redigera | redigera wikitext]

Kvalspelet till Europamästerskapet 2008 började med fyra raka segrar för Sverige, däribland en 2–0-seger mot favorittippade Spanien som gav en tidig ledning i Grupp F. Efter en oväntad 2–1-förlust mot Nordirland i mars 2007 blev mötet med Danmark på Parken i Köpenhamn i juni än viktigare. Svenskarna dominerade från start och hade i halvtid en stabil ledning med 3-0 efter att Johan Elmander gjort två mål.[120] Men danskarna jobbade sig mot alla odds tillbaka och i den 76:e minuten var kvitteringen till 3–3 ett faktum. I matchminut 88, utan att bollen var nära, utdelade Christian Poulsen i eget straffområde ett knytnävsslag mot inhoppande Marcus Rosenberg varpå spelet blåstes av.[121] Då domaren, Herbert Fandel,[120] efter konsultation med sin assisterande dito visade Poulsen rött kort och sedan gav tecken för straffspark sprang en åskådare bakom danskarnas mål plötsligt in på planen och svingade ett slag mot domaren som av danska spelare försökte avstyras.[122] Efter mycket konfererande och spelarna tagits av planen beslöts till sist att matchen skulle avbrytas och Sverige tilldömas segern med 3–0 vilket senare också fastställdes av UEFA dagarna efter.[123] Matchen kom i media att benämnas som "Skandalen på Parken".[124][125] Sverige säkrade sedan under hösten en plats i EM-slutspelet då man i den sista omgången hemmaslog Lettland med 2–1 och slutade som tvåa i gruppen efter Spanien. EM, som spelades i Österrike och Schweiz och var Sveriges femte raka deltagande i en stor turnering, blev dock en besvikelse - trots att Henrik Larsson gjort ytterligare en comeback efter att ha slutat i landslaget efter VM 2006[126]. Efter en lovande öppning med 2–0 mot Grekland förlorade man mot blivande mästarna Spanien (1–2) och mot Ryssland med 2–0 och därmed slogs svenskarna ut ur turneringen redan i gruppspelet.[127]

Kval till VM 2010[redigera | redigera wikitext]

Kvalspelet till VM i Sydafrika började för Sveriges del med en bortamatch mot Albanien i Tirana i september 2008 där ett nytt spelsystem, 3–5–2, för första gången i tävlingssammanhang skulle prövas. Succén uteblev dock och efter 0–0 var kritiken i svenska medier hård och flera fotbollstyckare ansåg att man borde återgå till det trygga 4–4–2 systemet.[128] Det blev dock en svensk revansch fyra dagar senare då man hemmavann över Ungern med 2–1. Efter två 0-0-matcher mot gruppfavoriten Portugal förlorade Sverige på sin nationaldag det viktiga mötet med antagonisten Danmark på Råsunda med 1–0 efter att Kim Källström missat en straff vid ställningen 0–0[129]. Efter vinst mot Malta (4–0) väntade i september 2009 Ungern borta i en match som behövde vinnas för att Sverige skulle ha kvar chansen till VM-spel. Men laget var illa ute då man på övertid endast hade 1–1. Rasmus Elms långboll till en i friläge rusande Zlatan Ibrahimović som via ett motlägg och sin egen mage styrde in segermålet med matchens sista touch gav dock Sverige fortsatt hopp om en Sydafrikaresa.[130] I den verkliga ödesmatchen, mot Danmark på Parken 10 oktober förlorade man dock med 1–0 och svenskarnas chanser att nå VM-slutspelet var nu i praktiken borta då ett poängtapp för Portugal hemma mot tabelljumbon Malta var enda räddningen. Så skedde inte och Sverige var därmed borta från spel i VM 2010. Efter avslutat kvalspel 14 oktober 2009 avgick förbundskapten Lars Lagerbäck samtidigt som spelare som Henrik Larsson, Mikael Nilsson och Daniel Andersson aviserade att de gjort sitt på landslagsnivå. Dessutom tog storstjärnan Zlatan Ibrahimović en paus från landslagskarriären på obestämd tid.[131]

2009–: Nystart med Hamrén[redigera | redigera wikitext]

I november 2009 blev Erik Hamrén ny svensk förbundskapten,[132] dock fram till 31 augusti 2010 parallellt med fortsatt tränaruppdrag för norska Rosenborg - något som senare justerades till den 1 juni.[133] Hamréns första match som förbundskapten, mot Italien i november 2009, slutade med förlust, 0–1.[134] Den första matchen på hemmaplan, på Råsunda 29 maj 2010 mot Bosnien och Hercegovina, vann Sverige med 4–2.[135]

EM 2012[redigera | redigera wikitext]

Svenska landslaget vid EM 2012.

Kvalet till EM 2012 inleddes i september med en match mot Ungern på Råsunda som vanns med 2–0 och fortsatte några dagar senare med en seger med 6–0 mot San Marino i Malmö. Matchen mot Nederländerna på bortaplan i oktober slutade med en rättvis 4–1-seger för hemmalaget och Hamrén fick kritik för sin "naiva" uppställning och taktik mot ett lag som varit i VM-final bara månader tidigare.[136]

Efter idel vinster över Moldavien, Finland och San Marino medförde förlusten borta mot Ungern[137] att Sverige ändå var tvunget att besegra Nederländerna i den sista kvalmatchen för att som bästa grupptvåa ta sig till EM - detta utan avstängde Zlatan Ibrahimović.[138] Mot ett landslag som vunnit samtliga nio kvalmatcher med målskillnaden 35–5[137] trotsade svenskarna oddsen och vann med 3–2 efter att ha vänt ett underläge med 2–1 och EM-platsen var därmed i hamn.[139] EM började dock dåligt med förluster både mot Ukraina, 1–2, och mot England, 2–3, och man var därmed borta från chans till kvartsfinalspel. Sverige avslutade sedan gruppspelet med seger mot Frankrike, 2–0, (första svenska segern mot Frankrike sedan 1969) där Zlatan Ibrahimović gjorde två mål och blev historisk som förste svensk att göra sex mål sammanlagt i EM-slutspel. Hans två mål i tre EM-slutspel i rad (2004, 2008 och 2012) blev han också ensam om bland svenska spelare.

Ny arena och hopp om Braslienresa[redigera | redigera wikitext]

I september 2012 påbörjade Sverige kvalspelet till VM i Brasilien med match mot KazakstanSwedbank Stadion i Malmö. Rasmus Elm gjorde 1–0 strax före halvtid och Marcus Berg senare 2–0, vilket blev slutresultatet. I media fick landslaget dock kritik för det sömniga spelet.[140]

Dryga månaden senare åkte Sverige till Torshavn för bortamatch mot Färöarna och man var här nära ett rejält fiasko då hemmalaget tog ledningen i den 57:e matchminuten. Fem minuter senare bytte Hamrén in den i tävlingssammanhang debuterande Alexander Kačaniklić som strax därpå lyckades kvittera på en framspelning från Zlatan Ibrahimović. Debutanten blev än mer lyckosam då han sedan assisterade till lagkapten Ibrahimovićs segermål i 2–1-vinsten.[141]

Den följande matchen mot Tyskland blev dramatisk och kom i eftermälet att benämnas som "Bragden i Berlin". Sverige såg ut att gå mot en av sina största kvalförluster genom tiderna då Tyskland med en halvtimme kvar att spela hade ledningen med 4–0. Dock fick svenskarna ett tröstmål då Ibrahimović i matchminut 62 nickat in Kim Källströms skruvade djupledsboll. Två minuter senare avlossade Mikael Lustig ett skott ur snäv vinkel som tyske målvakten Manuel Neuer fumlade in till 2–4 och i den 76:e minuten fick Sverige hopp om en oväntad poäng då Johan Elmander gjorde 3–4. På övertid kvitterade sedan Rasmus Elm efter ett vänsterinlägg till 4–4; detta med ett högerskott ner i målvaktens högra hörn som spikade fast slutresultatet och fullbordade "bragden".[142]

Svenska landslaget vid 1-2 förlusten mot Österrike.

Den 14 november 2012 spelades den första landskampen på nya nationalarenan Friends Arena, belägen i Solna kommun, som därmed ersatte Råsunda som Sveriges nationalarena. Motståndet var, liksom i invigningsmatchen av Råsunda 1937, England. 49 967 åskådare fick se Zlatan Ibrahimović göra det historiska första målet på den nya arenan i den 20:e minuten. Engelsmännen vände på matchen till en 2–1-ledning innan Ibrahimović på egen hand gav Sverige segern med tre ytterligare mål i en 4–2-vinst krönt med en bicycleta av högsta märke.[143] Konstmålet från ca 25 meter utnämndes av Daily Star till "Århundradets mål" och det fick senare FIFA:s utmärkelse "Årets mål".[144]

Efter blandade resultat i tre träningslandskamper väntade Österrike borta i kvalspelet. Här blev Johan Elmanders sena reduceringsmål en klen tröst då alplandet seglade om Sverige i kvalgruppen via en 2–1-vinst. [145] I septembermatcherna fick Sverige ändå med sig sex viktiga poäng. De tre första kom då Anders Svensson delade Thomas Ravellis landskampsrekord med sin 143:e landskamp och dessutom blev segerskytt i Sveriges 2–1-seger borta mot Irland.[146] De trea andra kom genom en 1–0-seger borta mot Kazakstan där Zlatan Ibrahimovic gjort mål efter 27 sekunders spel.[147]

I oktober mötte Sverige Österrike i en "måstematch" på Friends Arena för att hålla drömmen om VM vid liv. Efter trettio spelade minuter tog dock Österrike ledningen med 1–0 som stod sig halvleken ut. Men i den andra halvleken ökade hemmalaget tempot och lagkapten Ibrahimović assisterade vänsterbacken Martin Olsson till dennes femte landslagsmål för att sedan själv göra det vinnande 2–1-målet på en djupledspassning från Kim Källström.[148] Detta betydde att landslaget nu hade säkrat en playoffplats mot en annan grupptvåa som efter lottning visade sig bli svårast möjliga motstånd i form av Portugal.[149]

Efter en stabil insats i Lissabon då Portugals storstjärna Christiano Ronaldo avgjort till 1–0 var Sverige pressade att vinna hemma i Solna fyra dagar senare.[150] Och efter två snabba mål av Zlatan Ibrahimovic i minut 68 och 72 som tog laget till en 2–1-ledning tändes hoppet om Brasilien-VM. Två replikerande Ronaldo-mål senare var dock förlusten klar och Sveriges hade därmed för första gången sedan 1980-talet misslyckats med att kvala till två raka världsmästerskap.[151] Trots viss kritik, som alltid efter missade kval, fick Erik Hamrén sitta kvar som förbundskapten med målet att leda Sverige till EM 2016.

Kval till EM 2016 med nya spelare och omdebatterad FIFA-rankning[redigera | redigera wikitext]

Inför kvalet verkade förutsättningarna att nå EM 2016 goda då mästerskapet nu skulle utökas från 16 till 24 lag. Med en grupp bestående av Ryssland, Österrike, Montenegro, Moldavien och Liechtenstein menade fotbollsexperter att allt annat en ett avancemang skulle ses som ett fiasko då även en tredjeplacering skulle ge en playoffmatch till EM.[152]

Under våren och sommaren 2014 förlorade Sverige dock samtliga tre vänskapsmatcher mot Turkiet, Danmark och Belgien, och efter endast 1 tillverkat mål var kritiken mot landslaget och förbundskaptenen stark. Även vissa spelare var kritiska. Detta dock endast gällande motståndet som de menade kunde varit "lite lättare".[153] Innan kvalet hade trotjänaren Anders Svensson meddelat sitt avsked från landslaget som meste svenske landslagsman genom tiderna med 148 landskamper[154] och Erik Hamrén började nu att slussa in yngre/oprövade förmågor i landslaget, bland dessa Nabil Bahoui, Emil Forsberg och den något äldre Erkan Zengin. En 2–0-seger mot Estland i början på september tystade inte massmedias kritik och efter 1–1 mot de båda huvudmotståndarna om EM-platserna, Österrike och Ryssland, föll Sverige på världsrankningen i oktober till plats 39.[155]

Efter ytterligare ett 1–1-resultat, denna gång mot Montenegro på bortaplan, var Sveriges läge i kvalgruppen besvärligt - dock hade man fortfarande allt i egna händer.[156] Efter en förlust i en vänskapslandskamp mot Frankrike i årets sista match hade Sverige (bortsett från januariturnén) endast vunnit två matcher under 2014, mot Estland och Liechtenstein. När sedan landslagsåret 2015 inleddes låg Sverige under mars månad på sin sämsta placering någonsin på FIFA:s världsranking, plats 45, bakom länder som Kap Verde, Wales och Guinea.[157][158] Efter 2–0 borta mot Moldavien i EM-kvalet, 3–1 hemma mot Iran i en träningslandskamp och en ny vinst i kvalmatchen mot Montenegro (3–1 efter alla Sveriges tre mål tillkommit på bara sex minuter i slutet av första halvlek) klättrade man dock 12 placeringar på rankningen på tre månader.[159]

Zlatan Ibrahimović var helt avgörande för Sveriges avancemang till EM 2016.

Efter en förlust på bortaplan mot Ryssland med 1–0 i september borta var nu seger mot obesegrade Österrike några dagar senare ett måste för att Sverige skulle ha fortsatt chans på en av de två direktplatserna till EM. Sverige noterade dock med resultatet 1–4 den största hemmaförlusten i en tävlingsmatch sedan VM-finalförlusten 1958 och man buades ut av en frustrerad och besviken publik[160]. Efter matchen sågades laget och förbundskaptenen fullständigt av media och fotbollsprofiler som via sociala medier menade att en förnyelse av laget och byte på tränarposten var nödvändigt.[161][162][163] Sverige föll tillbaka till plats 45 på FIFA-rankingen och var nu tvungna att lita till vinst i ett playoffmöte med en annan grupptrea för att nå EM.[159][164]

Med 2–0-segrar i de sista kvalmatcherna, mot Liechtenstein borta och Moldavien hemma, tog sig Sverige ändå till playoffrundan av kvalet. I de båda matcherna hade två av sommarens succéspelare från U21-landslagets oväntade EM-guldlag, John Guidetti och Oscar Lewicki, fått göra sina tävlingsdebuter för det svenska A-landslaget.[165]

När lottningen gav att ärkerivalen Danmark skulle stå för motståndet menade förbundskapten Hamrén att han "inte önskat att möta Danmark" om han fått välja,[166] men trots det gjorde det svenska landslaget en bra match när man på Friends Arena i november vann den första matchen med 2–1. Emil Forsberg sköt 1–0 i Sveriges första "riktiga seger" mot Danmark på 15 år (borträknat Skandalmatchen på Parken 2007) innan lagkapten Ibrahimovic straffsparkade in 2–0. Danmarks senare reduceringsmål gjorde dock att det röda laget i returen tre dagar senare bara behövde en 1–0-seger för en EM-plats.[167] I returmötet öppnade Danmark starkt när Kim Källström i den 8:e minuten räddade det svenska målet med att slå bollen i egen ribba. Tio minuter senare slog samme Källström hörnan som Zlatan Ibrahimovic förvaltade till 1–0 och mitt i den danska pressen klev den senare åter fram och skruvade in en frispark till ett för Sverige förlösande 2–0-mål med kvarten kvar att spela.[168] Trots en desperat dansk slutforcering och två mål som gav ett oavgjort resultat var Sverige vidare till EM i Frankrike 2016. Den 34 år gamle Ibrahimovic, som med 11 mål på 10 matcher slutat tvåa i hela kvalets skytteliga efter Polens Robert Lewandowski, avslutade den svenska TV-sändningen av matchen med att mena att "De (Danmark) skulle skicka mig i pension, men jag skickade hela deras land i pension".[168][169] Tack vare Sveriges starka höst klättrade man återigen på den av media under året så flitigt omnämnda FIFA-rankningen till plats 35 som bästa nordiska lag.[170]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Landslaget leds av förbundskapten Erik Hamrén. Players manager är Marcus Allbäck.

VM och EM[redigera | redigera wikitext]

Landslaget har kvalificerat sig till ett flertal EM- och VM-slutspel. Fotbollsförbundet har en organisation som förbereder landslaget för att de skall lyckas så bra som möjligt i turneringen. De skickar bland annat observatörer till matcher som spelas av Sveriges blivande motståndare för att kartlägga deras spelsystem, taktik samt svaga och starka sidor, samt planerar förberedelserna och turneringarna i minsta detalj, från tidiga samlingar av truppen, till vilka hotell som används samt träningsanläggningar, fritidsaktiviteter och matförsörjning.[171][172]

Spelarna har ett prestationsbaserat belöningssystem för VM och EM-turneringar, i stort sett blir ersättningen högre ju bättre placering laget når i turneringen.[173][174]

Sveriges landslagsdresser[redigera | redigera wikitext]

De svenska landslagsdresserna tillverkas sedan år 2013 av Adidas. Sverige använder sig av ett hemmaställ bestående av en gul tröja med blå detaljer, blå shorts med gula detaljer, samt gula strumpor med blå detaljer. Till Fotbolls-EM 2008 hade Sverige bytt bortaställ till ett mörkblått med gula detaljer.[175]

Tidigare var det Umbro som tillverkade Sveriges landslagsdresser.

Sponsorer[redigera | redigera wikitext]

Huvudsponsorer: Svenska Spel, Norrlands Guld, Estrella, Telia, Swedbank, SJ, ICA, Intersport och Adidas.[176]

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Svenska förbundskaptener[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1962 hade Sverige ingen förbundskapten. Uttagning till landslaget skedde genom en kommitté av experter, den så kallade uttagningskommittén (UK) där bl.a. Rudolf "Putte" Kock ingick. Engelsmannen George Raynor fungerade dock i praktiken som svensk förbundskapten vid Olympiska sommarspelen 1948 och Världsmästerskapet i fotboll 1958.

År Förbundskapten(er)[177]
2009– Erik Hamrén
2004–2009 Lars Lagerbäck1
2001–2004 Lars-Tommy,
Tommy Söderberg och
Lars Lagerbäck
1997–2001 Tommy Söderberg
1991–1997 Tommy Svensson
1990 Nisse Andersson2
1986–1990 Olle Nordin
1980–1986 Lars "Laban" Arnesson
1970–1979 Georg "Åby" Ericson
1965–1970 Orvar Bergmark
1962–1965 Lennart Nyman

1) Som förbundskaptenens assistent tjänstgjorde Roland Andersson.
2) Nisse Andersson var tillfällig förbundskapten 1990.

Rekordsiffror[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterad 18 november 2015

Äldsta målvakten

  • Thomas Ravelli (38 år och 59 dagar vid match mot Estland 11 oktober 1997.)

Äldsta utespelaren

  • Henrik Larsson (38 år och 20 dagar vid match mot Danmark 10 oktober 2009.)

Yngsta spelaren

  • Rudolf Kock (17 år och 334 dagar vid match mot Finland 29 maj 1919.)

Första landskampen

  • Sverige Sverige 11–3 Norge  (Göteborg, Sverige; 12 juli 1908)

Största vinster

  • Sverige Sverige 12–0 Lettland  (Stockholm, Sverige; 29 maj 1927)
  • Sverige Sverige 12–0 Sydkorea  vid OS 1948 (London, England; 5 augusti 1948)

Största förlust

Största slutspelssegern (ej OS)

  • VM 1938: Sverige Sverige 8–0 Kuba , 12 juni 1938

Största kvalsegern (ej OS)

  • VM 1974: Sverige Sverige 7–0 Malta , 15 oktober 1972 [178]
  • VM 2006:  Malta 0–7 Sverige Sverige, 4 september 2004 [179]

Största slutspelsförlusten (ej OS)

Största kvalförlusten (ej OS)

Flest VM-slutspelsmatcher

Flest EM-slutspelsmatcher

Flest landslagsmål

Bästa målskytt i både VM- och EM-slutspel

Bästa målskyttar i VM

Bästa målskyttar i EM

Bästa målskyttar i OS

Snabbaste målet i en tävlingsmatch

Flest mästerskap (EM och VM) som spelare

Flest mästerskap (EM och VM) som förbundskapten

Flest VM som förbundskapten

Flest EM som förbundskapten

Topp 20 spelare med flest landskamper[redigera | redigera wikitext]

För utförlig lista se Lista över svenska landslagsspelare i fotboll

Spelare i fet stil är fortfarande aktuella för landslagsspel.[191]

Uppdaterad 18 november 2015

Nr Namn Karriär Matcher Mål
1 Anders Svensson 1999–2013 148 21
2 Thomas Ravelli 1981–1997 143 0
3 Andreas Isaksson 2002– 127 0
4 Kim Källström 2001– 125 16
5 Olof Mellberg 2000–2012 117 9
6 Roland Nilsson 1986–2000 116 2
7 Björn Nordqvist 1963–1978 115 0
8 Zlatan Ibrahimović 2001– 111 62
9 Niclas Alexandersson 1993–2008 109 7
10 Henrik Larsson 1993–2009 106 37
11 Patrik Andersson 1992–2002 96 3
12 Orvar Bergmark 1951–1965 94 0
13 Teddy Lučić 1995–2006 86 0
14 Johan Elmander 2002–2015 85 20
15 Kennet Andersson 1990–2000 83 31
16 Sebastian Larsson 2008- 80 6
17 Christian Wilhelmsson 2001–2012 79 9
18 Joachim Björklund 1992–2000 78 0
19 Ronnie Hellström 1968–1980 77 0
20 Tobias Linderoth 1999–2008 76 2

Topp 20 spelare med flest mål[redigera | redigera wikitext]

Spelare i fet stil är fortfarande aktuella för landslagsspel.[191]

Uppdaterad 9 september 2015

Nr Namn Karriär Mål Matcher Mål/match
1 Zlatan Ibrahimović 2001– 62 111 0,56
2 Sven Rydell 1921–1932 49 43 1,14
3 Gunnar Nordahl 1942–1948 43 33 1,30
4 Henrik Larsson 1993–2009 37 106 0,35
5 Gunnar Gren 1939–1958 32 57 0,56
6 Kennet Andersson 1990–2000 31 83 0,37
7 Marcus Allbäck 1999–2008 30 74 0,41
8 Martin Dahlin 1991–1997 29 60 0,48
9 Agne Simonsson 1956–1961 27 51 0,41
Tomas Brolin 1990–1995 27 47 0,57
11 Per Kaufeldt 1921–1931 23 33 0,70
12 Karl Gustafsson 1908–1924 22 32 0,69
13 Albin Dahl 1919–1931 21 29 0,72
Anders Svensson 1999–2013 21 148 0,14
15 Nils-Åke Sandell 1952–1956 20 20 1,00
Erik Persson 1930–1939 20 32 0,62
Sven Jonasson 1932–1940 20 42 0,48
Johan Elmander 2002– 20 85 0,24
19 Herbert Carlsson 1918–1922 19 20 0,95
20 Arne Nyberg 1935–1946 18 31 0,58
Knut Kroon 1925–1934 18 35 0,51
Svenska supportrar under VM 2006 i Dortmund, Tyskland.

Resultat i VM[redigera | redigera wikitext]

År Placering/Omgång Matcher Vinster Oavgjorda* Förluster Mål Målskyttar
1930 Deltog ej
1934 Kvartsfinal 2 1 0 1 4–4 Sven Jonasson (2), Knut Kroon (1), Gösta Dunker (1)
1938 4:a 3 1 0 2 11–9 Gustav Wetterström (3), Arne Nyberg (3), Harry Andersson (3), Tore Keller (1), Sven Jonasson (1)
1950 Brons 5 2 1 2 11–15 Stig Sundqvist (3), Calle Palmér (3), Sune Andersson (2), Hans Jeppson (2), Bror Mellberg (1)
1954 Ej kvalificerat
1958 Silver 6 4 1 1 12–7 Agne Simonsson (4), Kurt Hamrin (4), Nils Liedholm (2), Gunnar Gren (1), Lennart Skoglund (1)
1962 Ej kvalificerat
1966
1970 Gruppspel 3 1 1 1 2–2 Tom Turesson (1), Ove Grahn (1)
1974 Gruppspel 2 6 2 2 2 7–6 Ralf Edström (4), Roland Sandberg (2), Conny Torstensson (1)
1978 Gruppspel 3 0 1 2 1–3 Thomas Sjöberg (1)
1982 Ej kvalificerat
1986
1990 Gruppspel 3 0 0 3 3–6 Johnny Ekström (1), Glenn Strömberg (1), Tomas Brolin (1)
1994 Brons 7 3 3 1 15–8 Kennet Andersson (5), Martin Dahlin (4), Tomas Brolin (3), Roger Ljung (1), Håkan Mild (1),
Henrik Larsson (1)
1998 Ej kvalificerat
2002 Åttondelsfinal 4 1 3 0 5–3 Henrik Larsson (3), Anders Svensson (1), Niclas Alexandersson (1)
2006 Åttondelsfinal 4 1 2 1 3–4 Fredrik Ljungberg (1), Marcus Allbäck (1), Henrik Larsson (1)
2010 Ej kvalificerat
2014
Totalt 11/19 46 16 13 17 75–69 Bästa målskyttar: Kennet Andersson och Henrik Larsson (5 mål)

* Oavgjorda matcher inkluderar matcher som avgjorts genom straffsparksläggning.

Resultat i Europamästerskap (inklusive Europacupen för landslag 1960 och 1964)[redigera | redigera wikitext]

År Omgång Matcher Vinster Oavgjorda* Förluster Mål Målskyttar
1960 Deltog ej
1964 Ej kvalificerat
1968 Ej kvalificerat
1972 Ej kvalificerat
1976 Ej kvalificerat
1980 Ej kvalificerat
1984 Ej kvalificerat
1988 Ej kvalificerat
1992 Semifinal 4 2 1 1 6–5 Tomas Brolin (3), Jan Eriksson (2), Kennet Andersson (1)
1996 Ej kvalificerat
2000 Gruppspel 3 0 1 2 2–4 Johan Mjällby (1), Henrik Larsson (1)
2004 Kvartsfinal 4 1 3 0 8–3 Henrik Larsson (3), Zlatan Ibrahimović (2), Fredrik Ljungberg (1),

Marcus Allbäck (1), Mattias Jonson (1)

2008 Gruppspel 3 1 0 2 3–4 Zlatan Ibrahimović (2), Petter Hansson (1)
2012 Gruppspel 3 1 0 2 5–5 Zlatan Ibrahimović (2), Olof Mellberg (1), Sebastian Larsson (1), självmål (1)**
Totalt 5/13 17 5 5 7 24-21 Bästa målskyttar: Zlatan Ibrahimović (6 mål), Henrik Larsson (4).

* Oavgjorda matcher inkluderar matcher som avgjorts genom straffsparksläggning.
** Självmålet i EM 2012 var i matchen mellan Sverige och England där målet framspelades av Olof Mellberg, men styrdes in av en motståndare.

  • Fram till och med 1976 var det bara fyra lag och fram till 1992 bara åtta lag i EM-slutspelet, vilket gjorde det svårare att kvalificera sig till EM än till VM.

Resultat i OS[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

Följande 24 spelare är uttagna till träningsmatcherna mot Turkiet den 24 mars och Tjeckien den 29 mars 2016.[192]

Antalet landskamper och mål är korrekta per den 30 mars 2016.[192]

Nr Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
MV Andreas Isaksson 3 oktober 1981 (34 år) 128 0 Turkiet Kasımpaşa
MV Robin Olsen 8 januari 1990 (26 år) 3 0 Danmark FC Köpenhamn (Utlånad från Grekland PAOK)
MV Johannes Hopf 16 juni 1987 (28 år) 0 0 Turkiet Gençlerbirliği
F Andreas Granqvist 16 april 1985 (31 år) 50 3 Ryssland Krasnodar
F Mikael Lustig 13 december 1986 (29 år) 50 2 Skottland Celtic
F Martin Olsson 17 maj 1988 (27 år) 34 5 England Norwich City
F Erik Johansson 30 december 1988 (27 år) 8 0 Danmark FC Köpenhamn
F Emil Salomonsson 28 april 1989 (27 år) 6 1 Sverige IFK Göteborg
F Alexander Milosevic 30 januari 1992 (24 år) 5 0 Tyskland Hannover 96 (Utlånad från Turkiet Beşiktaş)
F Ludwig Augustinsson 21 april 1994 (22 år) 3 0 Danmark FC Köpenhamn
F Victor Nilsson Lindelöf 17 juli 1994 (21 år) 2 0 Portugal Benfica
MF Kim Källström 24 augusti 1982 (33 år) 127 16 Schweiz Grasshoppers
MF Sebastian Larsson 6 juni 1985 (30 år) 82 6 England Sunderland
MF Pontus Wernbloom 25 juni 1986 (29 år) 50 2 Ryssland CSKA Moskva
MF Jimmy Durmaz 22 mars 1989 (27 år) 30 2 Grekland Olympiakos
MF Albin Ekdal 28 juli 1989 (26 år) 21 0 Tyskland Hamburg
MF Erkan Zengin 5 augusti 1985 (30 år) 19 3 Turkiet Trabzonspor
MF Emil Forsberg 23 oktober 1991 (24 år) 15 1 Tyskland RB Leipzig
MF Oscar Hiljemark 28 juni 1992 (23 år) 9 1 Italien Palermo
MF Oscar Lewicki 14 juli 1992 (23 år) 9 0 Sverige Malmö FF
A Zlatan Ibrahimović (kapten) 3 oktober 1981 (34 år) 112 62 Frankrike Paris Saint-Germain
A Marcus Berg 17 augusti 1986 (29 år) 37 10 Grekland Panathinaikos
A John Guidetti 15 april 1992 (24 år) 7 0 Spanien Celta Vigo
A Emir Kujovic 22 juni 1988 (27 år) 3 1 Sverige IFK Norrköping

Nyligen inkallade[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare har varit uttagna i det svenska landslaget de senaste 12 månaderna.

Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb Senaste inkallelsen
MV Karl-Johan Johnsson 28 januari 1990 (26 år) 3 0 Danmark Randers FC mot  Finland 10 januari 2016
MV Jacob Rinne 20 juni 1993 (22 år) 1 0 Sverige Örebro SK mot  Finland 10 januari 2016
MV Patrik Carlgren 8 januari 1992 (24 år) 1 0 Sverige AIK mot  Finland 10 januari 2016
MV Kristoffer Nordfeldt 23 juni 1989 (26 år) 5 0 Wales Swansea City mot  Moldavien 12 oktober 2015
F Anton Tinnerholm 26 februari 1991 (25 år) 6 0 Sverige Malmö FF mot  Finland 10 januari 2016
F Sebastian Holmén 29 april 1992 (24 år) 4 0 Ryssland Dynamo Moskva mot  Finland 10 januari 2016
F Emil Bergström 19 maj 1993 (22 år) 3 0 Ryssland Rubin Kazan mot  Finland 10 januari 2016
F Adam Lundqvist 20 mars 1994 (22 år) 2 0 Sverige IF Elfsborg mot  Finland 10 januari 2016
F Linus Wahlqvist 11 november 1996 (19 år) 2 0 Sverige IFK Norrköping mot  Finland 10 januari 2016
F Pa Konate 25 april 1994 (22 år) 2 0 Sverige Malmö FF mot  Finland 10 januari 2016
F Joakim Nilsson 6 februari 1994 (22 år) 1 0 Sverige IF Elfsborg mot  Finland 10 januari 2016
F Pierre Bengtsson 12 april 1988 (28 år) 24 0 Tyskland Mainz 05 mot  Danmark 17 november 2015
F Filip Helander 22 april 1993 (23 år) 0 0 Italien Hellas Verona mot  Danmark 17 november 2015
F Mikael Antonsson 31 maj 1981 (34 år) 28 0 Danmark FC Köpenhamn mot  Danmark 14 november 2015
F Jonas Olsson 10 mars 1983 (33 år) 25 1 England West Bromwich Albion mot  Österrike 8 september 2015
F Oscar Wendt 24 oktober 1985 (30 år) 25 0 Tyskland Borussia Mönchengladbach mot  Österrike 8 september 2015
F Per Nilsson 15 september 1982 (33 år) 16 2 Danmark FC Köpenhamn mot  Montenegro 14 juni 2015
F Pontus Jansson 13 februari 1991 (25 år) 7 0 Italien Torino mot  Montenegro 14 juni 2015 (Återbud)
F Markus Holgersson 16 april 1985 (31 år) 1 0 Cypern Anorthosis Famagusta mot  Norge 8 juni 2015
F Per Karlsson 2 januari 1986 (30 år) 2 0 Sverige AIK mot  Iran 31 mars 2015
MF Sebastian Eriksson 31 januari 1989 (27 år) 7 0 Sverige IFK Göteborg mot  Finland 10 januari 2016
MF Gustav Svensson 7 februari 1987 (29 år) 6 0 Kina Guangzhou R&F mot  Finland 10 januari 2016
MF Viktor Claesson 2 januari 1992 (24 år) 6 1 Sverige IF Elfsborg mot  Finland 10 januari 2016
MF Marcus Rohdén 11 maj 1991 (24 år) 5 1 Sverige IF Elfsborg mot  Finland 10 januari 2016
MF Nicklas Bärkroth 19 januari 1992 (24 år) 4 0 Sverige IFK Norrköping mot  Finland 10 januari 2016
MF Alexander Fransson 2 april 1994 (22 år) 2 0 Schweiz Basel mot  Finland 10 januari 2016
MF Melker Hallberg 20 oktober 1995 (20 år) 2 1 Sverige Hammarby IF (Utlånad från Italien Udinese) mot  Finland 10 januari 2016
MF Kerim Mrabti 20 maj 1994 (21 år) 1 0 Sverige Djurgårdens IF mot  Estland 6 januari 2016
MF Kristoffer Olsson 30 juni 1995 (20 år) 0 0 Danmark Midtjylland mot  Finland 10 januari 2016 (Återbud)
MF Abdul Khalili 7 juni 1992 (23 år) 1 0 Turkiet Mersin İdmanyurdu mot  Danmark 17 november 2015
MF Robin Quaison 9 oktober 1993 (22 år) 5 2 Italien Palermo mot  Iran 31 mars 2015
MF Alexander Farnerud 1 maj 1984 (32 år) 8 2 Italien Torino mot  Iran 31 mars 2015 (Återbud)
A Christoffer Nyman 5 oktober 1992 (23 år) 4 0 Sverige IFK Norrköping mot  Finland 10 januari 2016
A Mikael Ishak 31 mars 1993 (23 år) 4 1 Danmark Randers mot  Finland 10 januari 2016
A Gustav Engvall 29 april 1996 (20 år) 2 0 Sverige IFK Göteborg mot  Finland 10 januari 2016
A Ola Toivonen 3 juli 1986 (29 år) 45 9 England Sunderland (Utlånad från Frankrike Rennes) mot  Danmark 17 november 2015
A Isaac Kiese Thelin 24 juni 1992 (23 år) 7 0 Frankrike Bordeaux mot  Moldavien 12 oktober 2015
A Johan Elmander 27 maj 1981 (34 år) 85 20 Danmark Bröndby mot  Iran 31 mars 2015

Tidigare landslaguppställningar[redigera | redigera wikitext]

Mästerskapslåtar[redigera | redigera wikitext]

Officella[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1950-talet har officiella låtar gjorts till alla EM- och VM-turneringar där Sverige deltagit i slutspelet.

År/turnering Artist Låtnamn Övrigt
VM 1950 Tompa Jahn Svenska landslaget i landsflykt -
VM 1958 Nacka Skoglund Vi hänger me -
VM 1970 ? ? -
VM 1974 Svenska fotbollslandslaget och Georg "Åby" Ericson Vi är svenska fotbollsgrabbar -
VM 1978 VM-truppen och Schytts Vi gör så gott vi kan -
VM 1990 Galenskaparna och After Shave Ciao ciao Italia -
EM 1992 Peter Jöback och Towe Jaarnek More than a game Sverige var värdland, "More than a game" var officiell låt för turneringen.
VM 1994 GES När vi gräver guld i USA -
EM 2000 Staffan Hellstrand Explodera -
VM 2002 Magnus Uggla Vi ska till VM -
EM 2004 Markoolio In med bollen -
VM 2006 Tomas Ledin Vi är på gång -
EM 2008 Elias feat. Frans Fotbollsfest -
EM 2012 Neverstore Vi mot världen -

Inofficiella[redigera | redigera wikitext]

Det har även gjort inofficiella fotbollslåtar till mästerskapen. Här några i urval.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. Fifa. 7 maj 2015. http://www.fifa.com/worldranking/rankingtable/index.html. Läst 7 januari 2016. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] ”Milstolpar”. svenskfotboll.se. http://www.svenskfotboll.se/t2svff.aspx?p=222086. 
  3. ^ ”Sveriges nationalarena i fotboll”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/historia/rasunda. Läst 23 juni 2011. 
  4. ^ ”OS 1948”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/historia/ar-for-ar/klassiska-landslag/os-1948/. Läst 23 juni 2011. 
  5. ^ [a b c d e f g] Jimmy Lindahl och Alf Frantz. ”90 år sedan första landskampen”. http://www.bolletinen.se/sfs/pdf/arti_h_landslag_90ar_sen_forsta_landskampen.pdf. Läst 7 januari 2016. 
  6. ^ Jimmy Lindahl/Alf Frantz (1998-04): [bolletinen.se/sfs/pdf/arti_h_landslag_90ar_sen_forsta_landskampen.pdf "90 år sedan första landskampen".] Gislaved/Väckelsång. Läst 18 juni 2013.
  7. ^ ”Karl Ansén - Sveriges Olympiska Kommitté” (på sv). sok.se. http://sok.se/idrottare/idrottare/k/karl-ansen.html. Läst 7 januari 2016. 
  8. ^ ”Sveriges landslag”. www.fotbollen.com. http://www.fotbollen.com/sverige/index.html. Läst 7 januari 2016. 
  9. ^ ”Sveriges A-landskamper genom tiderna”. www.bolletinen.se. http://www.bolletinen.se/sfs/java/lktot.htm. Läst 7 januari 2016. 
  10. ^ ”Rudolf Kock - Sveriges Olympiska Kommitté” (på sv). sok.se. http://sok.se/idrottare/idrottare/r/rudolf-kock.html. Läst 7 januari 2016. 
  11. ^ ”Sven Rydell - Sveriges Olympiska Kommitté” (på sv). sok.se. http://sok.se/idrottare/idrottare/s/sven-rydell.html. Läst 7 januari 2016. 
  12. ^ ”Sigfrid Lindberg - Sveriges Olympiska Kommitté” (på sv). sok.se. http://sok.se/idrottare/idrottare/s/sigfrid-lindberg.html. Läst 7 januari 2016. 
  13. ^ [a b] ”Landskampsdatabasen”. www.campsweden.se. http://www.campsweden.se/index.php?option=com_content&task=view&id=793&Itemid=135. Läst 12 maj 2011. 
  14. ^ ”World Cup 1934 Qualifying”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/34q.html. Läst 7 januari 2016. 
  15. ^ [a b] ”Historisk guide till fotbolls-VM” (på sv-se). Populär Historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/historisk-guide-till-fotbolls-vm/. Läst 7 januari 2016. 
  16. ^ ”World Cup 1934”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/34f.html. Läst 7 januari 2016. 
  17. ^ ”Milstolpar — fogis.se”. fogis.se. http://fogis.se/om-svff/ar-for-ar/milstolpar/. Läst 5 januari 2016. 
  18. ^ ”OS-nostalgi - Sveriges fotbollsfiasko mot Japan i Berlin-OS 1936 - OS i London 2012”. sverigesradio.se. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/44214?programid=4354. Läst 5 januari 2016. 
  19. ^ [a b] ”Historisk guide till fotbolls-VM” (på sv-se). Populär Historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/historisk-guide-till-fotbolls-vm/. Läst 5 januari 2016. 
  20. ^ [a b] ”World Cup 1938 finals”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/38full.html. Läst 7 januari 2016. 
  21. ^ [a b] ”Sweden - International Results”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tablesz/zwed-intres.html. Läst 7 januari 2016. 
  22. ^ [a b c d e f g h] ”OS 1948 — fogis.se”. fogis.se. http://fogis.se/om-svff/ar-for-ar/klassiska-landslag/os-1948/. Läst 8 januari 2016. 
  23. ^ ”Lättaste matchen någonsin - då kan det bli tvåsiffrigt...”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/masterskap/article10394337.ab. Läst 8 januari 2016. 
  24. ^ ”(New) 1948 (13.08) Sweden - Yugoslavia - 3-1 Final London Olympics”. https://www.youtube.com/watch?v=N_QZW5kK5_A. Läst 8 januari 2016. 
  25. ^ ”Gunnar Nordahl, en av Sveriges...”. http://www.gunnar-nordahl.com/1961-%3E/PDF/2011-0224.pdf. Läst 8 januari 2016. 
  26. ^ ”Lidas var hjärnan i Gre-no-li”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/lidas-var-hjarnan-i-gre-no-li/. Läst 8 januari 2016. 
  27. ^ ”World Cup 1950 finals”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/50full.html#grc. Läst 7 januari 2016. 
  28. ^ ”World Cup 1950 finals”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/50full.html#final. Läst 7 januari 2016. 
  29. ^ ”Karl "Rio-Kalle" Svensson”. www.ne.se. http://www.ne.se/karl-rio-kalle-svensson. Läst 12 maj 2011. 
  30. ^ ”RioKalle lever i vårt minne”. | Allt Om HIF |. http://www.alltomhif.se/2013/07/15/rio-kalle-lever-i-vart-minne/. Läst 5 januari 2016. 
  31. ^ ”Lennart "Nacka" Skoglund”. Stockholmsidrotten. http://www.rf.se/Distrikt/StockholmsIdrottsforbund/OmStockholmsidrotten/StockholmsIdrottshistoriskaForening/Idrottshistoriskaartiklar/LennartNackaSkoglund/. Läst 5 januari 2016. 
  32. ^ ”Spelprogram - Herrar OS — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/cuper-och-serier/supercupen-damer/supercupen-damer/?scr=fixturelist&ftid=30307. Läst 5 januari 2016. 
  33. ^ ”Herrar OS Matchinformation: Sverige mot Ungern 1952-07-28 (0-6) — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/cuper-och-serier/supercupen-damer/supercupen-damer/?scr=result&fmid=1568205. Läst 5 januari 2016. 
  34. ^ ”Herrar OS Matchinformation: Sverige mot Tyskland 1952-08-01 (2-0) — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/cuper-och-serier/supercupen-damer/supercupen-damer/?scr=result&fmid=1568206. Läst 5 januari 2016. 
  35. ^ "Sverige i Fotbolls-VM 1958", SR Minnen
  36. ^ ”VM 1958 — fogis.se”. fogis.se. http://fogis.se/om-svff/ar-for-ar/klassiska-landslag/vm-1958/. Läst 5 januari 2016. 
  37. ^ ”Här är VM-historiens snyggaste mål”. SvD.se. http://www.svd.se/har-ar-vm-historiens-snyggaste-mal. Läst 3 januari 2016. 
  38. ^ ”Grattis Kurre Hamrin, 80 år - Sport | SVT.se”. svt.se. http://www.svt.se/sport/artikel/grattis-kurre-hamrin-80-ar/. Läst 3 januari 2016. 
  39. ^ ”VM-finalen i fotboll 1958 - film 13 i Folke Wännströms samling - Stockholmskällan”. stockholmskallan.se. http://stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=28925. Läst 5 januari 2016. 
  40. ^ [a b] ”12 december: 1-2, tunga förluster 12 gånger om - Radiosportens listiga julkalender 2012 - Radiosporten”. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=179&grupp=18769&artikel=5376791. Läst 5 januari 2016. 
  41. ^ ”VM-kval 1964-1965 Grupp 2”. http://www.fotbollsweden.se/Sve%20VM-kval%201964-65.htm. Läst 5 januari 2016. 
  42. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1962”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1962.htm. Läst 5 januari 2016. 
  43. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1963”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1963.htm. Läst 5 januari 2016. 
  44. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1964”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1964.htm. Läst 5 januari 2016. 
  45. ^ ”EM 1968”. www.gruvstugan.com. http://www.gruvstugan.com/em_1968.htm. Läst 5 januari 2016. 
  46. ^ ”Här är tio klassiska kval-ögonblick”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/har-ar-tio-klassiska-kval-ogonblick/. Läst 5 januari 2016. 
  47. ^ ”Aftonbladet sport: Guldbollen”. wwwc.aftonbladet.se. http://wwwc.aftonbladet.se/sport/guldbollen/1970.html. Läst 5 januari 2016. 
  48. ^ ”Fotbolls-VM 1970 i Mexico”. http://www.ointres.se/Fotbolls-VM_1970.pdf. Läst 5 januari 2016. 
  49. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1970”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1970.htm. Läst 5 januari 2016. 
  50. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1971”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1971.htm. Läst 5 januari 2016. 
  51. ^ ”Sverige i EM-slutspel – Fotbolls-EM 2012 i Polen & Ukraina”. fotbollsem-2012.se. http://fotbollsem-2012.se/sverige-i-em-slutspel/. Läst 5 januari 2016. 
  52. ^ ”Svenska herr-landslagets historia”. www.sverigeslandslag.se. http://www.sverigeslandslag.se/historikherrar.html. Läst 5 januari 2016. 
  53. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1973”. fotbollsweden.se. http://fotbollsweden.se/1973.htm. Läst 5 januari 2016. 
  54. ^ ”Tidigare möten mot Malta - Fotboll”. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12344&artikel=3085486. Läst 5 januari 2016. 
  55. ^ ”Minns dröm- och mardrömsmötena med Österrike - Herrlandslaget - Fotboll”. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=9155&artikel=5555186. Läst 5 januari 2016. 
  56. ^ ”Ralf Edström om klassiska snödramat mot Österrike för 40 år sen - P4 Värmland”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5556891. Läst 5 januari 2016. 
  57. ^ ”Roland Sandberg – hjälten i snömatchen mot Österrike - Sport | SVT.se”. svt.se. http://www.svt.se/sport/artikel/roland-sandberg-hjalte-i-snomatchen-mot-osterrike/. Läst 5 januari 2016. 
  58. ^ [a b] ”Sveriges Landslag i Fotboll 1974”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1974.htm. Läst 5 januari 2016. 
  59. ^ ”10 DN-rubriker från VM 1974 i Västtyskland - DN.SE” (på sv-SE). DN.SE. http://www.dn.se/dn-150-ar/10-dn-rubriker-fran-vm-1974-i-vasttyskland/. Läst 5 januari 2016. 
  60. ^ [a b] ”Matchrapport Västtyskland-Sverige”. www.fifa.com. 30 juni 1974. http://www.fifa.com/worldcup/archive/edition=39/results/matches/match=2065/report.html. Läst 4 maj 2011. 
  61. ^ ”Svenska VM-historien i bilder”. SvD.se. http://www.svd.se/nostalgi-20-ar-sedan-sveriges-vm-fest#sida-6. Läst 5 januari 2016. 
  62. ^ ”SWEDEN - WEST GERMANY 1974 (highlights)”. https://www.youtube.com/watch?v=dzB7RlqwFHc. Läst 5 januari 2016. 
  63. ^ ”Galna målgester”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/article13704023.ab. Läst 5 januari 2016. 
  64. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1975”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1975.htm. Läst 5 januari 2016. 
  65. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1975”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1976.htm. Läst 5 januari 2016. 
  66. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1977”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1977.htm. Läst 5 januari 2016. 
  67. ^ ”VM I FOTBOLL 1978”. www.fotbollen.com. http://www.fotbollen.com/vm/vm1978.html. Läst 5 januari 2016. 
  68. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1978”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1978.htm. Läst 5 januari 2016. 
  69. ^ ”Sveriges Landslag i Fotboll 1979”. www.fotbollsweden.se. http://www.fotbollsweden.se/1979.htm. Läst 5 januari 2016. 
  70. ^ ”Sverige i VM-kvalet 1980-81”. http://www.fotbollsweden.se/Sve%20VM-kval%201980-81.htm. Läst 5 januari 2016. 
  71. ^ ”Fick Socrates tröja - frågade mitt i fajten”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/fick-socrates-troja---fragade-mitt-i-fajten/. Läst 5 januari 2016. 
  72. ^ ”Italien utklassat 1983 — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/arkiv/tidigare/2004/06/italien-utklassat-1983/. Läst 5 januari 2016. 
  73. ^ ”European Championship 1984”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/84e.html. Läst 5 januari 2016. 
  74. ^ [a b c] ”Portugal är enbart ångest och det är ”Labans” fel | Olof Lundhs blogg”. blogg.fotbollskanalen.se. http://blogg.fotbollskanalen.se/lundh/2013/11/14/portugal-ar-enbart-angest-och-det-ar-labans-fel/. Läst 5 januari 2016. 
  75. ^ Det gråtande decenniet, Offside, nr 4, 2010
  76. ^ ”Olle Nordin tar över Örgryte”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/superettan/olle-nordin-tar-over-orgryte/. Läst 5 januari 2016. 
  77. ^ ”European Championship 1988”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/88e.html. Läst 5 januari 2016. 
  78. ^ ”Glenn Hysén fyller 50”. Expressen. http://www.expressen.se/gt/glenn-hysen-fyller-50/. Läst 6 januari 2016. 
  79. ^ ”Inget är givet i matchen mot Finland”. SvD.se. http://www.svd.se/inget-ar-givet-i-matchen-mot-finland. Läst 6 januari 2016. 
  80. ^ ”VM-klassiker mot Sverige: 1990 – Den perfekta starten - Brasilien - Sydamerika | SvenskaFans.com”. www.svenskafans.com. http://www.svenskafans.com/varlden/VM-klassiker-mot-Sverige-1990-Den-perfekta-starten-451321.aspx. Läst 6 januari 2016. 
  81. ^ ”Klassiska referat: VM 1990 i Italien - Fotboll”. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12344&artikel=1307003. Läst 6 januari 2016. 
  82. ^ ”Svenska herr-landslagets historia”. www.sverigeslandslag.se. http://www.sverigeslandslag.se/historikherrar.html. Läst 6 januari 2016. 
  83. ^ ”start”. Offside. http://www.offside.org/pelle-blohm/2012/rasunda-vackte-minnen-om-min-enda-landskamp-till-liv. Läst 6 januari 2016. 
  84. ^ ”Sverige i EM 1992 Grupp A”. http://www.fotbollsweden.se/Sverige%20EM%201992.htm. Läst 6 januari 2016. 
  85. ^ ”Det bästa laget som världen aldrig fick se? | balkanbloggen”. blogg.fotbollskanalen.se. http://blogg.fotbollskanalen.se/balkanbloggen/2013/03/11/det-basta-laget-som-varlden-aldrig-fick-se/. Läst 6 januari 2016. 
  86. ^ ”England Match No. 688 - Sweden - 17 June 1992 - Match Summary and Report”. www.englandfootballonline.com. http://www.englandfootballonline.com/Seas1990-00/1991-92/M0688Swe1992.html. Läst 6 januari 2016. 
  87. ^ ”EM -92: Danmarks guldknock | Åsikten | Gurufans”. gurufans.com. http://gurufans.com/sv/opinion/em-92-danmarks-guldknock. Läst 6 januari 2016. 
  88. ^ ”1/2 UEFA Euro 1992 Sweden-Germany 2-3”. https://www.youtube.com/watch?v=1bs_IVUvxDI. Läst 6 januari 2016. 
  89. ^ [a b c] ”1994 USA”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/masterskap/article10829280.ab. Läst 3 januari 2016. 
  90. ^ ”Här är målen i textform”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article10974320.ab. Läst 6 januari 2016. 
  91. ^ Fifa.com: 1994 Fifa World Cup USA Läst 18 november 2015
  92. ^ [a b] ”Tomas Brolin”. www.ne.se. http://www.ne.se/tomas-brolin. Läst 12 maj 2011. 
  93. ^ ”VM 1994”. www.fifa.com. http://www.fifa.com/worldcup/archive/edition=84/statistics/index.html. Läst 12 maj 2011. 
  94. ^ ”European Championship 1996”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/96e.html. Läst 23 maj 2011. 
  95. ^ ”"Det är dags för en ny Sverige-dödare nu..."”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/det-ar-dags-for-en-ny-sverige-dodare-nu/. Läst 5 januari 2016. 
  96. ^ ”Sverige på väg mot femte raka mästerskapet”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/sverige-pa-vag-mot-femte-raka-masterskapet/. Läst 6 januari 2016. 
  97. ^ ”European Championship 2000”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/00e.html. Läst 6 januari 2016. 
  98. ^ ”Så har vi åkt ur EM och VM - under 2000-talet”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/em/sa-har-vi-akt-ur-em-och-vm---under-2000-talet/. Läst 6 januari 2016. 
  99. ^ ”Herr: Sverige vann King´s Cup — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/arkiv/tidigare/2003/02/herr-sverige-vann-kings-cup/. Läst 7 januari 2016. 
  100. ^ ”De är älskade – och hatade”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article10213721.ab. Läst 6 januari 2016. 
  101. ^ ”World Cup 2002 Qualifying”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/2002q.html. Läst 6 januari 2016. 
  102. ^ ”World Cup 2002 1996”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/2002full.html. Läst 23 maj 2011. 
  103. ^ ”VM: Svensk 2-1-seger efter rysare — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/arkiv/tidigare/2002/06/vm-svensk-2-1-seger-efter-rysare/. Läst 7 januari 2016. 
  104. ^ ”Johan Mjällby om EM, "Mjällbymål" och chips”. fotbollskanalen. http://www.fotbollskanalen.se/sverige/johan-mjallby-om-em-mjallbymal-och-chips/. Läst 6 januari 2016. 
  105. ^ ”VM: Gruppseger efter svensk bragdmatch — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/arkiv/tidigare/2002/06/vm-gruppseger-efter-svensk-bragdmatch/. Läst 7 januari 2016. 
  106. ^ [a b] ”Stolpen som Anders Svensson aldrig glömmer”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/article10285378.ab. Läst 7 januari 2016. 
  107. ^ ”VM: Förlängningsdrama ändade sagan — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/landslag/herrar/tidigare-ar/spelaret-2002/vm-2002/arkiv/tidigare/2002/06/vm-forlangningsdrama-andade-sagan/. Läst 6 januari 2016. 
  108. ^ ”BBC”. 11 oktober 2003. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/internationals/2899287.stm. Läst 7 januari 2016. 
  109. ^ ”Special: Här är Henrik Larssons spelarkarriär - Fotboll”. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12344&artikel=1891135. Läst 7 januari 2016. 
  110. ^ ”Best goals of Euro 2004”. www.bbc.co.uk. 3 juli 2004. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/euro_2004/3863433.stm. Läst 12 juni 2011. 
  111. ^ ”European Championship 2004”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/04e.html. Läst 23 maj 2011. 
  112. ^ ”– Svezia e Danimarca pareggiano 2-2”. www.lagazzettadelmezzogiorno.it. http://www.lagazzettadelmezzogiorno.it/sport/europei-2004-svezia-e-danimarca-pareggiano-2-2-no113273/. Läst 7 januari 2016. 
  113. ^ ”Den italienska mardrömmen besannades Sverige och Danmark vidare efter 2-2 - Nyheter (Ekot)”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=434306. Läst 7 januari 2016. 
  114. ^ ”Italy are cheating themselves with conspiracy claims”. Mail Online. https://plus.google.com/101913233771349778690/. http://www.dailymail.co.uk/sport/article-307661/Italy-cheating-conspiracy-claims.html. Läst 7 januari 2016. 
  115. ^ ”Sverige straffat av Holland”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/sverige-straffat-av-holland/. Läst 7 januari 2016. 
  116. ^ ”Ungerns målvakt om Zlatans supermål: Det var fantastiskt”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/herrlandslaget/article11984730.ab. Läst 3 januari 2016. 
  117. ^ ”Hård dom av svenska krönikörer - Sport | SVT.se”. svt.se. http://www.svt.se/sport/artikel/hard-dom-av-svenska-kronikorer/. Läst 3 januari 2016. 
  118. ^ ”World Cup 2006”. www.fifa.com. http://www.fifa.com/worldcup/archive/germany2006/results/index.html. Läst 23 maj 2011. 
  119. ^ ”Lagerbäck pressad efter 2-0-förlusten - Världsmästerskapet 2006 (h)”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2573&artikel=885969. Läst 3 januari 2016. 
  120. ^ [a b] ”Matchen avbruten i Köpenhamn — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/arkiv/tidigare/2007/06/matchen-avbruten-i-kopenhamn/. Läst 7 januari 2016. 
  121. ^ ”Danska spelarna bedrövade - DN.SE” (på sv-se). DN.SE. http://www.dn.se/sport/fotboll/danska-spelarna-bedrovade/. Läst 7 januari 2016. 
  122. ^ ”Skandalen på Parken 2007 - Del 2”. https://www.youtube.com/watch?v=EbSU4ubVJ_8. Läst 7 januari 2016. 
  123. ^ ”Matchen avbruten - Sverige tilldömt segern”. svenskfotboll.se. 2 juni 2007. http://www.svenskfotboll.se/t2llh.aspx?p=345819&x=1&a=917509. 
  124. ^ ”"Fylledansken" vill inte tillbaka till Parken”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/fylledansken-vill-inte-tillbaka-till-parken/. Läst 7 januari 2016. 
  125. ^ ”Skandal gav Sverige segern - Fotboll”. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12344&artikel=1403525. Läst 7 januari 2016. 
  126. ^ ”Bomben: Henke med i EM-truppen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/masterskap/article11411691.ab. Läst 7 januari 2016. 
  127. ^ ”Sverige i EM 2008 Grupp D”. http://www.fotbollsweden.se/Sverige%20EM%202008.htm. Läst 7 januari 2016. 
  128. ^ ”Olsson: Jag förstår inte 3-5-2 - skrota det”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/olsson-jag-forstar-inte-3-5-2---skrota-det/. Läst 7 januari 2016. 
  129. ^ ”Tung förlust mot Danmark - Kim Källström missade straff - Radiosportens fotbollsnyheter - Fotboll”. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=12344&artikel=2886519. Läst 11 augusti 2015. 
  130. ^ ”Zlatan sänkte Ungern - igen - Radiosporten”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=179&artikel=3079869. Läst 7 januari 2016. 
  131. ^ Zlatan överväger sluta i landslaget, Dagens Nyheter 9 november 2009.
  132. ^ ”Erik Hamrén ny förbundskapten”. svenskfotboll.se. 4 november 2009. http://svenskfotboll.se/arkiv/landslag/2009/11/erik-hamren-ny-forbundskapten/. 
  133. ^ http://svenskfotboll.se/landslag/arkiv/landslag/2010/05/herr-hamren-pa-heltid-fran-1-juni/
  134. ^ Erik Hamrén förlorade sin första match som förbundskapten
  135. ^ Hamréns första match på hemmaplan
  136. ^ ”TV: Sverige utklassat - förnedrat, avklätt och avslöjat”. fotbollskanalen. http://www.fotbollskanalen.se/sverige/tv-sverige-utklassat---fornedrat-avklatt-och-avslojat/. Läst 7 januari 2016. 
  137. ^ [a b] ”EM-kval 2010-2011 Grupp E”. http://www.fotbollsweden.se/EM-kval%202010-11%20Grupp%20E.htm. Läst 7 januari 2016. 
  138. ^ ”Fotboll Sverige – Holland EM kval 2011 Herrar – Svenska Landslaget”. svenskalandslaget.se. http://svenskalandslaget.se/fotboll-sverige-holland-em-kval-2011-herrar/. Läst 7 januari 2016. 
  139. ^ ”UEFA EURO 2012”. www.uefa.com. http://en.uefa.com/uefaeuro2012/standings/round=15171/group=700961/index.html. 
  140. ^ Sverige-Kazakstan 2-0, SvenskaFans.com 11 september 2012.
  141. ^ Färöarna-Sverige 1-2, Aftonbladet.se 12 oktober 2012.
  142. ^ Tyskland-Sverige 4-4, SVT.se 17 oktober 2012.
  143. ^ Magisk Zlatan sänkte England, Radiosporten 14 november 2012.
  144. ^ ”Zlatan wins goal of the year for bicycle kick against England”. Mail Online. https://plus.google.com/101913233771349778690/. http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-2538760/Zlatan-wins-FIFAs-goal-year-award-unbelievable-bicycle-kick-against-England.html. Läst 3 januari 2016. 
  145. ^ ”World Cup 2014 Qualifying”. www.rsssf.com. http://www.rsssf.com/tables/2014q.html. Läst 7 januari 2016. 
  146. ^ ”Svensson jubilerade – frälste Sverige”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/article17425469.ab. Läst 7 januari 2016. 
  147. ^ ”Herrar A VM-kval Matchinformation: Kazakstan mot Sverige 2013-09-10 (0-1) — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/landslag/herrar/arkiv/landslag/2013/09/kazakstan-sverige/. Läst 7 januari 2016. 
  148. ^ ”Så var Sverige–Österrike - DN.SE” (på sv-se). DN.SE. http://www.dn.se/sport/fotboll/sa-var-sverigeosterrike/. Läst 7 januari 2016. 
  149. ^ ”Sverige mot Portugal i playoff — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/landslag/herrar/arkiv/landslag/2013/10/lottning-vmkval-playoff/. Läst 7 januari 2016. 
  150. ^ ”Playoff: Portugal - Sverige 1-0 - Sverige - Övrigt | SvenskaFans.com”. www.svenskafans.com. http://www.svenskafans.com/fotboll/playoff-portugal-sverige-493667.aspx. Läst 7 januari 2016. 
  151. ^ ”Sverige missar VM-slutspelet”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/sport/fotboll/sverige-missar-vm-slutspelet-/. Läst 7 januari 2016. 
  152. ^ ”Lundh: Vad har Sverige i EM att göra om gruppen är för svår?”. fotbollskanalen. http://www.fotbollskanalen.se/olof-lundh/lundh-vad-har-sverige-i-em-att-gora-om-gruppen-ar-for-svar/. Läst 3 januari 2016. 
  153. ^ ”Erik Hamréns svar – efter spelarnas kritik”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/erik-hamrens-svar--efter-spelarnas-kritik/. Läst 7 januari 2016. 
  154. ^ ”Anders Svensson slutar i landslaget”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/herrlandslaget/article18009701.ab. Läst 7 januari 2016. 
  155. ^ ”Sverige faller på fotbollsranking”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/herrlandslaget/article19741766.ab. Läst 7 januari 2016. 
  156. ^ ”Herrar A EM-kval Matchinformation: Montenegro mot Sverige 2014-11-15 (1-1) — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/landslag/herrar/arkiv/landslag/2014/11/montenegro-sverige/. Läst 7 januari 2016. 
  157. ^ ”Football rankings: FIFA Ranking: December 2014 final preview”. www.football-rankings.info. http://www.football-rankings.info/2014/12/fifa-ranking-december-2014-final-preview.html. Läst 7 januari 2016. 
  158. ^ ”Sverige tangerar historiskt bottennapp på rankningen”. fotbollskanalen. http://www.fotbollskanalen.se/sverige/sverige-tangerar-historiskt-bottennapp-pa-rankningen/. Läst 7 januari 2016. 
  159. ^ [a b] ”Sverige faller på världsrankingen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/herrlandslaget/article21219892.ab. Läst 7 januari 2016. 
  160. ^ ”TV: Utspelade och utbuade - Österrike körde över Sverige”. fotbollskanalen. http://www.fotbollskanalen.se/sverige/tv-utspelade-och-utbuade---osterrike-korde-over-sverige/. Läst 7 januari 2016. 
  161. ^ ”Sverige förnedrat av Österrike i ödesmötet”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/sverige-fornedrat-av-osterrike-i-odesmotet/. Läst 7 januari 2016. 
  162. ^ ”Siffrorna visar: Han ersätter Erik Hamrén”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/spel/article21387167.ab. Läst 7 januari 2016. 
  163. ^ ”Ansvaret ligger helt på Erik Hamrén | Olof Lundhs blogg”. blogg.fotbollskanalen.se. http://blogg.fotbollskanalen.se/lundh/2015/09/08/ansvaret-ligger-pa-erik-hamren/. Läst 7 januari 2016. 
  164. ^ ”Herrar A EM-kval Matchinformation: Sverige mot Österrike 2015-09-08 (1-4) — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/landslag/herrar/arkiv/landslag/2015/09/sverige-osterrike/. Läst 7 januari 2016. 
  165. ^ ”Herrar A EM-kval Matchinformation: Sverige mot Moldavien 2015-10-12 (2-0) — svenskfotboll.se”. svenskfotboll.se. http://svenskfotboll.se/arkiv/landslag/2015/10/startelvan-mot-moldavien/. Läst 7 januari 2016. 
  166. ^ ”TV: Hamrén om lottningen: "Inte önskat att möta Danmark"”. fotbollskanalen. http://www.fotbollskanalen.se/sverige/tv-hamren-om-lottningen-inte-onskat-att-mota-danmark/. Läst 7 januari 2016. 
  167. ^ ”Forsberg gav Sverige ledning mot Danmark”. Expressen. http://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/forsberg-gav-sverige-ledning-mot-danmark/. Läst 7 januari 2016. 
  168. ^ [a b] ”Sverige klart för EM efter Zlatans magi”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/emkvalet/article21782805.ab. Läst 7 januari 2016. 
  169. ^ ”Statistikcenter”. www.fotbollskanalen.se. http://www.fotbollskanalen.se/tlproxy/Comp_Scorers.asp?lang=98&coid=-31. Läst 7 januari 2016. 
  170. ^ ”Sverige tar nytt kliv på världsrankningen”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/article21921952.ab. Läst 7 januari 2016. 
  171. ^ Holmberg, Ludvig (8 juni 2008). ”Uppdrag: kartlägga motståndarna”. www.expressen.se. http://fotboll.expressen.se/em2008/1.1191047/uppdrag-kartlagga-motstandarna. Läst 24 juni 2011. 
  172. ^ Holmberg, Ludvig (8 juni 2008). ”Så spionerar svenskarna”. http://fotboll.expressen.se/em2008/1.1191053/sa-spionerar-svenskarna-steg-for-steg. Läst 24 juni 2011. 
  173. ^ Wagner, Michael (21 april 2008). ”EM-bonus: 40 miljoner...”. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/landslagsfotboll/fotbollsem2008/article11945713.ab. Läst 24 juni 2011. 
  174. ^ Krisoffersson, Daniel (27 maj 2010). ”Här är landslagets hemliga bonusar”. http://fotboll.expressen.se/landslaget/1.1699561/har-ar-landslagets-hemliga-bonusar. Läst 24 juni 2011. 
  175. ^ ”Landslaget i nya bortatröjor från Umbro”. svenskfotboll.se. 13 maj 2008. http://svenskfotboll.se/t2ll.aspx?p=152177&x=1&a=1133465. Läst 3 juni 2008. 
  176. ^ ”Samarbetspartners”. svenskfotboll.se. http://www.svenskfotboll.se/t3.aspx?p=350083. 
  177. ^ Sveriges förbundskaptener 1962–2009
  178. ^ Guiness och idrottsbolagets VM-historia 1930–1994 sid 63
  179. ^ Rekordseger mot Malta
  180. ^ Guiness och idrottsbolagets VM-historia 1930–1994 sid 23
  181. ^ Guiness och idrottsbolagets VM-historia 1930–1994 sid 18
  182. ^ [a b] Världsmästerskapet i fotboll 1994
  183. ^ [a b] Världsmästerskapet i fotboll 2002
  184. ^ [a b] Världsmästerskapet i fotboll 2006
  185. ^ ”Ibrahimovic sköt Sverige närmare EM”. http://svenska.yle.fi/artikel/2015/06/15/ibrahimovic-skot-sverige-narmare-em. Läst 11 augusti 2015. 
  186. ^ Europamästerskapet i fotboll 2000
  187. ^ Europamästerskapet i fotboll 2004
  188. ^ Europamästerskapet i fotboll 2008
  189. ^ Fotboll vid olympiska sommarspelen 1920
  190. ^ Fotboll vid olympiska sommarspelen 1948
  191. ^ [a b] Sveriges landslagsmän 1908-2014
  192. ^ [a b] ”24 spelare till marsmatcherna”. svenskfotboll.se. 15 mars 2016. http://svenskfotboll.se/arkiv/landslag/2016/03/pk15_3/. Läst 15 mars 2016. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rollin, Jack (1994). Guiness och idrottsbolagets VM-historia 1930–1994. Malmö: Idrottsbolaget. ISBN 91-88540-28-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Torgny Mogren
Svenska Dagbladets guldmedalj
Sveriges herrlandslag i fotboll

1994
Efterträdare:
Annika Sörenstam
Företrädare:
Torgny Mogren
Jerringpriset
Sveriges herrlandslag i fotboll

1994
Efterträdare:
Annika Sörenstam