Hoppa till innehållet

Elias Lagerheim

Från Wikipedia
För en svensk friherre, militär och genealog född 1830, se Elias Lagerheim den yngre.
Elias Lagerheim
Född18 augusti 1791[1]
Ågesta gård, Sverige
Död17 september 1864[1] (73 år)
Nykvarn, Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidLunds universitet
SysselsättningDiplomat
Befattning
Kabinettssekreterare (1825–1831)
Sveriges utrikesstatsminister (1856–1858)
BarnElias Lagerheim den yngre (f. 1830)
FöräldrarOlof Elias Lagerheim
Utmärkelser
Sankt Stanislausorden, andra klassen (1819)
Zähringer Löwenorden (1830)
Kommendör av Nordstjärneorden (1841)
Storkors av Dannebrogorden (1846)
Storkors av Sankt Olavs orden (1852)
En av rikets herrar (1856)
Kungliga Serafimerorden (1856)
Riddare av Elefantorden (1857)
Storofficer av Leopoldsorden
Redigera Wikidata

Elias Lagerheim, född 18 augusti 1791Ågesta i Huddinge socken, död 17 september 1864Nykvarn i Turinge, var en svensk friherre, diplomat och politiker; han var kabinettssekreterare 1825–1831 och utrikesstatsminister 1856–1858.

Elias Lagerheim var son till Olof Elias Weidman, som adlades Lagerheim och upphöjdes till friherre, och dennes första hustru Catharina Apiarie. Han studerade vid Lunds universitet där han tog kansliexamen 1809, varpå han anställdes i statsförvaltningen på olika poster och knöts till utrikesdepartementet som andre sekreterare 1813. Vid faderns död 1823 blev han själv friherre. Han var hedersledamot av Lantbruksakademien. Han var även serafimerriddare och kommendör av Nordstjärneorden.

Åren 1816–1818 var Lagerheim tillförordnad legationssekreterare i Sankt Petersburg och därefter förste sekreterare vid Utrikesdepartementet. Under åren 1820–1825 var Lagerheim chargé d'affaires i Berlin, Dresden och Wien. År 1825 utsågs han till kabinettssekreterare och under sin tid genomförde han en sanering av departementets ekonomi genom stränga besparingar. Under åren 1832–1836 var han överpostdirektör, och 1836 blev han envoyé i Köpenhamn. Denna plats innehade han i 20 år, och han deltog bland annat i framtagandet av fredsfördraget i Malmö som avslutade det Slesvig-holsteinska kriget.

Som diplomat verkade han i sin lärare Gustaf af Wetterstedts anda och var en fast bundsförvant till Bernadotterna, tills Oscar I tillträdde som kung. Olikheterna mellan den nye kungen och Lagerheim var många och hade en ideologisk botten. År 1856 lämnade han Köpenhamn för att tillträdda posten som utrikesstatsminister och bli en av rikets herrar; den förra befattningen hade han i två år. I Oscar I:s alliansanbud 1857 hade inte Lagerheim någon delaktighet, eftersom kungen inte lät honom deltaga i sina politiska förhandlingar till följd av deras motstridiga åsikter.

År 1826 gifte han sig med Charlotta Adelaide Schwan, dotter till grosshandlaren och statsrådet Hans Niclas Schwan, och fick med henne tio barn, däribland sönerna Elias Lagerheim den yngre och Alfred Lagerheim; den senare blev likaså utrikesminister.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Svenska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Utländska utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  • Elias Lagerheim, Släkterna Weidman, Lagerheim, Weidenhielm, Stockholm 1910, s. 23ff.
  • Runeberg.org
  • Artikel i Svenska män och kvinnor, del 4, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1948, s. 422

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Politiska uppdrag
Företräddes av
David von Schulzenheim
 Sveriges kabinettssekreterare
1825–1831
Efterträddes av
Albrecht Elof Ihre
Företräddes av
Gustaf Algernon Stierneld
 Sveriges utrikesstatsminister
1856–1858
Efterträddes av
Ludvig Manderström
Svenska adelstitlar
Företräddes av
Olof Elias Lagerheim
 Friherre inom ätten Lagerheim(1)
1823–1864
Efterträddes av
Elias Lagerheim den yngre
Anmärkningar och referenser
1. Med 1809 års regeringsform infördes § 37 som begränsar adel-, friherr- eller grevskapet till primogenitur.
Den äldste manlige bröstarvingen (äldste sonen eller, i brist på söner, närmaste annan manlig ättling) blir då adlig, friherrlig eller greve efter faderns död.