Emmanuel de Rougé

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Emmanuel de Rougé
Emmanuel de Rougé (égyptologue).jpg
Född11 april 1811[1][2][3]
Paris[4]
Död27 december 1872[1][2][5] ​eller ​31 december 1872[4]
château de Bois Dauphin ​eller ​Saint-Léonard-des-Bois[4]
MedborgarskapFrankrike
SysselsättningProfessor[6], egyptolog, arkeolog, kurator
Befattning
Senator i andra franska kejsardömet
Kurator, Département des antiquités égyptiennes du musée du Louvre (1849–1854)
Statsråd (1854–)
ArbetsgivareCollège de France (1860–1872)[6]
BarnRobert de Rougé (f. 1846)
Utmärkelser
Kommendör av Hederslegionen[7]
Redigera Wikidata

Olivier Charles Camille Emmanuel de Rougé, född 11 april 1811 i Paris, död 27 december 1872 på Château de Bois-Dauphin i departementet Sarthe, var en fransk vicomte och egyptolog.

Rougé studerade först österländska språk (särskilt hebreiska och arabiska), ägnade sig sedan (från 1839) åt egyptologiska studier och gjorde sig genom en serie i "Annales de philosophie chrétienne" införda kritiska uppsatser i egyptologi känd inom den vetenskapliga världen. I synnerhet uppmärksammades bland dessa tidskriftsbidrag en granskning av Christian Carl Josias von Bunsens genialiska, men ytterligt konstruerade arbete "Ægyptens Stelle in der Weltgeschichte".

År 1849 utnämndes Rougé till konservator vid Louvrens egyptiska samling, över vilken han författade en mycket noggrann och pålitlig katalog, som utgick i åtskilliga upplagor och tjänade som mönster vid katalogisering av andra egyptiska samlingar. År 1860 blev Rougé professor vid Collège de France, där han, med avbrott för en längre resa i Egypten, verkade till sin död.

År 1851 utgav han det berömda arbetet Mémoire sur l'inscription du tombeau d’Ahmès, chef des nautonniers, som från 1849 upplästes vid flera sammanträden i "Académie des inscriptions" och snart (1853) förvärvade sin författare ledamotskap i denna lärda korporation. Genom denna "Mémoire" lämnade Rougé det första provet på tolkningen av en längre, sammanhängande hieroglyfisk text och kan därmed sägas ha definitivt ådagalagt giltigheten av Jean-François Champollions dechiffreringsarbete.

Utom detta metodiska och grundläggande arbete, utgav Rougé såväl ett mycket stort antal mindre uppsatser och avhandlingar, införda i Revue archéologique, Journal asiatique, Zeitschrift für ägyptische Sprache och andra tidskrifter, som också åtskilliga digrare verk, bland vilka kan nämnas Recherches sur les monuments qu'on peut attribuer aux six premières dynasties de Manéthon (1864–65), Chrestomathie égyptienne (fyra band, 1867–76), Recueil d'inscriptions hiéroglyphiques (fyra band) och Inscriptions et notices recueillies à Edfou (två band), de två sistnämnda utgivna efter författarens död av hans son, Jacques de Rougé.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] GeneaStar, GeneaStar person-ID: derougee, omnämnd som: Emmanuel De Rougé.[källa från Wikidata]
  3. ^ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: olivier-charles-camille-de-rouge, omnämnd som: Olivier-Charles-Camille De Rouge, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: olivier-charles-camille-de-rouge, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, genealogics.org person-ID: I00626560, omnämnd som: Emmanuel de Rougé, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, läs online.[källa från Wikidata]