Sven-Bertil Taube

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sven-Bertil Taube
Sven-Bertil Taube 2014.
Sven-Bertil Taube 2014.
Född Sven-Bertil Gunnar Evert Taube
24 november 1934 (81 år)
Stockholm, Sverige
Maka Inger Taube (1958–62)
Ann Zacharias (1975–75)
Mikaela Rydén (1985–idag)
IMDb SFDb

Sven-Bertil Gunnar Evert Taube,[1] född 24 november 1934 i Stockholm, är en svensk skådespelare och sångare, bosatt i London i Storbritannien.

Han är son till Astri och Evert Taube, och tillhör adliga ätten Taube. Bland hans omfattande produktion märks inte minst tolkningar av fadern Everts visor.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter studier vid Beskowska skolan i Stockholm – där Taube aldrig avlade studentexamen[2] – fortsatte han sina studier 1953 vid Cherry Lawn School i Connecticut i USA, där han tog examen 1954. I USA spelade han även in sin första LP-skiva Swedish Folk Songs & Ballads 1954, för Asc Records & Ethnic FolkwaysManhattan[3] År 1956 reste Taube till Madrid för gitarrstudier för Quentin Esquimbre[3] Han tog teaterlektioner vid Witzanskys teaterskola i Stockholm 1958 och blev antagen till Dramatens elevskola 1959. På Dramaten debuterade Taube i Gisslan 1960[3] och medverkade i pjäser som bland annat Hamlet, Romeo och Julia, Svejk i andra världskriget, Å vilket härligt krig och Klas Klättermus.

Taube har spelat komedi, musikal och operett, bland annat ToffelhjältarLisebergsteatern i Göteborg 1979, Glada änkan i Köpenhamn 1986, La Cage aux Folles i Oslo 1987, Kiss Me KateMalmö Stadsteater 1988 och ArtFolkan i Stockholm 1993.

Vid sidan av skådespeleriet har Taube blivit känd som vissångare och estradör. Hans många inspelningar till orkesterarrangemang av barndomsvännen Ulf Björlin revolutionerade svensk viskonst i slutet av 1950-talet. Han har framgångsrikt tolkat poeter som bland annat Carl Michael Bellman, Nils Ferlin, Leo Ferré, Lars Forssell, Ulf Peder Olrog, Mikis Theodorakis och inte minst Evert Taube. 1970 började Sven-Bertil Taube framträda tillsammans med Evert Taube vid dennes konserter på Gröna Lund. Efter faderns död har han själv fört traditionen vidare med årliga sommarkonserter på Gröna Lund.

Taube filmdebuterade redan 1949 i Evert Taube-filmen Sjösalavår där han spelade sig själv. Han har sedan dess varit flitigt förekommande på film och i TV bland annat För vänskaps skull och Tillsammans med Gunilla måndag kväll och tisdag (båda 1965), och Ön (1966). Han fick sin första internationella filmroll i filmen Smörblommekedjan (1970)[3] och påbörjade även en bitvis framgångsrik internationell filmkarriär med bland annat rollen som luftwaffekapten von Neustadt[4] i Örnen har landat (1976).

Sven-Bertil Taube på Gröna Lund 2014.
Sven-Bertil Taube vid Taube-spelen i Tanumstrand, Grebbestad den 12 juli 2015.

Från 1990-talet påbörjade han en ny framgångsrik omgång av svenska filmer, inte minst med flera produktioner av Richard Hobert såsom Ålder okänd (1991), Händerna (1994), för vilken han tilldelades en Guldbagge som Bästa skådespelare, Födelsedagen (2000), Tre solar (2004) och En enkel till Antibes (2011) som även den genererade en Guldbagge till Taube. Han har också medverkat i storfilmer som Jerusalem (1996), för vilken han blev Guldbagge-nominerad som Bästa manliga biroll, Swedenhielms (2003), TV-serien Danslärarens återkomst (2004), Arn – Tempelriddaren (2007). Även för rollen som den gamle mångmiljonären Henrik Vanger i Millenniumtrilogins första del Män som hatar kvinnor blev han Guldbagge-nominerad som Bästa manliga biroll. 2015 medverkade han i TV4:s program Så mycket bättre.

Som bosatt i London har Taube också gjort insatser inom brittisk teater, bland annat som prins Albert i musikalen I and Albert (1972), Versjinin i Tre systrar på Royal Exchange i Manchester 1984 och enmansföreställningen Doktor Glas som spelades både i England, Danmark och Sverige. Han medverkade även i ett avsnitt av den brittiska TV-serien Herrskap och tjänstefolk (Upstairs, Downstairs).

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Sven-Bertil Taube var 1958–62 gift med skådespelerskan Inger Åhman; i detta äktenskap föddes 1960 sonen Jesper Taube. År 1975 gifte han sig med skådespelerskan och regissören Ann Zacharias men de skildes samma år[5]. Tillsammans har de dottern Sascha Zacharias, född 1979. Sedan 1985 är han gift med dansösen Mikaela Rydén; makarna har sonen Felix Taube, född 1994. Han är även far till Ann-Charlotte Taube, född 1965 i ett förhållande med journalisten Gunilla Thorgren[3].

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album[redigera | redigera wikitext]

EP[redigera | redigera wikitext]

  • 1956Sjunger visor av Carl Michael Bellman och Birger Sjöberg
  • 1958Visor oss emellan (med Olle Adolphson)
  • 1958Pajas för en dag

Film och TV i urval[redigera | redigera wikitext]

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1963 Victor, 9 år Victor eller När barnen tar makten
Roger Vitrac
Mimi Pollak Dramaten
SS-man 1
Patrullerande 1
Svejk i andra världskriget
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
Macheath Tiggarens opera
John Gay
Per-Axel Branner Dramaten
1964 Medverkande Å vilket härligt krig
Charles Chilton
Jackie Söderman Dramaten
1965 En annan fältväbel Mutter Courage
Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1967 Vännen
Pajazzon
Rugbyspelaren
Tredje spelaren
Om fem år
Federico Garcia Lorca
Donya Feuer Dramaten
1999 Oliver Warbucks Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin
Trond Lie Göta Lejon[6]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sven-Bertil Taube döptes först i 7-årsåldern, i Matteuskyrkan vid Vanadisplan. Han fick namnet Sven Bertil Gunnar Evert, men prästen kastade om namnen Evert och Gunnar i dopboken, vilket sedan blev gällande i bland annat hans pass. Han namngavs efter sina gudfäder, skeppsredarna Sven Salén och Bertil Wallenberg, samt efter fadern. Källa: Taube/Karlsson, (2007), s. 17ff
  2. ^ Taube/Karlsson, (2007), s. 41
  3. ^ [a b c d e] Taube/Karlsson, (2007), s. 305
  4. ^ [a b c d e] Taube/Karlsson, (2007), s. 308
  5. ^ Taube/Karlsson, (2007), s. 229
  6. ^ Jan-Olov Andersson (9 september 1999). ”Maria tar hem spelet: Barnen spelar ut stjärnorna i 'Annie'”. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/noje/9909/09/maria.html. Läst 17 september 2015. 

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • Taube, Sven-Bertil, 1934-. – ’’Ord och många visor’’ / Sven-Bertil Taube ; berättat för Petter Karlsson : bildredaktör: Jacob Forsell. - 2007. - ISBN 978-91-0-011341-4 (inb)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]