Elritsa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Elritsa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Phoxinus.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Karpartade fiskar
Cypriniformes
Familj Karpfiskar
Cyprinidae
Släkte Phoxinus
Art Elritsa
P. phoxinus
Vetenskapligt namn
§ Phoxinus phoxinus
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Elritsa (Phoxinus phoxinus), även kallad kvidd, är en art i familjen karpfiskar. Den är Dalarnas landskapsfisk. Andra folkliga namn på fisken i Sverige är alkuva, alkutta, alekula, alkura, kur, äling, sabbik, elling, glirr, gli, blindsill, budd, hundgädda, iggling, im, kvidd, laxbådd, lortbuk, mjolpus, mudd, myrsik, spragg, stensil, görkänga, skinnfisk, plump, agn, ölkytt och örkytt[2].

Utseende[redigera | redigera wikitext]

On exhibition "Subaqueous Vltava", Prague

Elritsan är en ganska liten fisk, med en maxlängd på 14 cm[3], i Sverige upp till ca 12 cm. Honan är något större än hanen. Färgerna varierar beroende på miljöförhållandena[4], men ryggen och sidorna är oftast olivgröna, med en lätt bronsglans och buken är gul eller vit. Elritsan är slankare än de flesta andra karpfiskar. Under lektiden i juni och juli får hanen en rödaktig nyans på buken medan ryggen blir nästan svart. Båda könen får dessutom små, hårda vita knölar på huvudet och främre delen av kroppen i samband med leken.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Elritsan är vanlig och finns i nästan hela Europa, utom i södra Spanien, Portugal, södra Italien och Grekland. Den finns också i norra Asien, hela vägen bort till Berings hav, utom i arktiska områden.[1][4]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Elritsan föredrar svalt strömmande vatten med hög syrehalt.[1] Den äter alger, växtdelar, blötdjur, kräftdjur och insekter.[3] Själv är den viktig föda för större rovfiskar och fiskande fåglar. För att undvika dessa är elritsan snabb och noga med att gömma sig och bildar gärna stim, även tillsammans med andra arter.[2]

Arten blir könsmogen vid 2 års ålder. Som mest kan den bli 11 år gammal.[1]

Leken sker i rent vatten över grusbotten[3] under april till juni då honan kan lägga uppemot 1 000 ägg, som klibbar fast vid botten och som sedan kläcks efter 6 till 12 dygn.[4][5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Phoxinus phoxinus (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-06-30.
  2. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. Sid. 240. ISBN 91-1-844202-1 
  3. ^ [a b c] Binohlan, Crispina B.; Casal, Christine Marie V. (2010-04-20). Phoxinus phoxinus (Linnaeus, 1758) Eurasian minnow” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Phoxinus-phoxinus.html. Läst 2012-06-30. 
  4. ^ [a b c] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. Sid. 85. ISBN 91-518-4572-5 
  5. ^ nationalnyckeln