Prins Gustaf (film)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Prins Gustaf
GenreDrama
RegissörSchamyl Bauman
ManusThorsten Eklann
Marita Lindgren-Fridell
SkådespelareAlf Kjellin
Mai Zetterling
Lennart Bernadotte
Gunnar Sjöberg
Erik Berglund
Ragnar Arvedson
Carl-Axel Hallgren
Hilda Borgström
Ruth Kasdan
OriginalmusikGunnar Johansson
FotografGöran Strindberg
ProduktionsbolagProduktion S. Bauman AB
Premiär29 november 1944
Speltid109 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Prins Gustaf är en svensk dramafilm från 1944 i regi av Schamyl Bauman.

Filmen är en romantiserad berättelse ur "Sångarprinsens" liv vid mitten av 1800-talet, och hans kärlek till Anna-Maria Wastenius.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Prins Gustaf och hans äldre bror kronprins Karl åker tillsammans med sin guvernör Henning Hamilton tillbaka till Uppsala för fortsatta studier vid Uppsala universitet. I Uppsala bor de i det så kallade "Prinshuset", där mamsell Matilda svarar för hushållet. Prinsarna anländer oanmälda, och Matilda blir glatt överraskad. Samma kväll spelar en grupp unga amatörer teater i hökare Liljegrens vindsvåning, och huvudrollen i pjäsen spelas av Liljegrens systerdotter Anna-Maria Wastenius. Prins Gustaf söker förälskat upp henne efter föreställningen. Prins Gustaf och Karl deltar ofta i studentlivet och sällskapslivet i staden, Gustaf är känd bland studentkamraterna som "sångarprinsen", och Anna-Maria inspirerar honom till att komponera flera sånger. Prinsarna är ofta sedda gäster på utvärdshuset Eklundshof, och det är först efter ett besök på Eklundshof som Anna-Maria förstår att hennes Gustaf är prins. Deras kärlek är alltså omöjlig säger hon sig, och reser hem till sin far. Gustaf blir förtvivlad över hennes uppbrott, och vid en stor slottsbal talar Gustaf med sin far Oscar I om att han vill gifta sig med henne. Kungen ber honom tänka över saken i ett år, och sedan kan de tillsammans fatta beslut. Därefter reser Gustaf utomlands, men under resan blir han svårt sjuk, och under ett uppehåll i Kristiania avlider han.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen premiärvisades 29 november 1944 på biografen Röda Kvarn i Uppsala. Den spelades in vid Sandrewateljéerna i Stockholm med exteriörer från Tennispaviljongen, Haga slott, Uppsala, Solna stad och Robertshill på Drottningholmsmalmen av Göran Strindberg. Som förlaga hade man en filmidé av Weyler Hildebrand. Stockholmspremiären ägde rum på biograf Royal den 4 december samma år.

Roller i urval[redigera | redigera wikitext]

Filmmusik[redigera | redigera wikitext]

Filmmusiken omfattar bland annat sånger ur Fredmans epistlar och Fredmans sånger, ett antal sånger ur Gluntarne, samt flera tidstypiska manskörssånger.

Källor[redigera | redigera wikitext]