Frihetspartiet (Österrike)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frihetspartiet
Freiheitliche Partei Österreichs
Förkortning FPÖ
Land Österrike Österrike
Partiordförande Heinz-Christian Strache
Grundat 3 november 1955
Politisk ideologi Högerpopulism
Nationalism
Nationalkonservatism
Euroskepticism
Politisk position Höger[1][2] till extremhöger[3][4][5][6]
Europeiskt samarbetsorgan Europeiska alliansen för frihet
Politisk grupp i Europaparlamentet ENF-gruppen
Färg(er) Blå
Europaparlamentet
Röstandel
19,72 %
Mandattilldelning
4 av 18
Nationalrådet
Röstandel
20,51 %
Mandattilldelning
40 av 183
Förbundsrådet
Mandattilldelning
10 av 61
Webbplats
www.fpoe.at
Österrikisk politik
Politiska partier
Val
Heinz-Christian Strache har varit partiledare för FPÖ sedan 2005.

Frihetspartiet (tyska: Freiheitliche Partei Österreichs, FPÖ) är ett nationalkonservativt, högerpopulistiskt politiskt parti i Österrike. Partiet bildades 1956 med Anton Reinthaller, en före detta SS-Brigadeführer, som dess första partiledare. Partiet ser sina rötter i nationalliberalismen under revolutionen 1848.[7] FPÖ har samregerat med socialdemokratiska SPÖ 1983-1986 samt med kristdemokratiska ÖVP 2000-2005.[8] Partiet som leds av Heinz-Christian Strache fick 20 procent av rösterna i senaste valet till nationalrådet 2013.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Partiet grundades 1956 och har historiskt sina rötter i det tredje skiktet som består av liberaler och tysknationella. De andra två skikten är det socialistiska skiktet som representeras av SPÖ och det katolsk-konservativa som representeras av ÖVP.[7] Friedrich Peter, före detta medlem i NSDAP och frivillig i Waffen-SS, var partiets ordförande mellan 1958 och 1978. Peter har, trots sin bakgrund, setts som en pragmatiker som bestämde sig för att vidareutveckla liberalismen och ta fram en ny politisk profil eftersom tysk nationalism kommit att förknippas med nazism.[7] Från 1979 till 1993 ingick partiet i Liberala internationalen. När FPÖ lämnade organisationen övertogs platsen av Liberales Forum som bildats samma år av liberaler inom FPÖ.

Jörg Haider blev 1970 ledare för partiets ungdomsrörelse och 1986 utsågs han till partiledare. 1989 blev han guvernör i förbundslandet Kärnten, men tvingades att avgå 1991 efter ett uttalande i nationalrådet. En socialdemokrat kritiserade Haiders planer på att minska arbetslöshetsersättningen för att "tvinga fram arbete på ett sätt som påminde om nazistpolicys". Haider svarade att "man hade en ordentlig sysselsättningspolitik i Tredje Riket, något som inte en gång er regering i Wien lyckats åstadkomma. Det måste en gång för alla sägas. Uppenbarligen var människorna då så välutbildade att ungdomar i Hitlerjugend med goda betyg har styrt ert parti i snart 40 år. Det är ju också ett faktum". 1999 återtog han guvernörsrollen och behöll den fram till hans död 2008.

I nationalrådsvalet 1999 drev FPÖ en kampanj mot ökande kriminalitet och missbruk av socialbidrag som man menade att illegala invandrare låg bakom. En rapport som visade på rekordhög arbetslöshet bland utländska medborgare använde FPÖ i sin kampanj för sänkta offentliga utgifter. Haider uttalade bland annat att utlänningar som varit arbetslösa i mer än tre månader borde utvisas. FPÖ erhöll 27 % av rösterna i valet och ingick i början på år 2000 i en koalitionsregering med kristdemokratiska Österrikiska folkpartiet (ÖVP), vilket mötte skarpa protester och hot om bojkotter mot landet från Israel och övriga EU-länder som kritiserade Haider och hans parti för högerextremism. I februari 2000 avgick Haider som partiledare. De övriga 14 medlemsstaterna i EU tillsatte en utredningsgrupp som i september konstaterade att den österrikiska regeringen inte hade kränkt några minoriteters rättigheter samt att regeringen var "besluten att fortsätta kämpa mot rasism, antisemitism, diskriminering och främlingsrädsla i Österrike". Man beskrev FPÖ som ett populistiskt parti med extrema uttryckssätt men att detta inte gällde FPÖ:s regeringsrepresentanter.[7]

Den 4 april 2005 lämnade många ledande partimedlemmar partiet, bland andra Jörg Haider och de flesta av de arton parlamentsledamöterna, och grundade ett nytt parti, Alliansen för Österrikes framtid (BZÖ), som även ersatte FPÖ i koalitionsregeringen med ÖVP. Stödet hos FPÖ i befolkningen tog dock återigen fart och i nationalrådsvalen 2008 och 2013 blev partiet största oppositionsparti. Samma ökande väljarstöd avspeglade sig i valen till Europaparlamentet 2009 och 2014.

Presidentvalet 2016[redigera | redigera wikitext]

I första omgången av presidentvalet 2016 fick FPÖ:s kandidat Norbert Hofer den största röstandelen med 35 procent av rösterna och gick därmed vidare till den andra omgången den 22 maj, tillsammans med de grönas Alexander Van der Bellen, som fick 21 procent av rösterna.[9] Hofer förlorade andra valomgången med knapp marginal (49,7 procent), men resultatet ogiltigförklarades på grund av formella regelbrott i rösträkningen av poströster och spridning av färdigräknade resultat till utvalda media innan alla vallokaler i landet hade stängt.[10] När valet gjordes om den 4 december 2016 förlorade Hofer då han fick 46 procent av rösterna.

Väljardemografi[redigera | redigera wikitext]

FPÖ har särskilt starkt väljarstöd hos yngre väljare.[11] I nationalrådsvalet 2008 röstade 25 % av alla som var 30 år eller yngre på FPÖ som blev största parti inom denna åldersgrupp.[12] 44 procent av 16-19-åringarna röstade på FPÖ.[13]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Nationalrådsval[redigera | redigera wikitext]

Val Andel Mandat Ref
1956
6,5 %
6 / 165 [14]
1959
7,7 %
8 / 165 [15]
1962
7,0 %
8 / 165 [16]
1966
5,4 %
6 / 165 [17]
1970
5,5 %
6 / 165 [18]
1971
5,5 %
10 / 183 [19]
1975
5,4 %
10 / 183 [20]
1979
6,1 %
11 / 183 [21]
1983
5,0 %
12 / 183 [22]
1986
9,7 %
18 / 183 [23]
1990
16,6 %
33 / 183 [24]
1994
22,5 %
42 / 183 [25]
1995
22,0 %
41 / 183 [26]
1999
26,9 %
52 / 183 [27]
2002
10,0 %
18 / 183 [28]
2006
11,0 %
21 / 183 [29]
2008
17,5 %
34 / 183 [30]
2013
20,5 %
40 / 183 [31]

Europaparlamentsval[redigera | redigera wikitext]

Val Andel Mandat Ref
1996
27,5 %
6 / 21 [32]
1999
23,4 %
5 / 21 [33]
2004
6,3 %
1 / 18 [34]
2009
12,7 %
2 / 17 [35]
2014
19,7 %
4 / 18 [36]

Partiledare[redigera | redigera wikitext]

Heinz-Christian Strache Hilmar Kabas Ursula Haubner Herbert Haupt Mathias Reichhold Susanne Riess-Passer Jörg Haider Norbert Steger Alexander Götz (Politiker) Friedrich Peter Anton Reinthaller

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Van Gilder Cooke, Sonia (29 July 2011), ”Austria — Europe's Right Wing: A Nation-by-Nation Guide to Political Parties and Extremist Groups”, Time, http://www.time.com/time/specials/packages/article/0,28804,2085728_2085727_2085702,00.html, läst 16 February 2012 
  2. ^ Meyer-Feist, Andreas (14 February 2012), ”Austrian villagers quash plans for Buddhist temple”, DW, http://www.dw.de/dw/article/0,,15741864,00.html, läst 16 February 2012 
  3. ^ Hainsworth, Paul (2008), The Extreme Right in Western Europe, Routledge, s. 38–39 
  4. ^ Art, David (2011), Inside the Radical Right: The Development of Anti-Immigrant Parties in Western Europe, Cambridge University Press, s. 106–107 
  5. ^ Wodak, Ruth; De Cillia, Rudolf; Reisigl, Martin (2009), The Discursive Construction of National Identity (2nd), Edinburgh University Press, s. 195 
  6. ^ Hale Williams, Michelle (2012), ”Downside after the summit: factors in extreme-right party decline in France and Austria”, Mapping the Extreme Right in Contemporary Europe: From Local to Transnational (Routledge): s. 260 
  7. ^ [a b c d] Från Le Pen till Pim Fortuyn, Jens Rydgren och Anders Widfeldt. Liber. ISBN 91-47-07376-4
  8. ^ Fotnot: Formellt avslutades regeringssamarbetet den 21 januari 1987 respektive den 17 april 2005 där partiet ersattes av BZÖ.
  9. ^ Högerpopulist vann i Österrike 2016-04-27.
  10. ^ Ny chans för högerpopulist när val ogiltigförklaras 2016-07-01
  11. ^ SR -16-åringar röstar högerextremt
  12. ^ Vienna Review - Youth Votes Right
  13. ^ Shortnews - SPÖ bereut Herabsetzung des Wahlalters
  14. ^ ”Nationalratswahl vom 13. Mai 1956” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1956.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  15. ^ ”Nationalratswahl vom 10. Mai 1959” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1959.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  16. ^ ”Nationalratswahl vom 18. November 1962” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1962.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  17. ^ ”Nationalratswahl vom 6. März 1966” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1966.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  18. ^ ”Nationalratswahl vom 1. März 1970” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1970_wh.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  19. ^ ”Nationalratswahl vom 10. Oktober 1971” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1971.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  20. ^ ”Nationalratswahl vom 5. Oktober 1975” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1975.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  21. ^ ”Nationalratswahl vom 6. Mai 1979” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1979.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  22. ^ ”Nationalratswahl vom 24. April 1983” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1983.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  23. ^ ”Nationalratswahl vom 23. November 1986” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1986.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  24. ^ ”Nationalratswahl vom 7. Oktober 1990” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1990.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  25. ^ ”Nationalratswahl vom 9. Oktober 1994” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1994.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  26. ^ ”Nationalratswahl vom 17. Dezember 1995” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1995_wh.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  27. ^ ”Nationalratswahl vom 3. Oktober 1999” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_1999.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  28. ^ ”Nationalratswahl vom 24. November 2002” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/NRW_2002.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  29. ^ ”Nationalratswahl 2006 - Wahltag, Stichtag, endgültiges Gesamtergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/2006/End_Gesamt.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  30. ^ ”Nationalratswahl 2008 - Wahltag, Stichtag, endgültiges Gesamtergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/2008/End_Gesamt.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  31. ^ ”Nationalratswahl 2013 - Wahltag, Stichtag, endgültiges Gesamtergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/nationalrat/2013/End_Gesamt.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  32. ^ ”Europawahl 1996” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/europawahl/1996/start.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  33. ^ ”Europawahl 1999, Wahltag, Stichtag, Gesamtergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/europawahl/1999/Gesamtergebnis.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  34. ^ ”Europawahl 2004, Wahltag, Stichtag, Gesamtergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/europawahl/2004/Gesamtergebnis.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  35. ^ ”Europawahl 2009, endgültiges Gesamtergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/europawahl/2009/EndergebnisE.aspx. Läst 2 juli 2014. 
  36. ^ ”Europawahl 2014, endgültiges Ergebnis” (på tyska). Bundesministerium für Inneres. http://www.bmi.gv.at/cms/BMI_wahlen/europawahl/2014/Gesamtergebnis.aspx. Läst 2 juli 2014.