Nationalkonservatism
| Den här artikeln ingår i Wikipedias serie om konservatism |
|
| Huvudinriktningar | |
|
Frihetlig konservatism | |
| Nyckelbegrepp | |
|
Ansvar · Auktoritet · Civilsamhället · Dygd |
|
| Portalfigurer | |
|
Edmund Burke | |
Nationalkonservatism betecknar politiska och sociala rörelser inom konservatism som förespråkar en självständig nationalstat, med fokus på nationella intressen och ett försvar av kulturell och etnisk identitet.[1] Dess anhängare i Europa är ofta socialkonservativa som förespråkar en restriktiv invandring samt är skeptiska till EU.[2][3]
Ideologi[redigera | redigera wikitext]
Nationalkonservatismen är relaterad till socialkonservatismen:[1] Nationalkonservativa partier är sociala traditionalister i den mening att de stödjer den traditionella kärnfamiljen och social stabilitet.[2][4] Många nationalkonservativa är därför socialkonservativa och förespråkare av en begränsad invandring och att stifta lagar inom politikområden för lag och ordning.[2]
Enligt U. C. Mandal kan nationalkonservatismen förutom de gemensamma ståndpunkterna i sociala frågorna anta en stor vidd av politiska ställningstaganden inom den ekonomiska sfären. Skillnaderna mellan länder kan skifta från att förespråka planekonomi,blandekonomi till laissez-faire.[1] Nationalkonservativa kan skiljas från ekonomiskt konservativa i synen på ekonomin. I det senare fallet är marknadsekonomiska policys, avregleringar och konservativ finanspolitik det centrala. De flesta högerpartier har de ekonomiskt konservativas policys som centrala, vilket inneburit att socialkonservativa, kulturkonservativa och nationalkonservativa strömningar marginaliserats.[5]
Nationalkonservatismen har även ideologiska band till traditionell konservatism.
Nationalistisk konservatism[redigera | redigera wikitext]
Termen kan också syfta på den idérörelse under 1800-talet som förespråkade en nationalistisk konservatism i kontrast till exempelvis Klemens von Metternich mer internationalistiska konservatism. Nationalkonservatismen hade sin storhetstid under mellankrigstiden. Det fanns ett starkt stöd för nationalkonservatismen även före första världskriget men denna hölls bland annat tillbaka av konservativa i det mångetniska Österrike-Ungern. Bland ledande nationalkonservativa tänkare återfinns Heinrich von Treitschke och Charles Maurras.
Nationalkonservativa partier[redigera | redigera wikitext]
Armenien — Armeniens republikanska parti[6][7]
Danmark — Dansk folkeparti[8], Nya Borgerliga
Estland — Isamaa[9]
Finland — Sannfinländarna[10][11]
Frankrike — Mouvement pour la France[12][13]
Grekland — Oberoende greker,[14] Folklig ortodox samling[15]
Lettland — Nationella alliansen[16][17]
Litauen — Ordning och rättvisa[18][19]
Panama — Panamas parti (Partido Panameñista)
Polen — Lag och rättvisa[20][21]
Serbien — Serbiens demokratiska parti,[22] Nya Serbien[23][24], Serbiens progressiva parti
Schweiz — Schweiziska folkpartiet[25][26][27]
Slovakien — Folkpartiet – Rörelsen för ett demokratiskt Slovakien[28][29]
Storbritannien — Democratic Unionist Party,[30] Traditional Unionist Voice,[30] United Kingdom Independence Party
Sverige — Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige
Tyskland — Alternative für Deutschland[31]
Ungern — Fidesz - Ungerska medborgarunionen[32][33]
Österrike — Freiheitliche Partei Österreichs[34]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Mandal, V.C. (2007). Dictionary Of Public Administration. Sarup & Sons. sid. 306. ISBN 978-81-7625-784-8. http://books.google.com/books?id=Hs0xJORVIHwC&pg=PA306&dq=%22National+conservatism%22+-inpublisher:icon&as_brr=0&cd=8#v=onepage&q=%22National%20conservatism%22%20-inpublisher%3Aicon&f=false
- ^ [a b c] http://www.parties-and-elections.eu/content.html
- ^ Traynor, Ian, The EU's weary travellers Arkiverad 7 april 2006 hämtat från the Wayback Machine. The Guardian, April 4, 2006
- ^ Rosenberger, Sieglinde, Europe is swinging towards the right - What are the effects on women? Arkiverad 28 september 2011 hämtat från the Wayback Machine., University of Vienna, 2002. Retrieved 6 December 2010.
- ^ National Questions, National Review, Vol. 49, Issue 12, June 30, 1997, pp. 16-17
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324113907/http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1806. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/armenia.html[död länk]
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/denmark.html
- ^ Ramet, Sabrina P. (2010), Central and Southeast European Politics Since 1989, Cambridge University Press, s. 79, http://books.google.de/books?id=oFXdiS25N78C&pg=PA79&dq=pro+patria+and+res+publica+national+conservative&hl=de&ei=wT3FTubRNo3jtQboqu3OCA&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CC0Q6AEwAA#v=onepage&q=pro%20patria%20and%20res%20publica%20national%20conservative&f=false, läst 17 november 2011
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324113907/http://www.politik.ch/eu-kritiker-gewinnen-wahlen-in-finnland.html. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/finland.html
- ^ http://books.google.de/books?id=xtQL_KpebPgC&pg=PA320&lpg=PA320&dq=nationalkonservativ+mpf+Philippe+de+Villiers&source=bl&ots=GPA14uO6Nx&sig=JJYlmg44fMFLDQuYVsjfPOcWpsQ&hl=de&ei=VWraTZymFsiUswbJ-Mj3Ag&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CBgQ6AEwADgK#v=onepage&q&f=false
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/france.html
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/greece.html
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120614085318/http://www.e-grammes.gr/article.php?id=4971. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.lettische-presseschau.de/index.php?option=com_content&task=view&id=299&Itemid=2
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/latvia.html
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324113933/http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1915. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/lithuania.html
- ^ ”Get a move on”. The Economist. 6 januari 2011. http://www.economist.com/node/17862276?story_id=17862276.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/poland.html
- ^ http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,552772,00.html
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324113942/http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1946. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/serbia.html
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120323233413/http://www.polittrends.ch/polittrends/natkons.html. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/switzerland.html
- ^ http://www.hls-dhs-dss.ch/textes/d/D17458-1-5.php[död länk]
- ^ http://www.wienerzeitung.at/default.aspx?tabID=3861&alias=wzo&cob=512415[död länk]
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/slovakia.html
- ^ [a b] http://www.parties-and-elections.eu/nireland.html
- ^ http://parties-and-elections.eu/germany.html
- ^ http://www.princeton.edu/~jmueller/DISSENT-Hungary-JWMueller.pdf
- ^ http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,759586,00.html
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/austria.html
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
