Friedrich Miescher
| Friedrich Miescher | |
 | |
| Född | Johannes Friedrich Miescher 13 augusti 1844[1][2][3] Basel[4], Schweiz |
|---|---|
| Död | 26 augusti 1895[1][2][3] (51 år) Davos[5], Schweiz |
| Medborgare i | Schweiz |
| Utbildad vid | Göttingens universitet  |
| Sysselsättning | Biolog, biokemist, universitetslärare |
| Befattning | |
| Rektor vid Universität Basel | |
| Arbetsgivare | Tübingens universitet Universität Basel |
| Redigera Wikidata | |
Friedrich Miescher, född 13 augusti 1844 i Basel, Schweiz, död 26 augusti 1895 i Davos, Schweiz, var en schweizisk läkare och biolog. Han var 1869 den första forskaren som isolerade nukleinsyra. Han identifierade också protamin och var en av föregångarna i utforskningen av DNA.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Miescher kom från en vetenskaplig familj där hans far och hans farbror innehade professuren i anatomi vid universitetet i Basel. Som pojke var han blyg men intelligent och hade ett intresse för musik. Miescher började studerade medicin i Basel och sommaren 1865 arbetade han för den organiska kemisten Adolph Strecker vid universitetet i Göttingen, men hans studier avbröts för året då han blev sjuk i tyfusfeber, vilket gjorde honom hörselskadad. Han tog ändå en medicine doktorsexamen 1868.[6]
Miescher var gift med Maria Anna Rüsch.[7] Han dog i tuberkulos 1895, 51 år gammal.
Karriär och vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]
Miescher kände att hans partiella dövhet skulle vara honom till nackdel som läkare, så han gick över till fysiologisk kemi. Han ville ursprungligen studera lymfocyter, men uppmuntrades av Felix Hoppe-Seyler att studera neutrofiler. Han var intresserad av att studera kärnans kemi. Lymfocyter var svåra att få i tillräckligt antal för att studera, medan neutrofiler var kända för att vara en av de viktigaste och första komponenterna i var och kunde erhållas från bandage på det närliggande sjukhuset. Problemet var dock att tvätta cellerna från bandagen utan att skada dem.[6]
Miescher utarbetade olika saltlösningar och producerade så småningom en med natriumsulfat från vilken cellerna kunde filtreras. Eftersom centrifuger inte var tillgängliga vid den tiden fick cellerna sätta sig till botten av en bägare. Han försökte sedan isolera kärnorna fria från cytoplasma. Han utsatte de renade kärnorna för en alkalisk extraktion följt av försurning, vilket resulterade i bildandet av en fällning som Miescher kallade nuklein (nu känt som DNA).[8] Han fann att detta innehöll fosfor och kväve, men inte svavel. Upptäckten var så olik allt annat vid den tiden att Hoppe-Seyler upprepade all Mieschers forskning själv innan han publicerade den i sin tidskrift. Miescher fortsatte sedan med att studera fysiologi i Leipzig i Carl Ludwigs laboratorium i ett år innan han utsågs till professor i fysiologi.[6]
Medan han analyserade sammansättningen av laxsperma upptäckte Miescher också den alkaliska substansen protamin, vilket han publicerade 1874.[9][7] Detta fann senare användning, som protaminsulfat, vid stabilisering av insulin (NPH-insulin) och även som ett reverseringsmedel för det antikoagulerande läkemedlet heparin.[10]
Miescher och hans studenter forskade mycket om nukleinsyrakemi, men dess funktion förblev okänd. Hans upptäckt spelade dock en viktig roll i identifieringen av nukleinsyror som bärare av arv. Betydelsen av Mieschers upptäckt var inte uppenbar förrän Albrecht Kossel (en tysk fysiolog som specialiserat sig på cellens fysiologiska kemi och dess kärna och proteiner) utförde forskning om nukleinets kemiska struktur.[11] Senare tog Miescher upp tanken att nukleinsyrorna kunde vara inblandade i ärftlighet[12] och till och med hävdade att det kan finnas något som liknar ett alfabet som kan förklara hur variation produceras.[13]
Miescher är också känd för att ha visat att koldioxidkoncentrationer i blodet reglerar andningen.[6]
Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]
Sedan 2008 har två laboratorier sitt namn efter Miescher,[6] Friedrich Miescher-laboratoriet vid Max Planck-sällskapet i Tübingen och Friedrich Miescher-institutet för biomedicinsk forskning i Basel, grundat 1970 av Ciba-Geigy.[14]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Friedrich Miescher, 22 mars 2022.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Friedrich Miescher, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Johann Friedrich Miescher, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, ISBN 978-953-6036-31-8, Johann Friedrich Miescher.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Dahm, R (Jan 2008). ”Discovering DNA: Friedrich Miescher and the early years of nucleic acid research”. Human Genetics 122 (6): sid. 565–81. doi:. ISSN 0340-6717. PMID 17901982.
- ^ [a b] Dahm, R (March 2010). ”From discovering to understanding. Friedrich Miescher's attempts to uncover the function of DNA.”. EMBO Reports 11 (3): sid. 153–60. doi:. PMID 20168329.
- ^ Miescher, Friedrich (1871) "Ueber die chemische Zusammensetzung der Eiterzellen" (On the chemical composition of pus cells), Medicinisch-chemische Untersuchungen, 4 : 441–460. From p. 456: "Ich habe mich daher später mit meinen Versuchen an die ganzen Kerne gehalten, die Trennung der Körper, die ich einstweilen ohne weiteres Präjudiz als lösliches und unlösliches Nuclein bezeichnen will, einem günstigeren Material überlassend. ("Therefore, in my experiments I subsequently limited myself to the whole nucleus, leaving to a more favorable material the separation of the substances, that for the present, without further prejudice, I will designate as soluble and insoluble nuclear material ('Nuclein').")
- ^ Miescher, F (1874). ”Die Spermaozoen einiger Wirbeltiere. Ein Beitrag zur Histochemie” (på german). Verhandlungen der naturforschenden Gesellschaft in Basel VI. Basel. sid. 138–208
- ^ Boer, C.; Meesters, M.I.; Veerhoek, D.; Vonk, A.B.A. (May 2018). ”Anticoagulant and side-effects of protamine in cardiac surgery: a narrative review”. British Journal of Anaesthesia 120 (5): sid. 914–927. doi:. PMID 29661409.
- ^ Jones, Mary Ellen (September 1953). ”Albrecht Kossel, A Biographical Sketch”. Yale Journal of Biology and Medicine 26 (1): sid. 80–97. PMID 13103145.
- ^ Bill Bryson, A Short History of Nearly Everything, Broadway Books, 2005, p. 500.
- ^ Lamm, Harman, Veigl,
- ^ The Friedrich Miescher Institute for Biomedical Research. ”The Friedrich Miescher Institute for Biomedical Research”. fmi.ch. https://fmi.ch/.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Dahm, R (Feb 2005). ”Friedrich Miescher and the discovery of DNA”. Developmental Biology 278 (2): sid. 274–88. doi:. ISSN 0012-1606. PMID 15680349.
- Maderspacher, F (Aug 2004). ”Rags before the riches: Friedrich Miescher and the discovery of DNA”. Current Biology 14 (15): sid. R608. doi:. ISSN 0960-9822. PMID 15296772.
- Knill, Rl (May 1993). ”Practical CO2 monitoring in anaesthesia”. Canadian Journal of Anesthesia 40 (5 Pt 2): sid. R40–9. doi:. ISSN 0832-610X. PMID 8500212. http://toxnet.nlm.nih.gov/cgi-bin/sis/search/r?dbs+hsdb:@term+@rn+124-38-9.
- Merke, F (Jan 1973). ”Forgotten fundamental physiological studies of migrating salmon by Basel's physiologist, Friedrich Miescher”. Gesnerus 30 (1–2): sid. 47–52. ISSN 0016-9161. PMID 4581278.
- James, J (Mar 1970). ”Miescher's discoveries of 1869. A centenary of nuclear chemistry”. Journal of Histochemistry and Cytochemistry 18 (3): sid. 217–9. doi:. ISSN 0022-1554. PMID 4908150.
- Ostrowski, W (1970). ”From nucleic acids to DNA. On the 100th anniversary of the discovery of nucleic acids by Friedrich Miescher”. Postepy Biochemii 16 (4): sid. 581–7. ISSN 0032-5422. PMID 4921671. http://toxnet.nlm.nih.gov/cgi-bin/sis/search/r?dbs+hsdb:@term+@rn+9012-00-4.
- De, Meuron-Landolt, M (Jan 1970). ”Johannes Friedrich Miescher: his personality and the importance of his work”. Bulletin der Schweizerischen Akademie der Medizinischen Wissenschaften 25 (1–2): sid. 9–24. ISSN 0036-7494. PMID 4910336.
- Bernhard, K (Jan 1970). ”Jonhannes Friedrich Miescher Symposium. 100th anniversary of the discovery of nucleic acids. Welcome”. Bulletin der Schweizerischen Akademie der Medizinischen Wissenschaften 25 (1–2): sid. 32–4. ISSN 0036-7494. PMID 4908661.
- Harbers, E (Oct 1969). ”On the discovery of DNA by Friedrich Miescher 100 years ago”. German Medical Monthly 14 (10): sid. 517–8. ISSN 0016-8785. PMID 4903604.
- Harbers, E (Sep 1969). ”On the discovery of DNA by Friedrich Miescher 100 years ago”. Deutsche Medizinische Wochenschrift 94 (38): sid. 1948–9. ISSN 0012-0472. PMID 4897532.
- Buess, H (Feb 1953). ”Joh. Friedrich Miescher and the contribution of Basle physicians to the biology of the nineteenth century”. The Yale Journal of Biology and Medicine 25 (4): sid. 250–61. ISSN 0044-0086. PMID 13049881.
- Miescher, Friedrich (1871). ”Ueber die chemische Zusammensetzung der Eiterzellen”. Medicinisch-chemische Untersuchungen 4: sid. 441–460.
- Greenstein JP (1943). ”Friedrich Miescher, 1844-1895”. The Scientific Monthly 57 (5): sid. 523–532.
- Meyer Friedman and Gerald W. Friedland, Medicine's 10 Greatest Discoveries, ISBN 0-300-08278-9, pp. 194–196.
- Veigl, Harman, Lamm, "Friedrich Miescher's Discovery in the Historiography of Genetics", Journal of the History of Biology 53:3, 2020
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Friedrich Miescher.
|