Grå havsabborre

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Grå havsabborre
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Epinephelus caninus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
FamiljHavsabborrfiskar
Serranidae
SläkteEpinephelus
ArtGrå havsabborre
E. caninus
Vetenskapligt namn
§ Epinephelus caninus
Auktor(Valenciennes, 1843)[2]
Synonymer

Cerna canina Valenciennes, 1843
Epinephelus caninus (Valenciennes, 1843)

Serranus caninus Valenciennes, 1843
Hitta fler artiklar om djur med

Grå havsabborre[3] (Epinephelus caninus) är en art i familjen havsabborrfiskar som finns i östra Atlanten.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

En robust, avlång fisk med stor mun, 2 rader tänder (den bakre raden störst) och välutvecklade främre hörntänder (den kallas dogtooth grouper på engelska). Färgen varierar från mörkt rödbrun, gråviolett till gulgrå. Fenorna har samma färg, men med tydliga vita kanter på bakkanterna. Vanligen har den 2 till 3 mörka band längs huvudets sidor; dessa tenderar emellertid att försvinna hos stora exemplar. Ryggfenan har 11 taggstrålar i den främre, hårda delen, och tydliga inskärningar upptill i huden som förenar taggstrålarna. Den bakre, mjuka delen har 13 till 14 mjukstrålar. Analfenan har 3 taggstrålar och 8 mjukstrålar, medan bröstfenorna, som är tydligt längre än bukfenorna, består av 17 till 18 mjukstrålar.[4] Som mest kan den bli 157 cm lång, och väga 78 kg (spanskt rekord satt i maj 2005).[5]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Den grå havsabborren är en bottenfisk, som uppehåller sig vid dyiga sandbottnar på djup mellan 30 och 400 m.[1] Födan består av fiskar och ryggradslösa djur.[5] Arten kan bli mycket gammal; högsta konstaterade åldern (en individ från Mallorca) är 75 år.[1]

Betydelse för människan[redigera | redigera wikitext]

Ett betydande kommersiellt fiske bedrivs, och IUCN utesluter inte att det kan ha en ogynnsam effekt på populationen. För närvarande verkar den dock vara vanlig i större delen av sitt utbredningsområde, och på grund av detta och det dåliga kunskapsläget har IUCN för närvarande klassificerat den under kunskapsbrist ("DD").[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar östra Atlanten från Portugal över Medelhavet (inklusive Svarta havet) och Kanarieöarna (där den dock är mindre vanlig) till Angola.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Heemstra, P.C., Rocha, L., Choat, J.H., Craig, M.T., Bertoncini, A.A. & Ferreira, B. 2008 Epinephelus caninus (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 23 mars 2012.
  2. ^ Epinephelus caninus (Valenciennes, 1843)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=551046. Läst 23 mars 2012. 
  3. ^ Livsmedelsverkets föreskrifter om handelsbeteckningar på fiskeri- och vattenbruksprodukter Arkiverad 16 september 2012 hämtat från the Wayback Machine. Livsmedelsverket 2008
  4. ^ Phillip C. Heemstra, John E. Randall (1993). ”FAO Species Catalogue - Vol 16. Groupers of the World” (på engelska) (FTP, 992 kB). FAO. sid. 8-9. http://www.fao.org/tempref/docrep/fao/009/t0540e/T0540E19.pdf. Läst 31 december 2017. 
  5. ^ [a b] Binohlan, Crispina B. (15 november 2011). Epinephelus caninus (Valenciennes, 1843) Dogtooth grouper” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.us/summary/Epinephelus-caninus.html. Läst 23 mars 2012.