Ett farväl till Bullerbyn?

Ett farväl till Bullerbyn? om varför segregationen tilläts växa och vad som krävs för ett mer sammanhållet samhälle
Författare	Åsa Eriksson
Originalspråk	svenska
Land	Sverige
Ämne	Sverige, gängkriminalitet, segregation
Genre	fakta
Förlag för förstautgåvan	Tankesmedjan Tiden
Utgivningsår	2023

Jag borde ha protesterat tidigare men jag var så rädd att klassas som främlingsfientlig. Men jag har landat i att migrationen kan inte vara större än integrationen klarar av.

— Åsa Eriksson

Jag har prövat vad som händer om man bara tänker med hjärtat. Och det blev inte bra i Norberg.

— Åsa Eriksson

Ett farväl till Bullerbyn? – om varför segregationen tilläts växa och vad som krävs för ett mer sammanhållet samhälle är en bok av Åsa Eriksson, tidigare lokalpolitiker i Norberg och senare riksdagsledamot för Socialdemokraterna, utgiven i augusti 2023 på Tankesmedjan Tiden.

Innehåll

Eriksson skrev att Sverige på kort tid hade förändrats från ett land präglat av folkhemsideal och Bullerbykänsla till skjutningar, gängkriminalitet, ökande klyftor, och en cementerad segregation. Hon frågar vad som hände, om Sverige och socialdemokratin hade varit naiva, och vad som kan göras bättre framöver.

Eriksson beskriver sina erfarenheter som lokalpolitiker i Norberg och senare som riksdagsledamot. I boken intervjuar hon socialdemokraterna Mona Sahlin, Lars Engqvist, Anna-Greta Leijon, Lena Hjelm-Wallén, Ulrica Messing, och Lars Stjernkvist.

Mottagande

Med boken ville Eriksson bidra till ett mer modigt och öppet debattklimat. Hon var spänd på hur självkritiken i boken skulle tas emot av partikamraterna i Socialdemokraterna.

ABF Stockholm arrangerade ett boksamtal med Eriksson, Ardalan Shekarabi, Anne-Marie Lindgren, och Lisa Nåbo.

Anders Lindberg skrev i Aftonbladet att "I boken går hon på jakt efter vad som egentligen hände på 1990-talet. [...] Fram tonar bilden av en dubbel omläggning. Perspektiv som mångfald och mångkultur ges ett egenvärde i integrationspolitiken samtidigt som klassperspektivet tonas ner. Socialdemokraterna köper den nyliberala idén om att samhället i första hand är en marknadsplats. Partiets urgamla betoning som sammanhållning och jämlikhet blir allt mindre viktig. Men den ersätts inte av några nya stora reformer, bara av långsam anpassning till politisk uppgivenhet."

Övrigt om boken

I en längre intervju av Anders Lindberg som en del i Aftonbladets podd Den ideologiska frågan i september 2023 berättade Eriksson om boken och tiden den handlar om. Eriksson berättar hur hon skrev brev till regeringen Reinfeldt men att hon var rädd att klassas som främlingsfientlig. Hon landade ändå tillslut i övertygelsen att migrationen inte kan vara större än vad integrationen klarar av. Hon berättade om känslan av maktlöshet och när hon efter en intervju i Sveriges Radio blev känd som "Det gråtande kommunalrådet" efter att ha tvingats konstatera att mottagandet av asylsökande i Norberg inte blev bra. Eriksson sade att "Hade jag fått göra saker annorlunda så hade jag varit tydligare tidigare."

Hon sade att det fanns förklaringar till varför Socialdemokraterna inte hade kunnat driva sin politik (till exempel att man inte haft majoritetsregering), men att en del av det förtroende som partiet hade tappat kunde återvinnas genom att förklara att vissa saker inte blev som det var tänkt och att vissa saker borde ha gjorts annorlunda. Hon uppfattade att väljarnas förtroende för henne i Norberg ökade när hon stod upp mot "Stockholm".

Eriksson sade att Lars Engqvist kan ha haft rätt när han i intervjun med Eriksson menade att det var ett stort skifte att Socialdemokratin under 1990-talet övergav klassanalysen. Lars Engqvist, Ulrica Messing, med flera hade påpekat hur mångkultur och mångfald blev ett mål i sig som var så viktigt att man glömde bort att samhället måste hålla ihop.

Av dem hon intervjuade för boken gav flera uttryck för att om man försökte adressera problem så uppfattades det inte vara politiskt korrekt och det följdes av tillrättavisningar, vilket ledde till att kritiken tystnade. Eriksson kommenterade det med att "Det tror jag är livsfarligt", att det var en anledning till att hon skrev boken, och att man måste orka lyssna på dem som ifrågasätter konsekvenser av föreslagna åtgärder. Enligt Eriksson är grupptänk ett drag hos Socialdemokratin, men hon tror att det även kan finnas liknande drag i andra partier. Eriksson sade att hon i boken tog upp några exempel på när socialdemokrater "direkt väljer att missförstå" även egna partikamrater.

Enligt Eriksson gick det (2023) att se att den förda migrationspolitiken hade nått sina syften, att människor fick sina ansökningar prövade men att Sverige inte längre hade samma starka pull-faktorer som tidigare.