Sveriges utrikesminister
| Utrikesminister Utrikesminister och chef för Utrikesdepartementet | |
 | |
| Utrikesdepartementet | |
| Residens | Utrikesministerhotellet (1790–1962) |
|---|---|
| Säte | Arvfurstens palats, Stockholm |
| Utses av | Statsministern |
| Underställd | Statsministern |
| Mandatperiod | Beroende av statsministerns och riksdagens förtroende. |
| Företrädare | Tobias Billström (M) |
| Förste innehavare | Lars von Engeström |
| Inrättat | 9 juni 1809[a] |
| Ersättning | 161 000 kr/månad (2025) |
| Webbplats | Sveriges regering |
| Noter | [3][4][5] |
.jpg)
Sveriges utrikesminister, formellt Statsråd och chef för Utrikesdepartementet, är departementschef för Utrikesdepartementet och myndighetschef för utrikesrepresentationen. Vederbörande är dessutom det statsråd som i Sveriges regering ansvarar för Sveriges relationer till utlandet samt till mellanstatliga och andra internationella organisationer.
Utrikesministern är inte bara departementschef, utan är även chef för hela utrikesförvaltningen och det är dit svenska diplomater och ambassadörer i utlandet rapporterar. Som myndighetschef omfattas inte utrikesministern av det generella förbudet mot ministerstyre, och är den enda av de svenska ministrarna som har denna ställning[förtydliga].
Fram till 1962 hade Sveriges utrikesminister Utrikesministerhotellet vid Blasieholmstorg i Stockholm som sin officiella tjänstebostad.
Historik
[redigera | redigera wikitext]År 1791 inrättade Gustav III Konungens kabinett för den utrikes brevväxlingen som var en föregångare till Utrikesdepartementet och hade en kabinettssekreterare som chef.[6]
Som en följd av 1809 års regeringsform inrättades ett svenskt statsråd (regering) vars två förnämsta medlemmar var justitiestatsministern och utrikesstatsministern. Utrikesstatsministern formella titel var statsminister för utrikes ärendena och han var chef för kabinettet för den utrikes brevväxlingen. Hovkanslern var utrikesstatsministerns biträdare från 1819 till 1840 då hovkanslerämbetet avskaffades.[1][7]
Lars von Engeström var den förste som innehade ämbetet utrikesstatsminister och är också den som innehaft det under längst tid (15 år). I samband med departementalreformen 1840 bytte kabinettet namn till Utrikesdepartementet.[8] Utrikesstatsministern fortsatte som chef och departementets högsta tjänsteman var kabinettssekreteraren. När ett särskilt statsministerämbete infördes 1876 fick utrikesstatsministern titeln minister för utrikes ärendena, i dagligt tal utrikesminister.[1][2][9]
| ” | §34 Statsministern och Ministern för utrikes ärendena innehafve rikets högsta värdighet, och Statsråden den närmaste derintill. Ledamot af Statsrådet må icke tillika annat embete utöfva, ej heller några inkomster deraf uppbära. Justitieråd må ej tillika annat embete innehafva eller utöfva. | „ |
| – §34, 1809 års regeringsform i 1876 års lydelse[10] | ||
Den sista utrikesstatministern, Oscar Björnstjerna (1872–1880), tilläts dock behålla sin statsministertitel fram till sin avgång 1880.[11] Således var Björnstjernas efterträdare, Carl Fredrik Hochschild (1880–1885), Sveriges första utrikesminister.
När regeringen lade fram den proposition som slutligen ledde till 1974 års regeringsform fanns inte längre någon specifik ministertitel angiven; i stället användes begreppet statsministern och övriga statsråd samt chefer för departementen. Mot den bakgrunden har statsråd och chef för utrikesdepartementet uppfattats som utrikesministerns formella titel, men den har alltså inte varit lagreglerad. I vardagligt tal har utrikesminister fortsatt att användas under hela perioden.
| ” | 1 § 6 kapitlet, Regeringen Regeringen består av statsministern och övriga statsråd. 1 § 7 kapitlet, Regeringsarbetet För beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar ärendena mellan departementen. Statsministern utser bland statsråden chefer för departementen. |
„ |
| – 1 §, 6 kapitlet och 1 §, 7 kapitlet, 1974 års regeringsform i 1974 års lydelse[12] | ||
Svensk-norska unionen
[redigera | redigera wikitext]Från 1814 till 1876 var utrikesstatsministern och därefter fram till 1905 Ministern för utrikes ärendena den som ansvarade för hela den svensk-norska unionens utrikes relationer. Utrikesministern var medlem av det svenska statsrådet och i det norska statsrådet fanns ej någon motsvarande post. Vid behandling av frågor som gällde bägge rikena hölls i enlighet vad som stadgades i Riksakten dock sammansatt statsråd, med närvaro av Norges statsminister i Stockholm. Först efter unionsupplösningen 1905 inrättades ett norskt utrikesdepartement med en norsk utrikesminister.
Titulatur
[redigera | redigera wikitext]Under perioden 1809–1876 bar justitiestatsministern och utrikesstatsministern även hederstiteln excellens. När utrikesministern 20 mars 1876 förlorade sin ställning som en av två statsministrar fortsatte dock utrikesministerns höga status att markeras, genom att han var den enda vid sidan av statsministern och riksmarskalken som tilltalades ”ers excellens”.[9] Detta privilegium togs bort i samband med 1974 års regeringsform, men förekommer fortfarande på andra språk än svenska i protokollära sammanhang.
Innehavare av ämbetet
[redigera | redigera wikitext]Posten som utrikesminister var länge vikt för personer av adlig börd och den förste som frångick från denna oskrivna regel var Knut Wallenberg (1914–1917). Den första liberala utrikesministern var Albert Ehrensvärd d.y. (1911–1914), den första socialdemokratiska var Erik Palmstierna (1920) och den första kvinnliga utrikesministern var centerpartisten Karin Söder (1976–1978). Östen Undén har innehaft ämbetet under längst tid (18 år och 313 dagar, uppdelat på perioderna 1924–1926 och 1945–1962). Följande utrikesministrar har även varit statsminister: Gustaf Åkerhielm (utrikesminister 1889), Arvid Lindman (1917), Hjalmar Branting (1921–1923), Ernst Trygger (1928–1930), Rickard Sandler (1932–juni 1936 och september 1936–1939) samt Ola Ullsten (1979–1982) och Carl Bildt (2006-2014). En uppmärksammad svensk utrikesminister var Anna Lindh (1998–2003) som mördades i september 2003.
Lista över Sveriges utrikesministrar
[redigera | redigera wikitext]Utrikesstatsministrar 1809–1876
[redigera | redigera wikitext]Formellt med titeln Statsminister för utrikes ärendena
.png)
.jpg)
.jpg)
_001.jpg)
Utrikesministrar 1876–
[redigera | redigera wikitext]Från 20 mars 1876, när statsministerämbetet formellt infördes, skulle titeln ändras till minister för utrikes ärendena (utrikesminister), men enligt en övergångsbestämmelse behöll innevarande utrikesstatsminister Oscar Björnstjerna sin titel till utgången av sin tjänstetid.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Titeln statsminister för utrikes ärendena (utrikesstatsminister) infördes genom 1809 års regeringsform, ersattes den 20 mars 1876 av minister för utrikes ärendena (utrikesminister), och från 1 januari 1974 av utrikesminister.[1][2]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Utrikesstatsminister”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/utrikesstatsminister.
- ^ [a b] ”Utrikesminister”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/utrikesminister.
- ^ Kristersson, Ulf (10 september 2024). ”Protokoll 2024/25:2 Tisdagen den 10 september, § 1 Riksmötets öppnande”. Riksdagens protokoll. Sveriges riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll-2024252-tisdagen-den-10-september_hc092/html/. Läst 11 mars 2026.
- ^ ”Statsrådsarvoden och ersättningar”. Regeringskansliet. 12 juni 2025. https://www.regeringen.se/regeringskansliet/arvoden-och-ersattningar/. Läst 4 mars 2026.
- ^ Utrikesdepartementet i Nordisk familjebok (första upplagan, 1892)
- ^ ”Kabinettssekreterare”. www.ne.se. NE Nationalencyklopedin AB. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kabinettssekreterare. Läst 11 mars 2026.
- ^ Det svenska statsskicket av Torbjörn Larsson, tryckt 1994 av Studentlitteratur, sidan 61
- ^ Bra böckers lexikon, uppslagsord Utrikesdepartement
- ^ [a b] Bra böckers lexikon, uppslagsord Excellens
- ^ Regeringsformen 1809 med ändringar 1809–1974, SNS, hämtad 2012-04-15.
- ^ Björnstjerna, Oscar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
- ^ ”Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m.; given Stockholms slott den 16 mars 1973”. Sveriges riksdag. 16 mars 1973. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-med-forslag-till-ny_fw0390/. Läst 11 mars 2026.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Sveriges statsministrar under 100 år. Redaktörer Mats Bergstrand och Per T Ohlsson, Albert Bonniers bokförlag, Stockholm 2010.
| |||||||||||||