Glencore
Glencore plc | |
Typ | Publikt aktiebolag LSE: GLEN SEHK: 0805 JSE: GLN |
---|---|
Huvudkontor | Baar, Schweiz Saint Helier, Jersey |
Nyckelpersoner | Tony Hayward Styrelseordförande Ivan Glasenberg Vd |
Bransch | Råvaruhandel Gruvdrift |
Produkter | Aluminiumoxid, aluminium, bly, bomull, järnmalm, kobolt, koks, kol, koppar, naturgas, nickel, petroleum, raps, socker, sädesslag |
Antal anställda | 181 000 (2015)[1] |
Historik | |
Grundat | 2013 (1974) |
Grundare | Marc Rich (ursprungligen) |
Bildat av | Glencore International och Xstrata |
Ekonomi | |
Omsättning | ▲ 214,436 miljarder USD (2012)[2] |
Rörelseresultat | ▲ 2,046 miljarder USD (2012)[2] |
Vinst efter skatt | ▲ 1,152 miljarder USD (2012)[2] |
Övrigt | |
Webbplats | www.glencore.com |
Glencore plc är ett brittiskt-schweiziskt råvaruhandelsbolag och gruvföretag med huvudkontor i Baar, Schweiz. Företagets huvudsakliga föregångare, Glencore International, var världens största råvaruhandelsbolag.[3][4][5] Glencore hade produktionsanläggningar i ett stort antal länder och levererade metaller, mineraler, råolja, oljeprodukter, kol, naturgas och jordbruksprodukter till kunder i fordons-, energi-, stål- och livsmedelsindustrierna.[4]
Företaget bildades ursprungligen år 1974 av råvaruhandlaren Marc Rich som Marc Rich & Co AG och fick namnet Glencore genom en så kallad management buyout.[4] 2 maj 2013 genomförde Glencore det väntade förvärvet av samarbetspartnern Xstrata.[6]
Historia
[redigera | redigera wikitext]År 1974 bildades Marc Rich & Co, ett amerikanskt råvaruhandelsföretag ägt av Marc Rich. Rich, som snabbt blev förmögen på affärerna, åtalades i USA på 51 punkter för bland annat skattebrott och illegal handel med Iran.[7] Han flydde till Schweiz och stannade där tills han under kontroversiella omständigheter benådades av president Bill Clinton år 2001. Under flykten hade Rich redan åren 1993–1994 tvingats sälja sin majoritetsandel i Marc Rich & Co, som nästan gått i bankrutt efter ett misslyckat försök att få kontroll över den globala zinkhandeln, till Glencore International.[8] Glencore var dock i sin tur styrt av personer nära Marc Rich, och Rich hade en fortsatt nära relation med företaget de kommande 21 åren.
Glencore International listades på London Stock Exchange i maj 2011 och ingick därefter i FTSE 100-indexet.[9] Företaget fanns också listat på Hong Kong Stock Exchange[10] samt Johannesburg Stock Exchange[11].
Kontroverser
[redigera | redigera wikitext]Enligt amerikanska CIA ska Glencore International ha betalat över 3,2 miljoner dollar i mutor till Saddam Husseins regering för att få irakisk olja genom Olja mot mat-programmet då Irak var under FN-sanktioner. Företaget ska ha nekat till anklagelserna.[12][13] Redan under Marc Rich ska företaget ideligen ha brutit mot FN-sanktioner, bland annat genom handel med den sydafrikanska apartheidregeringen.[4]
Afrika
[redigera | redigera wikitext]Glencores investeringar i Afrika har varit föremål för mycket stark kritik. Myndigheterna i Zambia beskyller Glencoreägda Mopani Copper Mines plc, som står för en stor del av landets utländskt kontrollerade gruvdrift, för att orsaka hälsoproblem och surt regn som riskerar drabba miljontals invånare.[14] Mopani Copper Mines betalar knappt någon skatt i Zambia, och den internationella revisionsbyrån Grant Thornton International konstaterade år 2011 att skattefusk och manipulerad statistik gjort att den zambiska staten förlorat över hundra miljoner dollar i skatteintäkter. Mopani Copper Mines betalar istället skatt i skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna.[15]
I Kongo-Kinshasa använde Glencores dotterföretag syra i kopparextraktionen i Luilu, och släppte ut restavfallet i en flod som användes av lokalbefolkningen för bland annat fiske.[16] Företaget har också anklagats för handel med konfliktmineraler.[17] Glencore har också tagit över driften av gruvor i Kansuki och Mutanda som under oklara förhållanden och sekretess överförts från den kongolesiska staten till privata ägare.[18]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ ”Who we are”. Glencore plc. Arkiverad från originalet den 15 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150315001059/http://glencore.com/who-we-are/the-group/. Läst 15 mars 2015.
- ^ [a b c] ”Preliminary Results 2012” (PDF). Arkiverad från originalet den 11 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130311054601/http://www.glencore.com/documents/Preliminary_Results_2012.pdf. Läst 16 mars 2013.
- ^ ”Glencore: Taking over the world?”. Aljazeera - Counting the Cost. 29 maj 2011. http://english.aljazeera.net/programmes/countingthecost/2011/05/20115299504775782.html. Läst 31 maj 2011.
- ^ [a b c d] Pidd, Helen (19 maj 2011). ”The rise of Glencore, the biggest company you've never heard of”. London: The Guardian. http://www.guardian.co.uk/business/2011/may/19/rise-of-glencore-commodities-company. Läst 25 maj 2011.
- ^ ”Glencore's share of global commodity markets”. London: The Telegraph. 15 april 2011. http://www.telegraph.co.uk/finance/commodities/8451991/Glencores-share-of-global-commodity-markets.html. Läst 31 maj 2011.
- ^ Blas, Javier (2 maj 2013). ”Glencore finishes takeover of Xstrata”. Financial Times. ISSN 0307-1766. http://www.ft.com/cms/s/0/9d355d82-b31a-11e2-95b3-00144feabdc0.html#axzz2SGZjwRFS. Läst 24 juli 2015.
- ^ Ammann, Daniel (2009). The King of Oil: The Secret Lives of Marc Rich. New York: St. Martin‘s Press. ISBN 0-312-57074-0
- ^ ”Glencore Buys Out Founder”. The New York Times. 10 november 1994. ISSN 0362-4331. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html. Läst 24 juli 2015.
- ^ ”Glencore's shares flat on first conditional trading day”. BBC News. 19 maj 2011. http://www.bbc.co.uk/news/business-13451081. Läst 25 maj 2011.
- ^ Thomas, Denny (25 maj 2011). ”Glencore's Hong Kong shares down 2.8 pct on trading debut”. Reuters. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110525222925/http://www.reuters.com/article/2011/05/25/glencore-hkdebut-idUSH9E7G501O20110525. Läst 24 maj 2011.
- ^ Wilson, James (13 november 2013). ”Glencore widens investment appeal”. FT. http://www.ft.com/cms/s/eb201bba-4c47-11e3-923d-00144feabdc0,Authorised=false.html?_i_location=http%3A%2F%2Fwww.ft.com%2Fcms%2Fs%2F0%2Feb201bba-4c47-11e3-923d-00144feabdc0.html%3Fsiteedition%3Duk&siteedition=uk&_i_referer=#axzz3Cqrcf5M3. Läst 9 september 2014.
- ^ Stephen Long (11 februari 2005). ”Swiss link undermines Xstrata's bid for WMC”. ABC Radio. http://www.abc.net.au/am/content/2005/s1300651.htm. Läst 22 oktober 2006.
- ^ Peter Koenig (25 september 2005). ”Secretive Swiss trader links City to Iraq oil scam”. London: The Sunday Times. http://business.timesonline.co.uk/printFriendly/0,,2020-528-1795993-9077,00.html. Läst 22 oktober 2006.
- ^ Onstad, Eric (25 februari 2011). ”The biggest company you never heard of”. Reuters. Arkiverad från originalet den 28 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110228033704/http://www.reuters.com/article/2011/02/25/us-glencore-idUSTRE71O1DC20110225?pageNumber=2. Läst 28 februari 2011.
- ^ "Stealing Africa". Why Poverty?. BBC. BBC Four. 26 november 2012. Nr. 3.
- ^ ”Glencore linked to acid waterfall in DR Congo”. BBC News. 16 april 2012. http://www.bbc.co.uk/news/business-17726865. Läst 16 april 2012.
- ^ Matthews, C.M. (9 maj 2012). ”Glencore Accused Of Opaque Dealing In Congo”. The Wall Street Journal. http://blogs.wsj.com/corruption-currents/2012/05/09/glencore-accused-of-opaque-dealing-in-congo/?mod=google_news_blog.
- ^ ”Secrecy Surrounding Glencore’s Buisiness Deals in the Democratic Republic of Congo, Global Witness, May 9, 2012” (PDF). http://www.globalwitness.org/sites/default/files/Global%20Witness%20memo%20on%20Glencore%27s%20secretive%20dealings%20in%20the%20Democratic%20Republic%20of%20Congo_1.pdf. Läst 15 augusti 2012.