Francesco Petrarca

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Francesco Petrarca
Francesco Petrarca.jpg
Född 20 juli 1304
Arezzo, Florens
Död 19 juli 1374 (69 år)
Arquà, Padova
Yrke Författare, kanik, lyriker
Språk Latin, italienska
Verksam Pre-renässansen
Genrer lyrik, brev
Influenser Vergilius
Arnaut Danièl
Dante

Francesco Petrarca, född 20 juli 1304 i Arezzo, Italien, död 19 juli 1374 i Arquà (som sedan 1870 heter Arquà Petrarca), var en stilbildande lyrikeritalienska språket och historieskrivare. Tillsammans med Dante Alighieri och Giovanni Boccaccio ses han som en av de viktigaste företrädarna för den tidiga italienska litteraturen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Francesco Petrarca var son till en florentinsk ämbetsman som tvingades till landsflykt undan politiska oroligheter. Familjen flyttade till Avignon då Francesco var i femårsåldern, samma år som påve Clemens V påbörjade Avignonpåvedömet. Där och i det närbelägna Carpentras växte Petrarca upp. Hans mor, Eletta Canigiani från Ancisa, avled år 1318. Sonen Francesco skrev då vid 14 års ålder Panegyricum in funere matris, en elegisk hyllning till hennes ära på latinsk hexameter. Det är den första kända dikten av honom. Han studerade så småningom juridik vid Universitetet i Montpellier och teologi vid Universitetet i Bologna. Han prästvigdes och utsågs till kanik. Antikens författare, de romerska klassikerna, tilldrog sig hans intresse, vilket långt senare skänkte honom benämningen "den förste humanisten". Han levde sitt liv på resande fot, omväxlande på olika platser i norra Italien och i Provence. I Fontaine-de-Vaucluse nära Avignon bodde han åren 1339-1353. Där finns idag ett museum till hans ära på den plats där hans hus stod. Hans gravvård återfinns i den lilla byn Arquà Petrarca i den norditalienska provinsen Padova.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Francesco Petrarca fick erkännande som diktare tidigt. 1341 kröntes han med diktarlagern på Capitolium. Akademiska och kyrkliga arbeten skrev han på latin, men på folkspråket italienska skrev han sina berömda canzoner, sestiner, madrigaler, ballader och sonetter till Laura. Detta sammanhållna verk, hans Canzoniere, består av 366 dikter, varav 263 skrevs när Laura levde och 103 efter hennes död. Ingen vet säkert, men föremålet för hans dikt tros vara Laura de Sade (1310-1348), gift med greve Hugues II de Sade. Petrarca var starkt påverkad av den occitanska trubadurdiktningen företrädd av till exempel Arnaut Danièl. Estetiskt representerar han dolce stil nuovo tillsammans med bland andra Guido Cavalcanti och Dante Alighieri. Kärlekstemat är dock mer mänskligt, sinnligt och intimt uttryckt än den något äldre, kristet symboliska, behärskade och subtila tematiseringen hos Dante i förhållande till Beatrice Portinari.

Klara och kyliga och lena vatten
där sina vackra lemmar
hon lade, den enda jag vill kalla kvinna;
vänliga gren mot vilken
(jag suckar när jag minns det)
hon lutade sin vackra rygg och midja;
blommor och gräs som täcktes
lätt av hennes klänning
och hennes vackra bröst;
heliga, stilla luft
där kärleken lät två vackra ögon öppna mitt hjärta;
- lyssna nu, ni alla,
till de sista sorgsna ord jag sjunger.
— Ur Canzone 126 [1]

Italienska[redigera | redigera wikitext]

Svenska[redigera | redigera wikitext]

Påverkan[redigera | redigera wikitext]

Litterär påverkan[redigera | redigera wikitext]

Petrarcas sonetter var stilbildande i senare europeisk lyrik både vad gäller form och innehåll. Fenomenet brukar benämnas petrarkism. Exempel på självständiga efterföljare är Pierre de Ronsard, Andreas Gryphius, Francisco de Quevedo, William Shakespeare och många andra. Ett tidigt svenskt exempel är författaren till de erotiska sonetterna i Wenerid (1680), den omdiskuterade 1600-talspseudonymen Skogekär Bergbo. Ett senare exempel ur svensk litteratur är de "sprängda" sonetterna i mannen utan väg (1942) av Erik Lindegren. Att Ingvar Björkesons tolkningar av Petrarca i urvalsvolymen Kärleksdikter finns med på den svenska listan över De 50 bästa diktsamlingarna i Världsbiblioteket bör mer ses som en fingervisning om Petrarcas centrala betydelse än som en betygsättning av just den utgåvan.

Allmän påverkan[redigera | redigera wikitext]

Petrarca brukar även kallas "den första moderna människan". Han och hans vän Giovanni Boccaccio räknas som övergångsgestalter från medeltid till renässans. Han var också en av de första att bestiga berg för nöjes skull. Med en viss tillfredsställelse skriver han om sin bestigning, tillsammans med sin tre år yngre bror Gherardo och två för tillfället inhyrda tjänare, av Mont Ventoux den 26 april 1336.[2] Det tyska litteraturpriset Petrarca-Preis är uppkallat efter honom och delades första gången ut på just Mont Ventoux.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk tolkning av Göran O. Eriksson, Sonetti di Petrarca (Radiotjänst 1955). Trots boktitelns sonetter har just den här dikten en annan versform kallad canzone.
  2. ^ Brevet är skrivet senare, omkring 1350. Det finns publicerat i Epistolae familiares (IV, 1) och är med i Ur Francesco Petrarcas brev (1915). Brevet återges delvis och diskuteras av Bengt Holmqvist i hans inledning till Kärleksdikter (1989).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]