Fjärsing

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fjärsing
Trachinus draco3.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Abborrartade fiskar
Perciformes
Underordning Fjärsinglika fiskar
Trachinoidei
Familj Fjärsingfiskar
Släkte Trachinus
Art Fjärsing
T. draco
Vetenskapligt namn
§ Trachinus draco
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Fjärsing (Trachinus draco) är en fiskart tillhörande ordningen abborrartade fiskar.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kroppen är långsmal och ihoptryckt. Den kan bli upp till 53 cm lång och väga 1,8 kg (vanligtvis mindre).[1] Färgen är grön till gröngul och brun, ofta med blå till svarta tecken. Den har två ryggfenor. Den främre är liten, med giftiga fenstrålar. Det finns även en giftig tagg på gällocken. Giftet är oftast inte dödligt för människan, men vållar svåra smärtor.[2]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Fjärsingen föredrar sandiga eller gyttjiga bottnar på ned till 100 meters djup, där den oftast ligger nergrävd i bottenmaterialet och lurar på byten som småfisk, räkor och andra mindre kräftdjur samt maskar. Under natten kan den dock simma omkring och aktivt söka efter byte.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sällsynt i södra Östersjön; vidare längs Sveriges västkust och Norges sydkust, kring Storbritanniens och Irlands kuster samt söderut från danska kusten längs östra Atlantkusten ner till Medelhavet och västra Nordafrika. Finns även kring Madeira och i Svarta havet.[2] [1]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Fjärsingen leker under sommaren. Äggen är pelagiska, liksom ynglen.[3]

Gift[redigera | redigera wikitext]

Fjärsingen har gifttaggar som sitter på gälarna och på den främre ryggfenan. Giftinjektionen utlöses automatiskt i försvarssyfte vid beröring av fisken. Därefter fylls aktuell gifttagg omedelbart på igen. Även döda fiskar har gift i taggarna. Olyckstillbud inträffar oftast i samband med att fisken avlägsnas ur nät men det händer också att badande råkar trampa på fisken.

Symtom: Främst lokal reaktion med omedelbar intensiv smärta, svullnad och missfärgning av huden. Obehandlad kan smärtan kvarstå i ett dygn. Svullnaden kan kvarstå i veckor och i enstaka fall i månader. Också allmänna symtom såsom huvudvärk, yrsel, frossa, svettningar och illamående förekommer. Bakteriell infektion kan ses som komplikation.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Som behandling rekommenderas högläge, undvikande av rörelser samt att spola afficerad kroppsdel med så varmt vatten som man tolererar under 30–60 minuter då giftet är värmelabilt. Det kan även vara motiverat med stelkrampsprofylax och i undantag behövs antidot med immunserum. [4]

Ekonomiskt värde[redigera | redigera wikitext]

Fjärsingen är en uppskattad matfisk som tas som bifångst vid trålfiske.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Fishbase
  2. ^ [a b] Kai Curry-Lindahl 1985. Våra fiskar ISBN 91-1-844202-1
  3. ^ [a b c] Lars Nielsen, Ulf Svedberg 2006 Våra fiskar ISBN 91-518-4572-5
  4. ^ Läkemedelsboken 2011-2012, s 58, [1]