Sjuksköterska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om sjuksköterskeyrket i olika delar av världen. Se även sjuksköterskor i Sverige.
Sjuksköterska.
Två sjuksköterskor utför en omvårdnadsåtgärd.

En sjuksköterska (svensk förkortning ssk), vardagligt sjuksyster eller sköterska, i Finland sjukskötare, är en person som arbetar med praktiskt-kliniskt inriktad hälso- och sjukvård. Huvudämnet i utbildningen är omvårdnad, vid somliga universitet och högskolor benämnt vårdvetenskap (engelska nursing), vilket under de senaste decennierna etablerat sig som ett eget akademiskt ämne i många länder.

Sjuksköterskor tjänstgör bland annat på sjukhus inom primärvård och äldreomsorg, men även i skolor, företagshälsovård och läkemedelsindustrin.

På sjukhus arbetar sjuksköterskan ofta i team med andra professioner och yrkesgrupper- läkare, undersköterskor samt exempelvis sjukgymnast, arbetsterapeut, dietist, biomedicinsk analytiker och kurator. Läkaren har det medicinska ansvaret avseende diagnos och medicinskt behandlingsval samt det övergripande patientansvaret. Sjuksköterskan har autonomt omvårdnadsansvar, vilket bland annat innebär att patienten ska bli så väl omhändertagen som möjligt under sjukdoms- och vårdtiden. Sjuksköterskan ansvarar även för den medicinska omvårdnaden, vilken innefattar bland annat läkemedelshantering och läkemedelsadministration. Ansvarsfördelningen inom teamen bygger i hög grad på god kännedom om de enskilda medlemmarnas specifika kompetens och yrkeserfarenhet. Sjuksköterskor är hierarkiskt överordnade undersköterskor, vilka arbetar under sjuksköterskans överseende och på dennes ordinationer.

Omvårdnadsbegreppet innefattar allmän omvårdnad och specifik omvårdnad. Allmän omvårdnad är oberoende av sjukdom och utförs av alla professioner och yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården. Specifik omvårdnad däremot kräver kunskap om människans normala liv och funktioner samt kunskap om sjukdom och behandling, samt vilka konsekvenser en sjukdom kan ha på individens liv.[1] Inom sjuksköterskans professionella yrkesutövning används även begreppen beroende och oberoende omvårdnad. Beroende omvårdnad är omvårdnad som sjuksköterskan utför i samarbete med, eller på ordination av annan profession, exempelvis läkemedelsordination. Oberoende omvårdnad är omvårdnad som sjuksköterskan ordinerar, utför och utvärderar självständigt. Exempel på områden som ligger under oberoende omvårdnad är bedömning och åtgärd av behov kopplat till nutrition, eliminiation, aktivitet, psykisk hälsa, sömn, smärta och hud.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Sjuksköterskeyrkets ursprung kan spåras tillbaka till Romarriket, då diakonissor vårdade utifrån kristna ideal. Från början av 1900-talet började sjuksköterskeyrket i sin organiserade form växa fram.[2] Den första sjuksköterskeutbildningen startades av brittiska Florence Nightingale vid St Thomas' Hospital i London. Nightingale hade utbildat sig i Kaiserswerth. Tidigare var sjuksköterskeyrket ett av få som ansågs vara en acceptabel sysselsättning för kvinnor. Yrket sades vara ett kall och en del av yrkesutbildningen bestod av religiös skolning. Sjuksköterskor förväntades bland annat avstå från att bilda familj för att kunna viga sitt liv åt omvårdnaden av andra. [3] I Sverige infördes 1960 yrkeslegitimation och yrkestiteln blev då legitimerad sjuksköterska.[4] Den första manliga svenska sjuksköterskan var Allan Härsing som examinerades 1953.

Sjuksköterskor i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Utbildningsformen för sjuksköterskor varierar internationellt, men är i de allra flesta länder förlagd till universitet och högskolor. I Finland omfattar utbildningen till sjukskötare tre och ett halvt år, på Island och Irland fyra år. Kopplat till den så kallade Bologna-processen kan sjuksköterskeutbildningen i EU-länder komma att ytterligare harmonieras i framtiden, till att i samtliga länder bygga på kandidat- och masternivå.[källa behövs]

Den engelskspråkiga beteckningen nurse är jämförelsevis bred och kan syfta på personalkategorier som närmast motsvarar en undersköterska i Sverige, men även på högt kvalificerade sjuksköterskor (nurse practitioners) vilka självständigt behandlar patienter och förskriver läkemedel. I Tyskland kallas en sjuksköterska för Gesundheits- och Krankenpfleger. I Tyskland finns även en särskild typ av sjuksköterska som kallas Medizinisch-Technischer Assistent (MTA, medicinteknisk assistent).

Se även sjuksköterskor i Sverige.

Utbildning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sjuksköterskeutbildningen i Sverige sker vid universitet och högskolor. Den grundläggande utbildningen löper över sex terminer (180 hp) och avslutas med två examina: yrkesexamen (sjuksköterskeexamen) samt kandidatexamen. Många sjuksköterskor specialiserar sig inom olika områden, utbildningen omfattar för närvarande i Sverige mellan 60-75 hp (2-2 1/2 terminer) och avslutas med specialistsjuksköterseexamen samt ofta även med magisterexamen. Se vidare specialistsjuksköterska samt sjuksköterskor i Sverige. Många sjuksköterskor är involverade i forskning, antingen efter genomgången egen forskarutbildning eller som teammedlemmar i klinska forskningsprojekt.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/2/omvardnad_blodtryck_1998/SSF_blodtryck_bil4.pdf
  2. ^ Lyckhage, Elisabeth Dahlborg (2010). Att bli sjuksköterska: en introduktion till yrke och ämne. Studentlitteratur. sid. 43. ISBN 9789144054117 
  3. ^ Holmdahl, Barbro. Sjuksköterskans historia. Från siukwakterska till omvårdnadsdoktor (2. uppl.). Stockholm: Liber. ISBN 91-47-04887-5 
  4. ^ ”Vårdförbundet”. https://www.vardforbundet.se/Om-Vardforbundet/Historik/. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]