Flickorna från Gamla sta'n

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Flickorna från Gamla Sta’n
GenreKomedi
RegissörSchamyl Bauman
ManusSchamyl Bauman, Åke Ohberg, Gideon Wahlberg
SkådespelareEdvard Persson, Gideon Wahlberg, Karin Ekelund, Birgit Rosengren, Håkan Westergren, Elof Ahrle
OriginalmusikSten Axelson, Erik Baumann
ProduktionsbolagEuropafilm
Premiär1934
Speltid96 minuter (TV-version 93 minuter)
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb

Flickorna från Gamla Sta’n är en svensk komedifilm från 1934 i regi av Schamyl Bauman.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Invid ett hus i Gamla Stan hänger målaren Lasse Larsson i en ställning när han målar på fasaden. Hans biträde på taket som sköter linorna slumrar dock till och hör inte Larssons kommandorop. När biträdet blir stungen av en geting tappar han taget och Lasse håller på att åka i gatan men räddar sig in genom ett fönster till en våning där de två flickorna Karin och Inga bor. Det hela observeras av konstnären Gunnar som bor mittöver gränden. Han lider för tillfället av brist på inspiration men nu får han uppslag till en ny tavla med de två flickorna i fönstret.

Tillbaka nere på jorden finner vi Lasse på ett ölcafé som befolkas av gubbar och arbetare. Lasse slår för caféägarinan fru Stina Andersson men hon har ställt kravet att han måste banta och serverar till hans avsmak en mager matportion när han själv längtar och trängtar efter rejäl husmanskost. Uppe hos flickorna igen ser vi dem diskutera. Den elegant klädda Karin är less på det enkla livet och på husmanskost som potatisbullar. Hon drömmer om en bättre och lyxigare tillvaro till skillnad från den mera jordnära Inga.

Ute på stan råkar Karin av en slump på en direktör Eric Kalén när hon bryter klacken på sin sko och han råkar se att hon har trasiga strumpor. Hon säger lögnaktigt att det var konstigt, dom var ju hela alldeles nyss. Han erbjuder sig köpa nya till henne och när hon prövar dem visar hon benen för honom. Han bjuder på lunch på Djurgårdsbrunns värdshus.

Gunnar låter sig firas ner till flickornas fönster och han beskriver sig därvid själv som en liten ”fågel”. Hemma igen visar han upp sin tavla för sin värdinna, fru Andersson på kaféet. När han sedan är ute och roar sig med Inga beklagar hon att Karin är med men hon har sagt att hon är ute med sin moster. Karin har dock ljugit eftersom ”mostern” i själva verket är direktör Kalén. När hon kommer hem igen slår Gunnar för henne till Ingas förtrytelse och det förefaller som han trots allt föredrar den smarta och moderna Karin.

Vi får se utsnitt ur nattlivet i Gamla Stan med pundlangare och varmkorvgubbar. Karin smyger sig iväg till Gunnar förebärande att hon skall posta ett brev. Hon  dricker vin med honom i natten. Hon säger för att locka honom att han nog inte är kär i henne och det framgår att hon stannar kvar hela natten. På morgonen spelar han en schlager han just komponerat medan hon sitter på flygeln. Hon berättar om sina drömmar om ett liv i lyx och att hon älskar vackra kläder alltmedan kameran riktas mot de slitna och rustika möblerna i hans rum.

Inga observerar att Gunnar och Karin umgås med varandra och drar sig undan. När hon ser dem kyssa varandra börjar hon gråta. Lasse sitter samtidigt på kaféet och tröstäter med orden att han dränker sin kärlek i rotmos och fläsklägg. När direktör Kalén senare kommer in i den modeaffär där Inga arbetar och beställer en elegant klänning att skickas till den adress där flickorna bor förstår Inga att Karin för ett dubbelspel. När Inga kommer hem står Karin och kråmar sig framför spegeln i den nya klänningen.

Medan Karin är ute och roar sig med Kalén anordnar nu Lasse och hans kumpan, instrumentmakaren Johan en fest för Inga och Gunnar. Gunnar får en vagga och Inga en docka i present, som hon leker med. Gunnar undrar om Karin är hos sin ”moster” men Inga vill inte svara. De omfamnar varandra och man ser en bild av hur den lilla dockan nu placerats i vaggan.

Karin kommer hem mycket sent när Inga redan ligger och sover. Inga tycker att det är skamligt av henne att bedra Gunnar. Karin undrar om hon kanske är kär och Inga svarar att om så vore. Karin utbrister då att hon är trött på ynkedomen och de smutsiga gränderna. Inga replikerar då att bättre det än att sälja sin heder. Det hela slutar med att Karin sticker sin väg.

Lasses vän Johan ordnar nu så att Gunnars schlager antas av ett musikförlag. Vi får därefter se och höra hur gårdsmusikanter spelar melodin. Gunnar och Inga har nu blivit ett par och vi ser dem arm i arm. Samtidigt upptäcker Karin på Kaléns kontor att hon blivit sviken. Det visar sig att han är gift och bara varit ute efter ett tillfälligt äventyr.

I slutet anordnar vännerna en gemensam utflykt med Djurgårdsfärjan. Lasse har ett stort bestyr med att få med sig all packning men efter många vedermödor lyckas han släpa sig och grejorna ombord på båten innan den far. Då har han hunnit slå sönder ett paket och tappat förlovningschampagnen i vattnet. Samtidigt ser vi hur Karin som tagit tåget hem ser ut över Stockholm medan det passerar Gamla Stan och strömmen. På Djurgårdsfärjan omfamnar Gunnar och Inga varandra alltmedan man passerar Skansen med en svenska flaggan på toppen av tornet.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen hade premiär den 20 augusti 1934 på biografen Grand i Stockholm. Den har visats i SVT.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Musik i filmen[redigera | redigera wikitext]

  • Gamla Sta’n, kompositör Erik Baumann, text Gideon Wahlberg, framförs på luta av Gideon Wahlberg, sång Edvard Persson och Gideon Wahlberg.
  • Det drog en vind över ängarna, kompositör och text Bertil Almqvist, sång och luta Bertil Almqvist.
  • När jag i kväll vid min luta, kompositör Dick Fryman och Fritz Gustaf, text Gideon Wahlberg, framförs på luta av Gideon Wahlberg, sång Edvard Persson och Gideon Wahlberg.
  • Ingalill, kompositör och text Gideon Wahlberg, sång och luta Gideon Wahlberg.
  • Flickan i fönstret mitt emot, kompositör Sten Axelson, text Sven Paddock, framförs på luta av Gideon Wahlberg och piano av Sten Axelson, sång Edvard Persson.
  • En hambo på bryggan, kompositör Bertil Nilsson, text Julius, instrumental.
  • Admiral Stosch (Kungliga Kronobergs regementes paradmarsch, kompositör Karl Latann, framföres visslande av Edvard Persson.
  • Blott du, kompositör Erik Baumann, text Sven Paddock, sång Mischka Nilsson.
  • Byssan lull, text och musikbearbetning Evert Taube, instrumental.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]