Ferdinand von Lindemann

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ferdinand von Lindemann
Ferdinand von Lindemann
Född12 april 1852
Hannover, Tyskland
Död6 mars 1939
München, Tyskland
NationalitetTysk
ForskningsområdeMatematik
InstitutionerMünchens Ludwig-Maximilian-universitet
Alma materFriedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg
DoktorandhandledareFelix Klein
Nämnvärda studenterEmil Hilb(en)
David Hilbert
Wilhelm Kutta
Alfred Loewy(en)
Hermann Minkowski
Oskar Perron
Arthur Rosenthal(en)
Arnold Sommerfeld
Josef Wagner
Känd förBevis för att π är transcendent tal

Carl Louis Ferdinand von Lindemann, född 12 april 1852 i Hannover, död 6 mars 1939 i München, var en tysk matematiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

von Lindemann växte upp i Schwerin, där fadern var chef för gasverket. Hans universitetsstudier började i Göttingen med Alfred Clebsch som lärare. Sedan studerade han i Erlangen och München.[1]

Han blev filosofie doktor vid Universitetet i Erlangen 1873, handledd av Felix Klein. Han fick sin habilitation från Universitetet i Würzburg 1877 och blev professor 1883 i Königsberg och 1893 i München. Där stannade han resten av sitt liv.[1]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Lindemann ägnade sig främst åt geometrin samt därmed sammanhängande algebraiska och funktionsteoretiska undersökningar. Hans förnämsta arbete är avhandlingen Die Zahl π[2], där det för första gången bevisas, att talet π är ett transcendent tal (enligt Lindemann-Weierstrass sats) och ej kan vara rot till någon algebraisk likhet med rationella koefficienter, och därigenom olösbarheten av det urgamla problemet om cirkelns kvadratur.[3]

Charles Hermite visade 1873 att e är ett transcedent tal. von Lindemann besöket honom i Paris strax efter det och utnyttjade sedan liknande metoder i sitt bevis för π.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] O'Connor, John J.; Robertson, Edmund F., ”Ferdinand von Lindemann”, MacTutor History of Mathematics archive, University of St Andrews .
  2. ^ Ferdinand Lindemann: Über die Zahl Pi, Mathematische Annalen 20, 213 - 225 (1882)
  3. ^ Thompson, Jan; Thomas Martinsson (1994). Wahlström & Widstrands matematiklexikon. Wahlström & Widstrand. sid. 335. ISBN 91-46-16515-0 

Andra Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ferdinand Lindemann: Über unendlich kleine Bewegungen und über Kraftsysteme bei allgemeiner projectivischer Maßbestimmung, Dissertation, Friedrichs-Alexanders-Universität zu Erlangen, Leipzig: 1873 Druck von B. G. Teubner.
  • Ferdinand Lindemann: "Über die Zahl π", Mathematische Annalen 20 (1882): pp. 213–225.
  • Henri Poincaré: "Wissenschaft und Hypothese" ("La Science et l'Hypothèse"), Leipzig: 1904 B. G. Teubner (Autorisierte deutsche Ausgabe mit erläuternden Anmerkungen von F. und L. Lindemann)
  • Lanczos Cornelius: "Tal i oändlighet", 1970
  • Rudolf Fritsch: "The transcendence of Pi has been known for about a century - but who was the man who discovered it?", Results in Mathematics 7, 165 - 183 (1984)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]