Larsson i andra giftet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Larsson i andra giftet
(Larsson i andra giftet)
GenreKomedi
RegissörSchamyl Bauman
ManusGideon Wahlberg, Edvard Persson
SkådespelareEdvard Persson, Birgit Rosengren, Dagmar Ebbesen, Eric Laurent
OriginalmusikErik Baumann
ProduktionsbolagEuropafilm
Premiär1935
Speltid91 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Larsson i andra giftet är en svensk komedifilm från 1935, regisserad av Schamyl Bauman. Enligt ett inspelningsreportage i Filmjournalen (1935 nr 28) var Arne Bornebusch regiassistent.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Lasse Larsson är bagarmästare på bageriet Gyllene trappen beläget uppe på Mosebacke. Medan han bakar sjunger han ofta och gärna. I inledningen står han och spritsar en tårta alltmedan han framför ”Hjärtats saga”. Hembiträdet Flora är med honom och han förklarar att den inte är för hans fru. Hon är elak tycker Flora. Lasses fru Augusta kommer och skäller. Ska du stå och såsa när vi ska ut och campa, frågar hon argt. Lasse spritsar vidare och förvandlar dekorationen på tårtan till ett A, vilket noteras av den misstänksamma Augusta.

Hos Lasse bekant och granne antikvitetshandlare Johan Kindberg. Han skall också följa med på utflykten tillsammans med sin son Rolf, en beläst ung man klädd i glasögon, och börjar bära ner saker till båten. Under tiden har Lasse utrustat sig för utflykten iklädd tropikhjälm, trenchcoat och portör [metallbehållare för att samla växter i] och menar att så här skall man vara klädd på en skärgårdsexpedition. Utanför Johans affär stannar ett par främmande män. De hör musik uppifrån kaféet på terrassen och går dit upp. Det är Lasses dotter Maj som serverar och den yngre av främlingarna, Vladimir Streletzky, tittar på henne med förtjust blick när de beställer. Efter en stund vill han ha mer bröd och tar henne på handen när hon kommer med det.

Ute i skärgården med Lasse, Johan och Augusta. Under förevändning för att kunna smyga sig iväg för att smygsupa förelår Lasse till Johan om att göra en stärkande promenad. Friluftslivet skall skötas rationellt säger han och de beger sig iväg. Olyckligtvis hittar sedan ett litet barn sedan den tomma flaskan och bär fram det så att det kommer i Augustas åsyn. Hon betraktar föremålet med synnerligen ilsken blick. På hemvägen strejkar båtmotorn och Lasse konstaterar att den snart bara består av reservdelar. Det slutar med att man får ro hem.

Maj är tillsammans med Rolf. De har haft sällskap en tid men har inte så mycket gemensamt, i vart fall inte på känsloplanet. Rolf som är konstdoktor har svårt för Majs känslosamma tal om månen och längtan efter romantik. För den svale och rationelle Rolf är månen bara en himlakropp och hennes önskan att försvinna i det blå bara ett utslag av månens dragningskraft. Senare, när de är ute i skärgården, föredrar Rolf att ligga och läsa Friedrich Nietzsche i stället för att bada och njuta av naturen. Maj tycker att han borde bli lite mer sport och bilintresserad istället.

Sent omsider kommer Lasse och hans sällskap hem. Maj har öppnat sitt fönster och ser den tjusige utlänning hon tidigare träffat på kaféet. Han visar sitt visitkort och Maj ser förtjust ut. Moder Augusta konstaterar att han är greve och tycker att det är väl något för Maj. Nästa morgon vaknar Lasse tidigt, uttröttad av gårdagens vedermödor, och konstaterar trött och butter att det är bröddags. Men bakandet piggar upp honom och hans sång blir en hyllning till brödet, vetet och jordbruksnäringen. Han kan till sist konstatera att kärlek och bröd är det bästa på jorden.

Vladimir befinner sig i Johans affär. Han har komponerat en melodi han spelar på piano och när Rolf kommer in, föreslår Johan att han skriver en text till den. Rolf reagerar med en reserverad min. Senare uppe på kaféet framför Vladimir sin melodi som försetts med en känslosam text. Maj ser mycket berörd ut och säger sedan att sången var underbar. Vladimir ger henne noterna och kysser henne på handen alltmedan Rolf betraktar det hela med svartsjuk blick, men säger att du måste medge att orden var bra. När Vladimir sedan ger Augusta en handkyss blir hon imponerad och överväldigad av Vladimir och hans far. Vilka stiliga karlar säger hon och menar att det är bra med lite förnämt umgänge. Lasse ser dock mer tveksam ut.

Rolfs och Majs vägar skiljs åt. Rolf ägnar sig åt sina böcker och Maj börjar mer och mer umgås med Vladimir. Augusta som tror på deras framtida lycka beslutar sig för att inreda hemmet mer ståndsmässigt. När hon och Lasse skall tapetsera om slutar det hela emellertid i fullt kaos och Lasse är skeptisk till Augustas planer på att gifta bort Maj med greven. Rolf diskuterar med sin far om ett resestipendium som Rolf har fått. Johan vill inte att sonen skall resa bort men Rolf önskar han hade en bil, med en sådan kan man upptäcka mycket.

Vladimir har samtidigt bjudit Maj på en bilutflykt. De stannar till invid ett sädesfält och går ut. Hon börjar plocka blommor och sticker sig då i fingret. Vladimir gör nu ett handgripligt försök att förföra henne [sedan klippt av censuren]. Hennes känslor blir genast mycket svalare och beordrar honom att köra hem igen med detsamma.

Augustas besked till Rolf om att Maj skall förlova sig med greven får denne att dra sig undan. Samtidigt har Maj, som kommit hem, talat ut med Lasse och sagt att hon inte vill förlova sig med Vladimir men för husfridens skull skall hon låtsas göra det. Lasse säger då för sin del att han inte haft sin fria vilja på 30 år och att äktenskapet är ett svårt yrke. ”Förlovningsfesten” blir en pinsam tillställning. De mödosamt uppsatta tapeterna rullar upp sig och föreningen mellan de två slutar i intet. Augusta snyftar över det försummade tillfället, det är inte var dag som det flyger stekta sparvar i munnen, säger hon.

Till sist avslöjas de två Streletzky som bedragare [senare bortklippt, se nedan] . Rolf är i begrepp att resa bort och Johan skjutsar honom till stationen. Han kommer tillbaka efter en rafflande jakt av Lasse genom Stockholmstrafiken och Tegelbackseländet till Centralen, där Lasse haffar honom just som tåget skall gå. Lasse säger ”Utlänningen är borta, jag har rensat huset!”. Själv blir Lasse tagen av polisen och förd till polisstationen men släpps sedan det befunnit sig att det var Karlsson som körde bilen. Det visar sig också att det var Rolf som skrev den känslosamma texten till Vladimirs melodi och därmed avslöjat att han i själva verket har ett känslosamt och ömt inre. Han återförenas med Maj genom Lasses resoluta ingripande.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen hade Sverigepremiär på Grand i Stockholm den 30 augusti 1935.Det framgår av bl a Upsala Nya Tidnings recension (10.9.1935) att filmen klipptes om efter premiären. Uppenbarligen försvann det avsnitt där far och son Streletzky avslöjas som bedragare (scenen kommenterad t ex i Svenska Dagbladets recension 31.8.1935). I den bevarade kopian försvinner de två ganska spårlöst och utan förklaring på slutet.

Rollista, krediterade roller[redigera | redigera wikitext]