Erik Håkonsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Erik Håkonsson Ladejarl (957–1024) var jarl av Lade (Trøndelag) och Hålogaland i Norge, från 995 till 1012.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Erik Ladejarl var son till ladejarlen Håkon Sigurdsson och en trälkvinna, och uppfostrades av Torleiv Spake på Melhus. Hans bror hette Sven Håkonsson, och han var gift med Gyda Svensdotter, dotter till kung Sven Tveskägg av Danmark. Erik fick till en stor del kontroll över Norge efter att han varit med och besegrat kung Olav Tryggvason vid Svolder.

Han deltog på den segrande sidan i två viktiga slag:

Efter Olav Tryggvasons fall blev Erik Sven Tveskäggs lydkonung över norra Norge, men överflyttades 1015 till England där han blev jarl över Northumberland.[1]

Barn: Håkon Eriksson, död 1029

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931


Föregångare:
Olav Tryggvason
Kung av Norge
Norges ladejarl under Sven Tveskägg
Samregent med Sven Håkonsson

1000–1012
Efterträdare:
Håkon Eriksson