Eva Kärfve

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Version från den 20 juni 2017 kl. 23.11 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 4 källor och märker 2 som döda. #IABot (v1.4beta2))

Eva Birgitta Anette Kärfve, född 15 juli 1949, är en svensk sociolog. Hon är docent och universitetslektor i sociologi vid Lunds universitet och legitimerad sjuksköterska.[1]

Kärfve disputerade i sociologi vid Lunds universitet med en avhandling om medeltida häxförföljelser.[2] Hon är också känd för sin kritik mot användningen av begreppet DAMP inom den neuropsykiatriska vården.

Avhandling

Historikern Peter Englund recenserade i Expressen den 25 augusti 1992 Kärfves avhandling och skrev att "[v]erket har sina fläckar: underlaget för vissa slutsatser är nog så tunt och författarinnan brister här och där i idéhistorisk beläsenhet och källkritisk förmåga. Sedd som en akademisk avhandling är den ändå något av en prestation: i bjärt kontrast till det mesta som valsas ut från våra lärdomsfabriker är detta mogna och uppslagsrika verk en fröjd att läsa."[källa behövs]

Kärfves kritik av Göteborgsstudien om barn med DAMP

Eva Kärfve, tillsammans med barnläkaren Leif Elinder, är kritisk mot Göteborgsstudien om barn med DAMP, som genomförts av Christopher Gillberg med medarbetare vid kliniken för neuropsykiatri i Göteborg. Kritiken mot forskningen framfördes och uppmärksammades [1] i allmänna massmedia och i boken Hjärnspöken - DAMP och hotet mot folkhälsan. Kärfve grundar sin kritik av den psykiatriska forskningen på sociologisk teoribildning.

DAMP-begreppet inom barnneuropsykiatrin och fokuserades av Gillberg innan ADHD-diagnosen (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) utkristalliserats och är en förkortning av Deficits in Attention, Motor control and Perception, som beskriver tillståndets olika symtom.

Kärfves och Elinders invändningar mot diagnosen DAMP är bland annat att diagnoskriterierna är vaga, att det finns brister i överensstämmelse mellan de svenska kriterierna och internationella kriterierna, samt att kvaliteten i de statistiska underlagen för studien är dålig.

Neuropsykiatriska diagnoser kan enligt Kärfve jämföras med de argument som framfördes som stöd för tvångssterilisering i Sverige av den rashygieniska rörelsen:

” Steriliseringsvågen sköljde över Sverige med samma argument som åtföljer flera av de neuropsykiatriska diagnoserna, däribland damp – det handlar om brister i det genetiska materialet, som på en samhällelig nivå kommer till uttryck i missbruk, kriminalitet och arbetslöshet (!).[3] „

Ett av Kärfves argument mot Gillbergs forskning är att DAMP-diagnosen i oproportioneligt hög grad ställdes på barn från arbetarklassen.[3] Hon anser vidare att barns sociala problem ofta kan förklaras av brister i uppväxtmiljön och att försiktighet därför bör iakttas vad gäller att ge biologiska förklaringar och behandlingar. Hon kritiserar barnpsykiatrin för imperialism och för att ha givit Gillberg en "totalitär" ställning.[4] I kritiken mot biologismen inom psykiatrin som framförs i Hjärnspöken. I DAMP och hotet mot folkhälsan gör Kärfve associationer mellan dagens psykiatri och nazismens massutrotning av utvecklingsstörda under 1940-talet:

” Det har alltså inte gått framåt på grund av att civilisationsgraden i västvärlden har ökat. Tredje rikets massutrotning tog sitt avstamp i 'barmhärtighetsmord' på utvecklingsstörda [....] När det gäller de psykiskt handikappade finns det alltså ingen anledning att blåsa faran över.[5] „

Kärfve anser att psykiatriska diagnoser syftar till segregation och att sociala orsaker och miljöfaktorer ignoreras som förklaring till de avvikande beteenden som barnen i studien uppvisar. Enligt Kärfve betyder detta att barn betraktas som födda till ett visst öde, oberoende om de utsatts för vanvård eller ej.[5] Kärfve ansluter sig härvid till strömningar inom sociologin som hävdar att läkarkåren ofta ignorerar sociala orsaker till såväl somatisk som psykiatrisk ohälsa; teoribildningen utgår bland annat från Michel Foucault.[6]

Kritik mot Kärfve

Ett antal läkare och forskare inom barnpsykiatrisk kliniskt anknuten forskning har framfört kritik mot bristfälligheter i faktaunderlaget i Kärfves granskning av DAMP i boken.[7][8] Tre överläkare anmälde henne för oredlighet i forskning till Lunds universitet 2003-2004.[9] Lunds universitet valde att inte utreda och kritiserades därefter av Högskoleverket för att frågan om oredlighet inte följts upp. Lunds universitet formulerade då tre frågeställningar om boken som de bad Vetenskapsrådet ta ställning till. En av Vetenskapsrådet tillsatt expertgrupp gjorde bedömningen att de delar som de ombetts granska i Kärfves bok inte bröt mot god forskningssed. En av de sakkunniga ifrågasatte om ärendet var en angelägenhet för Vetenskapsrådet eftersom "boken snarast är en pamflett med kritisk granskning av den av Gillberg ledda forskningen. Det förhållandet att tonen är konfrontativ, ibland insinuant, är en fråga om personlig stil och kan knappast betraktas som oredlighet."[9]

Bland Kärfves kritiker ingår också anhöriga [10] och föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar,[11] liksom medverkande i Göteborgsstudien, som motsatte sig utlämnandet av det integritetskänsliga forskningsmaterialet om dem till Kärfve och Elinder.[12]

Karin Mossler, en av de föräldrar som uttalat sig om konflikten mellan Kärfve och Gillberg och om de negativa värderingar hon anser drabbar barn med osynliga funktionsnedsättningar,[13] anför följande kritik mot Kärfves argument: "Kärfve [har] fel i att ett diagnostiserande skulle förhindra 'samhällskritik'. Ingen som följt debatten de senaste åren har undgått att många föräldrar är mycket kritiska till nedskärningarna i skolan, som drabbar barn med särskilda behov hårdast. En del skolpolitiker avvisar däremot diagnostik just av skälet att det leder till krav på ökade resurser."[14]

Professor Thomas Brante har däremot försvarat Kärfve.[15] Medicine doktor Michael G Koch har hävdat att Kärfve har rätt att granska den psykiatriska forskningen.[16] Medicine doktor Åke Thörn menar att det är obehagligt att utsättas för granskning, men att det likväl bör få ske.[17]

Bibliografi

  • Kärfve, Eva: Den stora ondskan i Valais: den första häxförföljelsen i Europa. Symposion, 1992
  • Kärfve, Eva: Konsten att bli människa: individ och myt i medeltidens riddarvärld. Symposion, 1997
  • Kärfve, Eva: Hjärnspöken - DAMP och hotet mot folkhälsan. Stockholm: Symposion, 2000
  • Kärfve, Eva. "Fattar du inte vad jag skriver, Åsa Moberg". Debattinlägg i Aftonbladet 17 oktober 2000.
  • Kärfve, Eva. Det moraliska spelet. Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion, 2010. ISBN 9789171398338.
  • Kärfve, Eva: ""Damp" - Debatten som spårade ur" i Goda sanningar? Debattklimatet och den kritiska forskningens villkor. (red Sara Johnsdotter & Carlbom) Nordic Academic Press. 2010.

Referenser

  1. ^ [a b] Snaprud, Per. Hjärnkampen, Dagens Nyheter, 7 juni 2003.
  2. ^ Kärfve, Eva: Den stora ondskan i Valais: den första häxförföljelsen i Europa, 1992, doktorsavhandling vid Lunds universitet.
  3. ^ [a b] Kärfve, Eva. "Fattar du inte vad jag skriver, Åsa Moberg". Aftonbladet, 2000-10-17.
  4. ^ Kärfve, Eva. "Gillberg är totalitär". Moderna tider, 2001-04-03.
  5. ^ [a b] Kärfve, Eva. Hjärnspöken. DAMP och hotet mor folkhälsan. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB, s. 71-72 och 162.
  6. ^ Fahlén, Tom. Antipsykiatrins återkomst: Inledning Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., s. 1: "Med hänvisning till Michel Foucault [2,3] säger hon att psykiatrin inte är en intellektuell utan en moralisk verksamhet, att den medicinska kunskapen är den mest uppenbara disciplinerande faktorn i samhällsutvecklingen (s 146), och att människor, om de inte frivilligt söker bot, påtvingas sådan (s 147)."
  7. ^ Landgren, Magnus. Eva Kärfves 'Hjärnspöken Arkiverad 16 juni 2008 hämtat från the Wayback Machine.. Pedagogiska magasinet, 2001-01-17.
  8. ^ Diagnoserna ADHD och DAMP– politik eller vetenskap?. Läkartidningen, Nr 7 2001, Volym 98.
  9. ^ [a b] Kärfves kritik av Gillberggruppens forskning godkänns av Vetenskapsrådet, pressmeddelande, Lunds Universitet.
  10. ^ Moberg, Åsa. Att kalla damp för bluff är rena svamlet Arkiverad 11 maj 2010 hämtat från the Wayback Machine.. Aftonbladet, 2000-10-16.
  11. ^ Boëthius, Gunilla. Vi känner oss inte alls stämplade. Aftonbladet, 2000-10-23.
  12. ^ Ahl, Viggo. Mitt liv är dömt till offentlighet Arkiverad 30 september 2007 hämtat från the Wayback Machine.. GP, 2003-06-25.
  13. ^ Mossler, Karin. Se osynliga funktionshinder! Habilitering Nu 2/05, Stockholms Läns Landsting.
  14. ^ Mossler, Karin. 2000-talets häxprocess Arkiverad 25 maj 2008 hämtat från the Wayback Machine.. Stiftelsen för vetenskapligt arbete inom barnneuropsykiatri, 2001-02-02.
  15. ^ [1][död länk]
  16. ^ [2]
  17. ^ [3][död länk]

Vidare läsning

  • Ekström, Bo-Lennart: Kontroversen om DAMP. En kontroversstudie av vetenskapligt gränsarbete och översättning mellan olika kunskapsparadigm. Doktorsavhandling: Göteborgs universitet. 2012. (Gothenburg Studies in Educational Sciences, 322.) ISBN 978-91-7346-724-7. http://hdl.handle.net/2077/29641.


Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Eva_Kärfve&oldid=40108188”