Entartete Kunst (utställning)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Affisch till utställningen i Berlin 1938.

Ausstellung Entartete Kunst (tyska för Utställning med degenererad konst ) var en propagandautställning med konstverk som beslagtagits av makthavarna i Nazityskland. Utställningen öppnade 19 juli 1937 och pågick fram till 30 november samma år i Hofgartens arkader i München. Utställningen var ett led i nazisternas utgallring av så kallad entartete Kunst från såväl statliga som privatägda tyska samlingar.

Organisering, publik och innehåll[redigera | redigera wikitext]

Under ledning av Reichskulturkammer, med propagandaminister Joseph Goebbels i spetsen, inleddes i mitten av 1930-talet en statlig konfiskering (och delvis förstörelse) av uppåt 16 000 av nazisterna oönskade målningar, skulpturer och grafiska konstverk, både från privatpersoner och museer i Tyskland.

650 av dessa verk ställdes sedermera ut i München. Denna utställning organiserades av Adolf Ziegler (1892–1959) i samarbete med nazistpartiet. Utställningslokalerna tillhörde annars arkeologiska institutionen. Som en tänkt kontrast pågick samtidigt utställningen Große Deutsche Kunstausstellung med nationalsocialistiskt godkänd konst i Haus der Kunst.

Utställningen hade i genomsnitt 20 000 besökare per dag, sammanlagt närmare två miljoner. Efter utställningen i München anordnades en vandringsutställning i elva andra städer i Tyskland och Österrike, inklusive Berlin (1938), Leipzig, Düsseldorf, Weimar, Halle, Wien och Salzburg. Fram till april 1941 kunde man räkna till över 3,2 miljoner besökare.

Av de utställda konstverken var fyra ur Ismar Littmanns konstsamling, som Gestapo beslagtagit på Auktionshaus Max Perl i Berlin från Ismar Littmanns änka Käthe Littmann redan 1935.

Hofgartens arkadgångar i München.

I markplanets första sal hängde bland annat fem verk av Oskar Schlemmer. Här fanns även glasmontrar med olika föremål, bland annat essäsamlingen Kunst und Macht (1934) av Gottfried Benn, som utöver självbiografiska skisser bland annat innehöll ett tal till futuristen Marinetti och en text om expressionism. Även diktsamlingen Klänge (1912; på svenska "Klanger", 1989) av Vasilij Kandinskij ställdes ut, en bok med prosadikter och träsnitt återgivna i både färg och svartvitt.

På övervåningen, i tredje salen, kallades Otto Dix oljemålningar med krigsscener från första världskriget för "målade sabotage mot försvarsmakten".[1] I sjätte salen fanns en hel vägg med verk av Lovis Corinth, däribland två av hans sista stora verk, Den trojanska hästen och Ecce homo. Konstnärens namn hade först skrivits på väggen men sedan övermålats. Här visades även utställningens mest berömda bild, Franz Marcs De blå hästarnas torn.[2] Den togs däremot bort från utställningen, sedan det tyska officersförbundet hade protesterat mot att bilder av en förtjänstfull soldat som stupat i slaget vid Verdun visades på utställningen.[3] Målningen sägs därefter ha hamnat i Hermann Görings personliga samling, men återfanns inte efter krigsslutet 1945 och är sedan dess försvunnen.

Försäljning[redigera | redigera wikitext]

Tysklands regering beslöt 1939 att sälja till utlandet en del av de runt 16 000 beslagtagna – och ännu ej förstörda – konstverken, inklusive en del av dem som ställts ut. Några, som Vincent Van Goghs Självporträtt, utauktionerades på Galerie Fischer i Luzern i Schweiz. Andra såldes via de fyra utvalda tyska konsthandlarna Karl Buchholz, Ferdinand Möller, Bernhard Boehmer och Hildebrand Gurlitt.[4]

300 av de utställda konstverken synes ha stulits av Hildebrand Gurlitt. Denne rapporterade att de förstörts i allierade bombanfall. De beslagtogs 2012 i en lägenhet som tillhörde Gurlitts son Cornelius Gurlitt vid Konstbeslaget i München 2012.[5][6]

Konstnärer i urval[redigera | redigera wikitext]

En fullständigare lista på konstnärer som visades på Entartete Kunst (tyska)

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]