Forshaga köping

	Forshaga köping; Före detta kommun
	; Forshaga kommunvapen
Land	Sverige
Landskap	Värmland
Län	Värmlands län
Kommun, nu	Forshaga kommun
Centralort	Forshaga
Inrättad	1 januari 1944
Upphörd	31 december 1970
Uppgått i	Forshaga kommun
Befolkning, areal
Areal	47,5 kvadratkilometer (1952)
Läge
	; Kommunen i länet.
Koordinater	59°31′40″N 13°28′56″Ö / 59.527843055556°N 13.482248055556°Ö
Utsträckning	SCB:s kartsök
Domkretstillhörighet
Tingslag	Mellansysslets tingslag
Koder och länkar
Kommunkod	1763
	Redigera Wikidata

Denna artikel handlar om den tidigare kommunen Forshaga köping. För orten se Forshaga, för dagens kommun, se Forshaga kommun.

Forshaga köping var en tidigare kommun i Värmlands län.

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Forshaga köping bildades den 1 januari 1944 (enligt beslut den 26 mars 1943) genom en utbrytning ur Grava landskommun av Forshaga församling och Forshaga municipalsamhälle, inrättat 1 november 1907. Av stadsstadgorna gällde först endast byggnadsstadgan och brandsstadgan.^[1] Enligt beslut den 6 december 1946 gällde samtliga av stadsstadgorna i köpingen.^[2]

1 januari 1971 uppgick köpingen i Forshaga kommun.^[3]

Kyrklig tillhörighet[redigera | redigera wikitext]

I kyrkligt hänseende tillhörde köpingen Forshaga församling som hade utbrutits ur Grava församling 1908.^[4]

Kommunvapen[redigera | redigera wikitext]

Blasonering: Medelst en vågskura styckad sköld i grönt - vari ett flottningsmärke "krona med hack" av guld - och guld - vari en trebladig grön lagerkvist.

Vapnet fastställdes 1954. Kronan är ett märke som stämplades på ved som flottades till ett pappersbruk på orten, lagerkvisten är tagen från den från området stammande släkten von Lagerlöf. Efter kommunbildningen registrerades vapnet i PRV år 1979.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Forshaga köping omfattade den 1 januari 1952 en areal av 47,51 km², varav 42,61 km² land.^[2]

Tätorter i köpingen 1960[redigera | redigera wikitext]

I Forshaga köping fanns tätorten Forshaga, som hade 3 938 invånare den 1 november 1960. Tätortsgraden i köpingen var då 86,1 procent.^[5]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelning i valen 1946-1966[redigera | redigera wikitext]

Valår

Grafisk presentation, mandat och valdeltagande

TOT

%

Könsfördelning (M/K)

1946

4

15

1

3

2

4

15

3

2

25

23

1950

1

17

1

5

1

17

5

25

84,2

23

1954

1

18

1

3

2

18

3

2

25

83,0

23

1958

1

17

1

3

17

3

25

81,9

23

1962

1

17

2

3

2

17

2

3

2

25

83,2

23

1966

2

16

2

3

2

16

2

3

2

25

85,5

20

5

Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1945, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1947. sid. 70. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1945_1.pdf. Läst 25 oktober 2014 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
^ [a b] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 87. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022.
^ (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961-10-31. sid. 21. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 30 juni 2015 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Forshagas heraldiska vapen på Wermlandsheraldik.se

[1] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1945, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1947. sid. 70. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1945_1.pdf. Läst 25 oktober 2014 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.

[SCB_FR_1950:1-2] [a b] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 87. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.

[3] Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X

[4] ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022.

[5] (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961-10-31. sid. 21. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 30 juni 2015 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]