Erland Waldenström

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Erland Waldenström, född 4 juni 1911 i Malmö Sankt Petri församling, död 11 december 1988, var en svensk civilingenjör och företagsledare.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Waldenström studerade kemiteknik vid Kungl. Tekniska högskolan och tog civilingenjörsexamen 1933.

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Waldenström var överingenjör på SCA 1947–1949 och var industriell rådgivare åt FN:s ekonomiska Europakommité 1948. Han efterträdde 1950 sin far Martin Waldenström som verkställande direktör för Gränges, en tjänst han innehade till 1970.[1] Han var därefter Gränges styrelseordförande till 1977. Han var också VD för LKAB åren 1950–1957.

Under 1970-talet engagerade sig Waldenström för att hitta en kompromiss i löntagarfondsfrågan mellan näringslivet, socialdemokraterna och LO, bland annat genom förslag att istället införa vinstandelssystem. Waldenström var dock mer kompromissvillig än flera andra ledande näringslivsföreträdare och därtill var småföretagarna mycket skeptiska till tanken på en kompromiss. Waldenström kom därför från slutet av 1970-talet att bli marginaliserad i frågan.[2]

Waldenström var styrelseordförande för Industriens utredningsinstitut (IUI) åren 1975–1985.[3] Han utsågs av Handelshögskoleföreningen till ledamot i Handelshögskolan i Stockholms direktionHandelshögskolan i Stockholms högsta verkställande organ, 1961–1976. Han var direktionens vice ordförande, 1974–1975[4].

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Erland Waldenström är gravsatt i minneslunden på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[5] Han var sonson till Paul Petter Waldenström.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Thatfaxhuntingman.com: Grängesberg[död länk], läst 13 juli 2009
  2. ^ Internetional.se: Citat ur Sockerbagare i doktorshatt (1997), en självbiografi av Per-Martin Meyersson, läst 13 juli 2009
  3. ^ Johnson, Anders (2007). Brobyggare & ifrågasättare - IUI från starten till namnbytet - 1939-2006. Stockholm: Institutet för Näringslivsforskning. ISBN 978-91-7204-733-4. http://www.ifn.se/BinaryLoader.axd?OwnerID=f2dcb331-3be3-4b49-baf8-b22c67f4ec07&OwnerType=0&PropertyName=Files&FileName=brobyggare2.pdf&Attachment=True 
  4. ^ Rehnberg, Jonas (2009). Stockholm School of Economics, The first 100 years. Stockholm: Informationsförlaget. ISBN 978-91-7736-579-2 
  5. ^ SvenskaGravar

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]