Ernst Wilhelm Nay

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ernst Wilhelm Nay (till höger).

Ernst Wilhelm Nay, född den 11 juni 1902 i Berlin, död den 8 april 1968 i Köln, var en tysk målare och grafiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Nay började som autodidakt målare men studerade sedan vid under Karl Hofer vid Berlins konsthögskola från 1925 till 1928. Hans första inspirationskällor var intryck av Ernst Ludwig Kirchner och Henri Matisse samt Caspar David Friedrich och Nicolas Poussin. År 1931 erhöll Nay ett niomånaders studiestipendium till Villa Massimo i Rom, där han började måla på ett abstrakt surrealistiskt sätt.

På rekommendation av Lübecks museichef, Carl Georg Heise, fick Nay ge ett arbetsstipendium finansierat av Edvard Munch, som gjorde det möjligt för honom att 1937 tillbringa en tid på Lofoten i Norge. Fischer und Lofotenbilder representerade en första höjdpunkt av hans produktion. Samma år, visades dock två av hans verk på den beryktade utställningen Entartete Kunst och han blev då förbjuden att ställa ut något mera. Han var inte ens tillåten att måla eller köpa färdiga färger.

Inkallad i den tyska krigsmakten 1940 följde Nay med infanteriet till Frankrike, där en fransk skulptör ställde sin ateljé till hans förfogande och han kunde måla i hemlighet. I Hekatebilder (1945-1948), med motiv från myter, legender och poesi, arbetade han igenom sina krigs- och efterkrigsupplevelser.

Med Fugale Bilder (1949-1951) proklamerade Nay en ny början med en eldig palett och komplexare former. År 1950 arrangerade Kestner Gesellschaft Hannover en första retrospektiv utställning av Nays arbete. Året därpå flyttade han till Köln, där han, med Rhythmische Bilder tog det sista steget mot helt icke-föreställande måleri. I dem började han använda färg enbart som figurativa värden.

Från 1955 målade Nay Scheibenbilder, där runda färgytor organiserar subtila modulationer av utrymme och färg. Dessa utvecklas ytterligare under 1963-1964 i vad som är kända som Augenbilder.

En första separatutställning i Amerika på Kleeman gallerier, New York, 1955, deltagande i Venedigbiennalen 1956 och Documenta Kassel (1955, 1959 och 1964) är milstolpar för Nays genombrott på den internationella konstscenen. Han har också tilldelats viktiga priser och representeras med verk i nästan alla större utställningar av tysk konst i Tyskland och utomlands.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]