Nationalkonservatism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln ingår i
serien om Konservatism
.
Ideologier

Liberalkonservatism
Värdekonservatism
Kulturkonservatism
Socialkonservatism
Neokonservatism
Nykonservatism
Paleokonservatism
Radikalkonservatism
Lundakonservatism
Nationalkonservatism
Kristen höger

Partier

Konservativa partier
Internationella Demokratiska Unionen
Europeiska folkpartiet (EU)

redigera

Nationalkonservatism betecknar politiska och sociala rörelser inom konservatism som förespråkar en självständig nationalstat, med fokus på nationella intressen och ett försvar av kulturell och etnisk identitet.[1] Dess anhängare i Europa är ofta socialkonservativa som förespråkar en restriktiv invandring samt är skeptiska till EU.[2][3]

Ideologi[redigera | redigera wikitext]

Nationalkonservatismen är relaterad till socialkonservatismen:[1] Nationalkonservativa partier är sociala traditionalister i den mening att de stödjer den traditionella kärnfamiljen och social stabilitet.[2][4] Många nationalkonservativa är därför socialkonservativa och förespråkare av en begränsad invandring och att stifta lagar inom politikområden för lag och ordning.[2]

Enligt U. C. Mandal kan nationalkonservatismen förutom de gemensamma ståndpunkterna i sociala frågorna anta en stor vidd av politiska ställningstaganden inom den ekonomiska sfären. Skillnaderna mellan länder kan skifta från att förespråka planekonomi,blandekonomi till laissez-faire.[1] Nationalkonservativa kan skiljas från ekonomiskt konservativa i synen på ekonomin. I det senare fallet är marknadsekonomiska policys, avregleringar och konservativ finanspolitik det centrala. De flesta högerpartier har de ekonomiskt konservativas policys som centrala, vilket inneburit att socialkonservativa, kulturkonservativa och nationalkonservativa strömningar marginaliserats.[5]

Nationalkonservatismen har även ideologiska band till traditionell konservatism.

Nationalistisk konservatism[redigera | redigera wikitext]

Termen kan också syfta på den idérörelse under 1800-talet som förespråkade en nationalistisk konservatism i kontrast till exempelvis Klemens von Metternich mer internationalistiska konservatism. Nationalkonservatismen hade sin storhetstid under mellankrigstiden. Det fanns ett starkt stöd för nationalkonservatismen även före första världskriget men denna hölls bland annat tillbaka av konservativa i det mångetniska Österrike-Ungern. Bland ledande nationalkonservativa tänkare återfinns Heinrich von Treitschke och Charles Maurras.

Nationalkonservativa partier[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Mandal, V.C. (2007). Dictionary Of Public Administration. Sarup & Sons. ISBN 978-81-7625-784-8. http://books.google.com/books?id=Hs0xJORVIHwC&pg=PA306&dq=%22National+conservatism%22+-inpublisher:icon&as_brr=0&cd=8#v=onepage&q=%22National%20conservatism%22%20-inpublisher%3Aicon&f=false 
  2. ^ [a b c] http://www.parties-and-elections.eu/content.html
  3. ^ Traynor, Ian, The EU's weary travellers The Guardian, April 4, 2006
  4. ^ Rosenberger, Sieglinde, Europe is swinging towards the right - What are the effects on women?, University of Vienna, 2002. Retrieved 6 December 2010.
  5. ^ National Questions, National Review, Vol. 49, Issue 12, June 30, 1997, pp. 16-17
  6. ^ http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1806
  7. ^ http://www.parties-and-elections.eu/armenia.html
  8. ^ http://www.parties-and-elections.eu/denmark.html
  9. ^ Ramet, Sabrina P. (2010), Central and Southeast European Politics Since 1989, Cambridge University Press, s. 79, http://books.google.de/books?id=oFXdiS25N78C&pg=PA79&dq=pro+patria+and+res+publica+national+conservative&hl=de&ei=wT3FTubRNo3jtQboqu3OCA&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CC0Q6AEwAA#v=onepage&q=pro%20patria%20and%20res%20publica%20national%20conservative&f=false, läst 17 November 2011 
  10. ^ http://www.politik.ch/eu-kritiker-gewinnen-wahlen-in-finnland.html
  11. ^ http://www.parties-and-elections.eu/finland.html
  12. ^ http://books.google.de/books?id=xtQL_KpebPgC&pg=PA320&lpg=PA320&dq=nationalkonservativ+mpf+Philippe+de+Villiers&source=bl&ots=GPA14uO6Nx&sig=JJYlmg44fMFLDQuYVsjfPOcWpsQ&hl=de&ei=VWraTZymFsiUswbJ-Mj3Ag&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CBgQ6AEwADgK#v=onepage&q&f=false
  13. ^ http://www.parties-and-elections.eu/france.html
  14. ^ http://www.parties-and-elections.eu/greece.html
  15. ^ http://www.e-grammes.gr/article.php?id=4971
  16. ^ http://www.princeton.edu/~jmueller/DISSENT-Hungary-JWMueller.pdf
  17. ^ http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,759586,00.html
  18. ^ http://www.lettische-presseschau.de/index.php?option=com_content&task=view&id=299&Itemid=2
  19. ^ http://www.parties-and-elections.eu/latvia.html
  20. ^ http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1915
  21. ^ http://www.parties-and-elections.eu/lithuania.html
  22. ^ Get a move on”. The Economist. 6 January 2011. http://www.economist.com/node/17862276?story_id=17862276. 
  23. ^ http://www.parties-and-elections.eu/poland.html
  24. ^ http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,552772,00.html
  25. ^ http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1946
  26. ^ http://www.parties-and-elections.eu/serbia.html
  27. ^ http://www.polittrends.ch/polittrends/natkons.html
  28. ^ http://www.parties-and-elections.eu/switzerland.html
  29. ^ http://www.hls-dhs-dss.ch/textes/d/D17458-1-5.php
  30. ^ http://www.wienerzeitung.at/default.aspx?tabID=3861&alias=wzo&cob=512415
  31. ^ http://www.parties-and-elections.eu/slovakia.html
  32. ^ [a b] http://www.parties-and-elections.eu/nireland.html