Floyd Patterson
 Floyd Patterson  | ||||||
 Floyd Patterson 1962. | ||||||
| Personlig information | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Smeknamn | The Gentleman of Boxing | |||||
| Födelsedatum | 4 januari 1935 | |||||
| Födelseplats | Waco, North Carolina | |||||
| Dödsdatum | 11 maj 2006 (71 år) | |||||
| Dödsplats | New Paltz, New York | |||||
| Vikt | ca 86 kg | |||||
| Viktklass | Lätt tungvikt Tungvikt | |||||
| Längd | 1,83 m | |||||
| Räckvidd | 1,80 m | |||||
| Slagställning | Ortodox | |||||
| År som aktiv | 1952–1972 | |||||
| Titlar | Världsmästare i tungvikt 30 nov 1956-26 juni 1959, 20 juni 1960-25 sep 1962 | |||||
| Matchstatistik * | ||||||
| ||||||
| ||||||
| ||||||
| ||||||
| ||||||
| Floyd Patterson | ||
| Boxning, herrar | ||
 Olympiska spel
| ||
|---|---|---|
| Guld | Helsingfors 1952 | Boxning, mellanvikt |
Floyd Patterson, född 4 januari 1935 i Waco, North Carolina, död 11 maj 2006 i New Paltz, New York, var en amerikansk boxare som var världsmästare i tungvikt 1956-1959 och 1960-1962, historisk som den förste tungviktsmästaren som tog tillbaka en förlorad titel.
Innehåll
Boxningskarriär[redigera | redigera wikitext]
Patterson växte upp i Bedford-Stuyvesant, Brooklyn, New York. Endast 17 år gammal vann han guld som mellanviktare i Olympiska sommarspelen 1952 i Helsingfors, där även en annan blivande tungviktsvärldsmästare tävlade, Ingemar Johansson (diskad som tungviktsfinalist mot Ed Sanders). Som proffs fick Patterson den legendariske Cus D'Amato som tränare.
Yngste världsmästaren genom tiderna[redigera | redigera wikitext]
1956 blev han den dittills yngste tungviktsmästaren när han knockade Archie Moore och därmed vann den vakanta titeln efter Rocky Marciano. 1959 blev han besegrad av Ingemar Johansson men skrev boxningshistoria ett år senare då han blev den första tungviktsmästaren som återtog titeln.
Patterson förlorade titeln igen 1962 till Sonny Liston på KO i rond 1 och var chanslös även i returen där resultatet blev detsamma. 1965 fick han en ny chans att återta titeln en andra gång när han ställdes mot Muhammad Ali. Patterson kämpade tappert men i rond tolv stoppade domaren den ensidiga matchen. Han fortsatte att boxas in på 1970-talet. Hans sista match var ett andra möte mot Muhammad Ali 1972. Ali vann även den matchen (som inte gällde VM-titeln) på TKO efter sjunde ronden, och matchen bröts på grund av Pattersons ögon var igensvullna.
Populär i Sverige[redigera | redigera wikitext]
Trots att Floyd Patterson besegrade Ingemar Johansson i två av deras tre möten blev Patterson mycket populär i Sverige. Han fick mängder med beundrarbrev från svenska "Floyd-fans" och han besökte Sverige många gånger efter att han gick matcherna mot Ingemar Johansson; hans ena bror Raymond var bosatt i Göteborg (Torslanda). I likhet med Ingemar drabbades han av demens av den för boxare vanliga typen dementia pugilistica. Andra legendariska boxare som drabbats av denna sjukdom är Muhammad Ali och Joe Louis.
Patterson dog 2006 efter att ha lidit av Alzheimers sjukdom i nästan åtta år och efter att ha varit sjuk i prostatacancer.
Patterson är invald i boxningens Hall of Fame.
| Företrädare: Rocky Marciano (avsagd) |
Världsmästare i tungviktsboxning Floyd Patterson 30 nov 1956 - 26 jun 1959 |
Efterträdare: Ingemar Johansson |
| Företrädare: Ingemar Johansson |
Världsmästare i tungviktsboxning Floyd Patterson 20 jun 1960 - 25 sep 1962 |
Efterträdare: Sonny Liston |
Självbiografi[redigera | redigera wikitext]
- Hårda bandage (Victory over myself) (skriven tillsammans med Milton Gross) (översättning Anders Hernmarck och Bertil Lagerström, Rabén & Sjögren, 1962)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Artikeln är helt eller delvis en översättning av Wikipedias engelskspråkiga version
Webbsidor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Patterson vs Johansson I, filmklipp
- Patterson vs Johansson II rond 4 och 5, filmklipp
- Patterson vs Johansson III, filmklipp
| |||||||||||||
