Gråal

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gråal
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Graaal.jpg
1. Kvist med blad och fullvuxna kottar samt blomknoppar för nästa år
2. Kottefjäll, förstoring 3 ×
3. Nöt, förstoring 3 ×
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningBokordningen
Fagales
FamiljBjörkväxter
Betulaceae
SläkteAlsläktet
Alnus
ArtGråal
A. incana
Vetenskapligt namn
§ Alnus incana
Auktor(Linné) Moench, 1794
Utbredning
Alnus incana range.svg
:     Alnus incana subsp. incana.
     Alnus incana subsp. rugosa.
     Alnus incana subsp. tenuifolia (populationens tillhörighet till gråalen är omstridd).
     Alnus hirsuta (annan art i samma släkte).
Synonymer
Betula alnus var. incana L.
Hitta fler artiklar om växter med

Gråalen (Alnus incana) (vital[2]) är ett tidigt blommande hängeträd och tillhör alsläktet. Den är en av de två vanliga alarna i Sverige; den andra är klibbalen. I stora delar av Götaland kallades den i äldre tid arre.[3]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Gråalen invandrade från Finland omkring 3000 f.Kr., ungefär samtidigt som granen kom från samma håll. Den spred sig mot fjällkedjan till skogsgränsen och i fjällskogsbältet har den fortfarande sin västligaste utbredning. I norra Svealand mötte gråalen sin släkting, klibbalen, och gråalen har idag sin sydliga utbredning ungefär till norrlandsgränsen.[4]

Gråalen är idag Gästriklands landskapsträd.[4]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Gråalen är ett mindre träd (dock i planteringar någon gång mycket storväxt) med slät, vitgrå bark och gråaktiga och håriga bladundersidor.[2] Bladskivan är äggrund och tillspetsad. Blomningen inträffar något tidigare än hos klibbalen.

Större exemplar är vanligen 15 till 20 meter höga.[1]

Inte bara hanhängena övervintrar utan skyddsblad (som hos hassel och björk) utan även honaxen. Innanför hanhängets skärmblad sitter 4 förblad och 3 blommor med tydlig, 4-bladig kalk; inom honaxets skärmblad sitter 4 förblad och 2 blommor, som består av endast en pistill (jämför med hasseln och björken!). I motsats till björkarna får alsläktet förvedad fruktställning, eller "kotte" med kvarsittande fjäll, som till följd av sin uppkomst är mer eller mindre tydligt 5-flikiga. Nöten saknar hinnkanter. Alarna skiljer sig från våra övriga träd genom sina skaftade knoppar.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

I Europa förekommer arten främst i Fennoskandia, i centraleuropeiska bergstrakter och i Kaukasus. Gråalen når på kontinenten fram till nordvästra Ryssland samt till lägre delar av östra Europa (andra stater än Ryssland). Små och ofta glest fördelade bestånd hittas även i västeuropeiska stater.[1]

Arten växer även i nästan hela östra Kanada och den når fram till Alberta, British Columbia och Yukon. Den nordamerikanska populationen sträcker sig därifrån fram till delstaterna kring de Stora sjöarna i USA. Gråalen växer dessutom med flera från varandra skilda populationer i bergstrakter i delstaterna Iowa, West Virginia, Maryland och Virginia.[1]

I bergstrakter når gråalen 1800 meter över havet.[1]

Gråalens huvudområde i Sverige är de lägre fjälltrakterna, där den på stränder och annan fuktig mark bildar stora bestånd och täta snår i sällskap med fjällbjörk och stora viden. Den går dessutom, fast sällsynt, långt ned i söder, ända till sydöstra Skåne.

Hybrider[redigera | redigera wikitext]

I mellersta Skandinavien och Finland finns också andra alar, som sannolikt är hybrider mellan klibbal (A. glutinosa) och gråal. De går under det vetenskapliga namnet (Alnus × pubescens Tausch). Hybriden finns i vida trakter av Norrland och Lappland, där åtminstone klibbalen inte finns numera. Man kan därför anta att klibbalen, som är mindre härdig, förr haft större utbredning mot norr, men dragit sig tillbaka av klimatologiska skäl, vilka däremot ej haft något inflytande på den härdigare hybriden.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten har stort utbredningsområde och tre underarter kan urskiljas:

  • subsp. incana - norra Europa till nordvästra Asien, Europas bergsområden, samt Kaukasus.
  • Hasselal (subsp. rugosa) - från nordöstra Nordamerika.
  • subsp. tenuifolia - från nordvästra Nordamerika (ingår enligt IUCN inte i arten Alnus incana och organisationen fastslog inget hotstatus för populationen[1])

Tidigare räknades lappal (A. kolaensis) som en underart, men upptas här som självständig art.

I östra Nordamerika växer med Alnus serrulata en annan art av samma släkte som i tidiga avhandlingar blev förväxlad med underarten Alnus incana rugosa.[5]

Status[redigera | redigera wikitext]

Klimatförändringar kan medföra att flera områden där gråalen växer blir torrare så att de är olämpliga som habitat i framtiden. Liksom flera andra arter av alsläktet kan arten drabbas av en sjukdom som liknar potatisbladmögel men som orsakas av Phytophthora alni. Gråalen är däremot uthärdligare mot sjukdomen än andra alar. Arten har ett stort utbredningsområde och den är vanlig förekommande. IUCN listar gråalen som livskraftig (LC).[1]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Förklaring Referens
Alder Hälsingland [6]
Aldr Västerbotten
Arder Hälsingland
Värmland
Ångermanland


Närmare bestämt Långsele
[6]
Arre Halland
Småland
Västergötland
Östergötland
[3]
Auler
Oldr
Västerbotten [6]
Albåska Österbotten Albuske Slag av al ej närmare bestämt [6]
Alikämbl Alknopp Slag av al ej närmare bestämt

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Shaw, K., Wilson, B. & Roy , S. 2014 Alnus incana . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 april 2020.
  2. ^ [a b] "Gråal". Den virtuella floran. Läst 10 juli 2013.
  3. ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: Arre (Tryckår 1901)
  4. ^ [a b] Kjell Westerlind, Sveriges landskapsträd, 2014.
  5. ^ Stritch, L. 2014 Alnus serrulata . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 april 2020.
  6. ^ [a b c d] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 6 [1] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]